Fjärde generationen (Rollspel för alla)

"Jag vet inte. Men ta det lugnt, han är jättesnäll." Sa Lucia. Zmei väste som för att hålla med.
Hon lyfte ner honom från axlarna och la honom i knät istället. Han ringlade ihop sig och somnade

Odette:
Odette suckar och tittar upp på det stora röda ångloket. Perrongen runt om henne är full av elever som alla konkar på stora väskor och burar med ugglor och katter. Odette skulle ge allt för att inte behöva vara här, hon skulle ge allt för att få vara hemma i Frankrike igen.
“Tjena”, säger en röst bakom henne, och Odette svänger hastigt runt. Rösten tillhör en ung pojke med rött hår, fräknar på näsan och alldeles för gröna ögon bakom ett par fyrkantiga glasögon. “Behöver du hjälp?” Pojken nickar åt Odettes koffert.
“Åh”, säger Odette. “Nej tack, jag klarar mig själv.”
Pojken rycker på axlarna. “Om du säger det så. Jag heter Jamie, för övrigt. Jamie Cowden.”
“Odette Belrose”, svarar Odette.
“Trevligt att träffas”, ler Jamie.

Jamie:
“Lust att leta upp en kupé innan de blir fulla allihop?” frågar Jamie. Flickan som presenterat sig som Odette tvekar.
“Okej”, säger hon till slut och griper tag om sin koffert. De tar sig ombord på tåget och börjar gå igenom korridoren.
“Du kommer inte härifrån, eller hur?” säger Jamie, då Odettes franska dialekt är ganska svår att undvika att lägga märke till.
“Från England?” undrar Odette. “Nej. Det här är mitt första år på ‘Ogwarts. Jag gick på Beauxbatons innan.”
“Åh, okej.” Jamie öppnar ännu en dörr och sticker in huvudet. Kupén visar sig vara ganska full, precis som alla andra de passerat på vägen dit. I kupén sitter 6 personer: en flicka med vitt hår, en pojke från Ravenclaw som Jamie känner igen som Leo, en flicka från Hufflepuff som Jamie gissar heter Hopper i efternamn, och Lucia Devil som Jamie vet går i samma elevhem som han själv, även om han aldrig pratat med henne förut. Och sedan är det förstås Martin och Kayden, som går i både samma klass och elevhem som Jamie själv, och som han känner hyfsat väl.
“Hejsan”, säger Jamie och ler glatt mot Kayden, som råkar vara närmast. “Kan vi sitta här, det är lite fullt överallt annars.”


(Jag tänkte att eftersom Martin och Kayden går i samma klass och elevhem som Jamie så borde de ju känna varandra ganska väl, kanske? sorry för att jag inte svarat förrän nu, för övrigt ^_^)

Leo

Leo såg upp mot en flicka och en pojke han kände igen pojken från hans klass som Jamie. Han log lite.
" Självklart får ni det " sa Leo innan han såg ner mot boken igen han kände sig lite nervös över att det var en orm i kupen. Alice flickan från huffelpuff verkade också vara lite rädd men han log lugnade mot henne.

Martin

Han hade hålit ögonen på rummet men när han hörde Jamies röst så vred han huvudet mot Jamie och en flicka han hade glömt namnet på.
" Hej självklart får ni sitta här " sa Martin och log

Lucia tittade på de andra. Nu var kupén full... Dörren öppnades och en Rosa tittade in. "Lucia, kan du inte lägga ner ormen?"

Kayden

"Åh, hej Jamie!" sa Kayden och log stort mot Jamie.
Jamie hade rött hår och glasögon, bakom glasögonen kunde man se att par alldeles för gröna ögon. Han glömde bort ormen för ett tag och tittade istället på flickan och Jamie, han kände inte alls igen flickan. Hon hade svart, lockigt hår och olivfärgad hy. Hennes ögon var bruna och hon var ganska kort.
"Ursäkta men, vad heter du?" frågade han flickan.

Alice såg mot ormen hon var tveksam om den verkligen var farlig eller inte hon såg sen ut genom fönstret tåget hade börjat att åka mot hogwards mot hennes hem· Hon log äntligen var de på väg hon kunde känna den pirrande känslan över ett nytt skolår och de äventyr hon kanske
skulle vara med om men hon kände även en sorts fruktan hogwards hade ju dött med dumeldore en av de mäktigaste
trollkarla som levde på den tiden då harry potter gick på skolan och voldemort höll på att ta över världen· Idag så
lever de alla i ett nytt hot fienden hade tagit över alla de
magiska skolorna och frågan var när fienden skulle slå till mot hogwards· Alice såg ut genom fönstret medans hon tänkte allt det där hon bara kände på sig att ingenting skulle bli som förr· Hon drog handen genom sitt vita hår och suckade

Lucia nickade och Zmei ringlade ner i sin korg. Hon tittade ut genom fönstret och suckade tungt. Nu skulle hon tillbaka till Hogwarts...
Egentligen ville hon bara stanna hemma, men hennes mamma var så arg på henne för håret. Men hon var nöjd med färgen och tänkte inte färga om det eller ta bort färgen.