PRS Jessica Tonks|AlexZz

Saergoth flinar snett och inser att han tycker om att höra beröm. Speciellt från henne.
"Sir Mays." Säger en välkänd röst för Saergoth och han vänder huvudet mot baronessan som ser på honom med en frågande och dömande sträng blick som sedan går över till Samantha. Saergoth ler artigt mot henne och bugar kort när baronessan bugar.
"Vem är ert sällskap?" Frågar baronessan och Saergoth överväger för någon sekund att låta Samantha svara själv men...
"Det här är fröken Samantha Williams." Saergoth ler artigt, han ifrågasätter också om han fått reda på hennes efternamn, trots att vem som helst kan se det vaga missnöjet i baronessans ansikte. Man ser tydligt att hon försöker hitta en ursäkt för att lämna dem, troligen för att informera hennes äldsta dotter.
"Har ni sett min dotter?" Frågar baronessan och Saergoth skakar smått på huvudet när han svarar.
"Tyvärr inte." Svarar Saergoth och baronessan nickar kort och spatserar vidare.

Samantha såg på kvinnan som inte såg alltför glad ut då hennes blick landade på henne. Hon skruvade lite smått på sig. Hon passade verkligen inte in på den här balen, hon var en medelmåttig flicka från en liten by, en flicka osm brukade hjälpa till på åkrarna.
Samantha suckade lätt ut då Saergoth svarat åt henne, och när baronessan gott.
I ögonvrån såg hon en man som styrde sina steg mot dem. "Vill ni dansa fröken?" undrade mannen leendes och räckte fram sin hand. Samantha tvekade lite och tänkte precis svara då mannen frågade något mer. "Om det går bra för er man?". Samantha rodnade kraftigt. "Nej nej...Han är inte min man, bara mitt...sällskap" var hon snabbt med att intyga.

Saergoth ler som smått, han har en partner till en bal en gång och plötsligt är han gift? Intressant.
"Om mitt sällskap vill så får hon gärna dansa med er." Svarar Saergoth med en lätt bugning. "Fast det blir fröken Williams val." Fortsätter Saergoth med en nick mot Samantha. Det spelar inte honom någon roll, så länge han inte gör något för att skada henne. Om det hände skulle Saergoth gladeligen krossa honom, inte bara andligt, för det gör han när mannen ifråga hamnar i helvetet, utan fysiskt också för den delen.

"Jag kan dansa med er" mumlade Samanta till mannen. Hon var inte riktigt säker på om hon ville, men sekunder därefter hade mannen dragit med henne ut och de valsade runt. Dansen gick lätt och ledigt, trots att hon aldrig dansat förut. Samanta skulle nog haft riktigt kul om det inte vore för en dålig känsla hon ahde i magen. Hon tyckte inte om mannens sätt att hålla i henne då de dansade, och hur han såg på henne.
Snart var den dansen över men istället för att leda henne tillbaka till Saergoth ledde han henne mot dörrarna ut. "Ursäkta mig" mumlade hon och försökte ta sig bort men han släppte inte henne. Då började Samantha få lite panik och försökte slita sig loss. "Släpp mig!". Mannen verkade bli irriterad och stannade upp och tryckte henne snabbt mot väggen med hotfull uppsyn. Hans hand hamnade på hennes höft som på dansen och Samanta spärrade upp ögonen av rädsla.

Saergoth dyker upp vid sidan av dem, han tittar upp på Saergoth som håller såpass hårt i hans arm att den säkerligen kommer gå av på mitten i vilken sekund som helst.
"Jag skulle tro att damen ifråga inte vill ha dig här längre." Hans ögon blixtrar till i rött och mannen backar genast bort. Fast Saergoth har inte släppt honom. Saergoths grepp hårdnar dock.
"J-j-j..." Mannen stammar, kanske för att Saergoth bokstavligen hoppas på att han brinner inifrån, men det skulle vara för lätt.
"Försvinn." Det morrande men hemska lätet får honom stappla iväg. Saergoth har faktiskt släppt honom den här gången.
"Jag ber om ursäkt för det där, jag borde ha anat att han inte hade fullkomligt rena avsikter." Säger Saergoth och bugar för henne.

Samantha fick bara lust att sjunka ihop mot väggen, men hon stod upprätt kvar. Då mannen äntligen var borta och Saergoth vände sig mot henne darrade hon till och såg för några sekunder ut att kunna börja gråta innan hon drog ett djupt andetag.
"Det är inte ditt fel" mumlade hon och tog sig från väggen. "Och du stoppade honom...Tack". Hon drog undan lite hår som hamnat i ansiktet och log svagt mot Saergoth. Hon tänkte inte dansa mer med någon hon inte kände ikväll, hon ville inte att något sådant skulle hända igen...

Saergoth bjuder henne sin arm.
"Vill du ta en nypa frisk luft, fröken Williams?" Mumlar Saergoth tillräckligt högt för att Samantha ska höra. Dessutom så är Saergoth bara sådär allmänt hatisk mot den där mannen så han skulle hellre gå ut ur det varma rummet med pompösa kvinnor och män som vandrar runt och tror att de äger hela världen. Mannen ifråga kommer inte överleva till nästa dag, det har han redan sett till. Saergoth injicerade honom gladeligen med gift genom han vassa naglar som borrat sig genom den andra mannens skinn.

Samantha tog den utsträckta armen. "Det låter bra...". Hon började sakta ta sig till dörren som lede ut. "Och snälla, kalla mig Samantha, inte Miss Williams" bad hon sedan och log mot honom.
Tillslut kom de ut och Samantha drog in ett djupt andetag av den kyliga kvällsluften och njöt av den. "Det är en vacker stjärnhimmel" mumlade hon och såg upp på himmelen som gnistrade av stjärnor och sedan mot Saergoth. "Tack igen för att ni fick bort den där mannen. Jag vet inte vad han skulle ha gjort annars...".

Saergoth ler som smått.
"Nöjet är på min sida, Samantha." Svarar Saergoth och har faktiskt inte en aning om han faktiskt borde berätta att mannen säkerligen inte överlever till morgondagen. Fast faktorn att Saergoth anser Samantha aningen för oskuldsfull för att höra något sådant. Förhoppningsvis behöver hon inte ändra sig, Saergoth slår ned sin blick i marken istället för att se upp på stjärnhimlen. Ljudet av porlande vatten avslöjar att fontänerna är fullt fungerande. Saergoth lyfter blicken och ser på vattnet, höga spaltar av vatten som sjunker och höjs i stadig takt. Han själv har ett par fontäner, men han brukar inte ha dem fungerande. Mestadels för att han inte finner ett nöje i sin trädgård.

Samantha log lite hon med och fortsatte att studera himmelen. Hon kunde ganska snabbt hitta några stjärnbilder, hon hade lärt sig några då hon var liten. Tillslut lät hon dock blicken falla till omgivningen runt dem. Det var en vacker trädgård, med fontäner och noggrant ansade buskar. "Det här är verkligen helt annorlunda mot det jag är van vid" mumlade hon mest till sig själv innan hon såg mot Saergoth.
"Vill du gå in igen? Jag måste erkänna att vädret inte är det varmaste" frågade hon. Hon började frysa i klänningen, den var inte så värst varm eller med tjockt material.