night and day school (prs)

" Flicka lilla var inte så upprörd över försvunnet blod det finns gott om blod, och du blir upprörd över att just ditt glas är försvunnet och du tiger för strid " sa Wiliam men kom ihåg att hans mästare inte hade beodrat honom att bara slåss mot någon som inte stod på listan.
" Och jag tror också att herr skåp har tagit ditt glas han har verkligen fått fötter och gått hit och tagit ditt glas " skrattade Wiliam

Adrian lade armarna i kors igen.
"Varför kallar du mig liten?" Muttrade hon. "Och jag betalade faktiskt för det där blodet."
Hon tittade lite snabbt åt höger för att se om det var någon misstänksam elev där, men precis som förut, alla såg normala ut.
Hon vände blicken åt vänster och samma där, alla såg fortfarande normala ut.

" Ja du beter dig liten Herr skåp jöses " sa Wiliam och hånlog han studerade henne.
" Det finns andra sätt att få tag på blod hellt gratis " sa Wiliam och blinkade med ena ögat.
" Och när ska du inse att herr skåp är bara ett vanligt skåp som behöver bytas ut? " frågade han.

Adrian tittade misstänksamt på Wiliam.
"Gratis? Menar du att jag ska... vadå? Attackera människor? Det är mot reglerna." Hon pausade till. "Och herr skåp är ond! Det är inte 'bara ett skåp'!"
Hon lutade sig mot väggen bredvid soffan som Wiliam satt i.

" Du den lilla regeln bryr jag mig inte om jag gör bara det jag är tillsagd att göra och herr skåp kanske lyssnar just nu " sa Wiliam och hånlog han älskade verkligen att retas med henne.
" Och föresten verkade inte den regeln så allvarlig " sa Wiliam innan han reste sig och gick ut ur kafeterian. Han väntade på att hon skulle komma efter honom. Han tog upp sin lista och studerade namnen och funderade på vem som han skulle döda nästa kväll.

Adrian stirrade efter Wiliam. Snabbt ställde hon sig rakt och började springa efter honom.
"Du! Vänta lite!" Ropade hon.
När hon kom ut så såg hon att han läste någon sorts lista, men det brydde hon sig inte om.
"Säger du att du bryter reglerna, eller?!" Röt hon åt honom.
Hon ställde sig framför honom och blängde ilsket på honom.

" Det gör jag inte och varför skulle du bry dig ? är inte du upptagen med något vettigare bråka med herr skåp ? " frågade Wiliam. Han vek ihop listan och la ner den snabbt i fickan. Han ljög förstås när han sa att han inte gjorde det flickan behöver inte bry sig om vad han gjorde och inte gjorde. Han gick förbi henne och fortsatte gå lugnt.

Adrian gav inte upp så lätt. Hon började springa efter Wiliam med en väldigt irriterad blick.
"Kan du sluta reta mig för att jag har ett krig mot herr skåp?!" Röt hon åt honom. "Och vad var det där för lista?"
Hon kom ikapp honom och ställde sig framför honom igen.

" Listan ska inte du bry dig om " sa Wiliam och log han såg på tjejen att hon orkade vara så sur
" Du borde inte vara så sur på mig lägg mer tid på herr skåp stället " sa Wiliam och log. han hade åter stannat upp.

Adrian suckade tungt.
"Om det är någon jag borde vara arg på är det en av människorna... Det är antagligen han som har betalat herr skåp att förstöra min dag." Muttrade hon och tittade ner på golvet. "Varför är det alltid jag som har otur?!"
Hon tittade upp på Wiliam och grimaserade.