Född att dö

Ge. Mig. Mer. Nu. Annars. Får. Du. Inga. Kakor.

Men du får kakor ändå. *ger kakor*

Maline?
Jahupp, så går det med mig och shippningar...
Jättebra kapitel!

Meh du taggar aldrig mig i dina fanfics :c

Ohohohoh BEVAKAR ♥
Jättebra och spännande story, älskar det ^^ Sen skriver du dessutom super 8}
Älskar tvillingarna, de är så sööööta ♥
Vill ha mer 83 Heja denna ff ^^

Fortsättning på kapitel 2

Celine smög efter Harry, säker på att han skulle till Malfoys korridorer. Men hon hade fel, istället för att ta sig neråt började han springa uppåt i slottet. Trapporna var jobbiga att springa uppför men de var inget Celine inte klarade av. När Harry svängde åt höger lite längre fram sprang Celine efter. Hon hamnade i ett rum fullt av ugglor. Längst bort i rummet stod Harry och skrev på ett pergament. Han rullade ihop det när han var klar och knöt fast det på en vit Uggla, som genast flög iväg genom ett fönster. Celine hann precis gömma sig när Harry vände sig om mot dörröppningen. Han kom fram till dörren men stannade. Hade han märkt Celine? Hon höll andan för säkerhets skull. Harry vände sig om och spanade in i mörkret, blicken fäst någonstans precis ovanför Celines huvud. Efter vad som verkat som en livstid ryckte han på axlarna och försvann ut ur rummet. Celine andades ut lite tyst och smög efter, försiktigare den här gången.
Harry sprang hela vägen till entréhallen och ställde sig med ryggen mot Celine. Helt stilla stod han. Celine gömde sig bakom den stora trappan och betraktade Harry i det dunkla ljusskenet. Han verkade vänta på något. Eller någon. Vem det var förstod Celine bara några sekunder innan han själv trädde fram ur skuggorna. Malfoy. Självklart, tänkte Celine. Hela Harrys hållning blev stel och vaksam. Alla hans sinnen verkade hålla koll på Malfoy som just då gick runt Harry med tysta steg.
"Potter. Vad är det du vill?" fräste han fientligt.
"Lämna henne ifred Malfoy, det är det jag vill."
Malfoy skrattade elakt åt Harry. Utan att varken Celine eller Malfoy hunnit reagera flög en blå blixt mot Malfoy. Han flämtade till och föll ihop på golvet.
"Håll. Dig. Borta!" väste Harry. Nu kunde Celine inte sitta kvar. Just nu gjorde det detsamma vem som skaded vem. Harry såg förvånat upp på Celine och handen han höll träpinnen med föll ner mot hans sida. Celine sprang över till Malfoy. Han verkade inte ha skadats. "Celine?" sa Harry bakom henne. Hon ställde sig upp och blängde på Harry.
"Du kunde ha skadat honom!!! Du kunde ha skadat dig själv!!". Harry suckade. Han såg tärd ut.
"Det hade ändå hänt förr eller senare, och jag ångrar mig faktiskt inte..." svarade han.
Celine log skamset. "Ärligt talat kändes det ganska skönt att se Malfoy falla till marken..." började hon generat. Hon kom på sig själv och fortsatte på ett allvarligare sätt; "Men det är väldigt dåligt gjort av dig Harry. Du sjunker lika lågt som han när du gör så."
Harry log lite.
"Förlåt Celine." sa han. Celine suckade, det var ju inte henne han borde säga förlåt till, men det fick räcka, den här gången. Celine log vagt mot honom och de började gå mot trappan när de hörde ett ljud. Något...rosslande. Eller ett försök till rytande. Malfoy.
"Det här ska min pappa få veta!!" Sa han ursinnigt efter dem. Celine och Harry skrattade bara åt honom, men Celine tyckte, om än motvilligt, väldigt synd om Malfoy.
Väl uppe i sällskapsrummet sa de ett kort godnatt - med den tysta överenskommelsen om att inte yttra ett ord om senaste timmarna för någon i deras röster.

Nästa dag gick Celine upp tidigt. Hon tog på sig en uniform hon fått av Hermione. Hon gick ner mot den stora salen. När hon kom ner var det helt tomt med undantag för....Malfoy. Typiskt. Men vem brydde sig, egentligen? Celine nollställde sig och gick utan en blick på annat än matbordet in i salen. Hon satte sig, bredde en macka, hällde upp lite pumpajuice. Allt hade gått helt enligt planen om hon inte fåttt se Malfoy styra stegen mot henne ur ögonvrån just då. Just som hon tänkte på att hon inte fick göra något klumpigt spillde hon juice över hela bordet. Rodnandes tittade hon upp från bordet och fick syn på Malfoy som flinade elakt mot henne bara några metr ifrån.
" Oj då! Vad hände där?" Sa han med sin släpiga röst. Var den alltid så släpig?, undrade Celine. Fast hon brydde sig såklart inte, aldrig i livet!! Eller?
Celines rodnad gick från skär till tomatröd. Hon stirrade ilsket på Malfoy.
"Vad vill du Malfoy? " Väste hon. Malfoy skrattade tyst men blev plötsligt helt allvarlig.
" Celine...." Började han tyst och allvarsamt. Celine kunde inte låta bli att rodna ännu lite till när han tilltalade henne.
"...Om du säger till nån om igårkväll, då är du rökt, fattar du det?" Malfoys röst blev plötsligt släpig och hånfull igen. Snabbt gick han och satte sig igen. Varför han gjort allt detta förstod Celine när Hermione dök upp i hennes synfällt. Hon såg både orolig, misstänksam och arg ut. Hon dök ned på platsen till höger om Celine och viskade dramatiskt:
" Vad gjorde DRACO MALFOY här?"
Celine ryckte på axlarna.
" Han kom aldrig till saken eftersom du dök upp!" Muttrade hon buttert. Hermione log.
" Det är lugnt Celine, jag fattar. Malfoy har alltid och kommer alltid vara en riktig idiot. Jag ska prata med Ron och Harry - han ska inte få komma nära dig igen!" Sa hon. Celine log svagt och vände sig mot sin frukost igen. Hermione var upptagen med sin post som förvånande nog kommit med en uggla. Suck. Celine hade så gärna velat veta vad Malfoy skulle säga. Draco....han hette alltså Draco Malfoy? Celine kom på sig själv med att le lite och slutade genast. Hon log över Draco Malfoy - dåligt tecken. Men å andra sidan, nu kunde Celine reta honom för hans underliga namn, intalade hon sig, och började le igen.
Han hette Draco. Varför hade inte Celine listat ut det tidigare? Hon kände sig lite besviken att vara de som sist visste. Efter att ha ätit resten av sin frukost med Hermione gick de till biblioteket. Hermione visade Celine allt hon läst genom åren, vilket var i princip allt som fanns i biblioteket, även biblotekariens hemliga kärleksbrev till vaktmästaren. Blä. De var VERKLIGEN inte barnvänliga. Påväg ut fann de sig med Harry och Ron, som fortfarande åt. Han hade famnen fulla av smörgåsar av olika slag.
" Hur orkar du Ron?" Suckade Hermione. Ron såg surt på henne och muttrade något otrevligt mellan tuggorna. Harry fnissade till lite. Han slutade dock när han fick syn på någon. Någon som var en tjej. Flickan var vacker, verkligen, med stora ögon och långt svart hår. Och hon hade många kompisar. Harry rodnade ända upp till hårfästet.
"Vem är det?" Viskade Celine argt till Hermione. Hermione såg förstående å Celine.
"Cho Chang. Ravenclaw. Alla gillar henne..." Muttrade hon tyst medan Harry började prata nervöst med tjejen. Cho. Fulare namn får man leta efter!, tänkte Celine ursinnigt. Cho fnissade åt något Harry sagt och han rodnade igen. När hon gick såg han länge efter henne innan han med upplyst min vände sig mot dem.
Han log med hela ansiktet. Celine fnyste ilsket och stampade iväg, Hermione inte långt efter.
"Låt mig vara!" Sa Celine och började springa. Tillslut hade hon lyckats skaka av sig Hermione.
Hon såg sig om, vart var hon? Korridoren var ödslig och det skrämde henne lite.
" Hallå?" Sa hon.
En hånfull, släpig röst svarade henne.
"Hur var det nu mugglarna säger? Upp med händerna!"

•••

Hoppsan, vad hände nu? :O

"Det här ska min pappa få veta!!"

Bäst!!

Liksom kapitlet!

JÄTTEBRA KAPITEL!!!!

Omg♥ ska läsa sen. Kan inte nu *^*

SÅ SANSLÖST HIMLA BRA DU ÄR.
När jag läser det du skriver vill jag bara lägga mig ner på en tågräls och dö- så bra är du. Och precis så avundsjuk blir jag! Snälla, skriv mer...JAG MÅSTE FÅ LÄSA

Haha, tack ♥
Försökte få det att likna Draco :'
Du måste lägga ut fler kapitel i din fanfic :3
Tänk ju värry match :3

Ok^^

Nawwie :*
Taaack
Var inte avundsjuk din dumma alpacka, liksom WHAT? Eehm....är det JAG som typ har HUNDRA TUSEN MILJONTALS läsare?? :O
Du skriver som en gud, så shyshhh!! ♥