{Prs} Horrokruxen & Angelinaa

" Kanske, men hur på hittade han den, du har ju haft marodörkartan hela tiden.. Det är väl bara där den finns.. Har Voldemort kommit tillbaks?" Sa Lily fort.

Sofia-Weasley

James tittade förvånat på Lily. Hon hade rätt i att det antagligen var något med korridoren som gjorde professorn konstig. Något annat skulle betyda en enorm slump.
"Voldemort?" sa James frågande. "Öh... Jag ser verkligen inte hur han kan ha något med detta att göra... Nej, det är omöjligt, han är död." James såg inte hur Voldemort kunde ha något med saken att göra, men tanken var ändå skärmande. Om Voldemort skulle komma tillbaks var familjen Potter utan tvekan dem längst upp på "döda nu" listan. James ville krama Lilys hand hårdare, men han tänkte inte visa henne hur rädd tanken gjorde honom. Om något sådan hot skulle komma nu när dem var i korridoren hade dem ingen chans. Eller kunde James göra som hans farmor hade gjort för Harry. Offra sitt liv för Lily så att hon på något sätt kunde komma undan? James skakade av sig tankarna. Dem var på Hogwarts, dem var säkra. Så länge inte korridoren kollapsa över dem.

" Men vem vet? Voldemort var ju världens starkaste trollkarl, han kan säkert komma tillbaks på något sätt, han hade ju massor med anhängare och alla dog ju inte.. Föressten, så han han väl göra en liten horrokrux i pappa, den försvann nog när pappa dog förr men den kanske på något vis har kommit in i pappa igen, så att han lever vidare genom honom.." Sa Lily och tittad sig omkring. Tänk om Voldemort fanns i denna tunnel, eller något ont och hur skulle Neville gå på något ont? Han var väl jättesnäll mindes Lily.

James tänkte efter lite. Han förstådd inte hur en av dem mäktigaste trollkarlarna förr hade blivit slagen av en enkel expelliarmus besvärjelse. Han visste så klart att det inte var så enkelt, det hade varit massor med grejer med trollstavarna, men ändå. James hade alltid tyckt det var lite fånigt. Huvudsaken var hur som helst att Voldemort var död, så enkelt var det.
"Han dog, ingen kan komma tillbaks från döden. Horrokruxen i pappa förstördes, den försvann inte, den förstördes, den skulle omöjligt kunna komma tillbaks till honom... Men..." James var inte orolig för att den horrokruxen på något sätt kunde vara tillbaks. Deras pappa hade berättat om hur han kunde prata med ormar innan den var förstörd, det kunde han inte längre. James var säker på att Harry skulle märka om han skulle få en ny horrokrux i sig. Men, James kunde inte vara säker på att det inte fanns en åttonde horrokrux gömd någonstans. Han såg sig omkring i korridoren. Men den nionde delen av en av historiens ondaste trollkarlar själ fanns gömd där. Nej, något ont kanske, men inte det.
"Nej." James skakade bestämt på huvudet.

" Men, tänk om han har gjort en till horrokrux, som kanske ligger gömd här inne, som Neville vill förstöra men när han försökte så fick han en förbannelse på sig och blev som han blev " sa Lily och tittade sig omkring. " Och vart leder denna tunnel igentligen? Vi får börja gå fortare om vi ska hinna innan natten är slut, för ingen får märka att vi har varit här " sa Lily

James tvivlade på att Voldemort hade gjort en ny horrokrux, det skulle inte ha hjälpt honom efter att han väl hade dött, men att han hade en gammal undangömd... Var fortfarande fånigt. Varför diskuterade dem ens den möjligheten?
"Jag tror inte alls på horrokrux idéen, men något är ju tydligt fel, källan till detta finns troligtvis längre in i korridoren. Så du har rätt, vi borde skynda oss. Vi kanske måste rädda skolan!" James tidigare rädsla försvann och ersattes med förväntan och adrenalin. Hans odds att besegra någon slags ond kraft var antagligen låga, men om hans pappa hade klarat det när han bara var elva borde James ha en chans nu. Han kunde bli den nya hjälten! Han visste på någon nivå hur dum han var när han tänkte sådana tankar. Men det struntade han för ögonblicket i.

" Kom igen nu då!" Sa Lily och började att springa. Det var länge sedan hon gjorde det så vinden i hennes tunna, lättröda hår kändes som något alldeles speciellt. Hennes ben sprang med glädje mot det grusiga betonggolvet. " James, titta!" Sa Lily och tvärstannade.

James var inte redo på att Lily skulle börja springa, men han kom ändå snabbt i kapp henne. Folk verkade sällan verkligen förstå det, men quidditch träningen handlade inte bara om att kasta en boll till varandra och flyga snabbt. Det ingick en hel del fysik träning.
När Lily stannade var James nära på att springa in i henne.
"Vad är det?"

" Ser du inte.. Där borta, i hörnet! TITTA, DEN KOMMER HITÅT" tjöt Lily med en svag, pipig röst. Hon tog tag om sin bror och gömde sig lätt bakom honom.

(Förlåt om det blev kort..)

((Det gör inget, men jag skulle gärna vilja veta vad hon ser, annars kan jag ju inte skriva att James ser det, och det kan bli konstigt... (Och kort )))

James ställde sig framför Lily och försökte göra sig stor, så han kunde skydda Lily. Kanske var det mörkret som spelade Lily ett spratt, för James kunde inte se någonting. Fast det kunde så klart vara tvärtom, James kunde kanske inte se vad Lily såg igenom mörkret. Ljuset från stavarna gjorde fortfarande att hörnen var mörka.
"Vad pratar du om?" frågade han oroligt.