Duddley, kär i en… häxa?

Omg trodde jag aldrig skulle shippa Dudley med någon, fast han och Cho tillsammans verkar faktiskt ganska sött :} Kan bara tänka på vad som kmr hända när han får reda på att hon är en häxa och när hon får reda på att han är Harrys jobbiga kusin haha c;
Längtar efter mer ^^

Nawiee MEEER

EPIC ♥

Meeeeeeeeeer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jättebra!!
Men jag kan fortfarande inte se dudley tjock är jag läser det här...

Ladies and Gentlem- *Hrm Hrm*
Ladies and no Gentlemen, chapter 7

Dagarna rullade på, och helt plötsligt hade en hel vecka gått. Det brukade vara så att Cho kom till mig, och sen gick vi en väldigt komplicerad väg till vårt lilla ställe och satt och pratade. Vi hade ju ingen annanatt prata med så vi hade blivit väldigt tajta. Jag hade nog aldrig haft en vän som Cho. Vi pratade om allt möjligt, men jag hade bestämt mig för att berätta för Cho om mina känslor. Jag tror jag var kär. Fan.
Jag satt med fötterna på soffbordet och väntade på att Cho skulle komma. Mina tankar började bråka med varann om jag skulle berätta för henne.
Är du galen?! Ska du berätta för henne? Du kan inte lita på att hon fortfarande kommer vilja vara din vän.
Men du måste lita på henne, du är närmare henne än vad du varit någon annan i hela ditt liv!
Kanske för att du faktiskt pratat med henne! Med dom andra har du bara jagat efter Harry.
Jag måste lita på att hon inte ko-
Mina tankar blev avbrutna av ringklockan som tjöt. Jag öppnade dörren och gav Cho ett snabbt "Hej" innan jag skrek uppför trappan att jag skulle gå och slängde igen dörren. Jag vände mig mot Cho, hon log. Hennes hår vilade löst på axlarna och hennes bruna ögon lyste. Jag la armarna om hennes axlar och hon smet hennes armar in om min rygg.
"Hej" mumlade hon in i min axel. Jag tog ett djupt andetag och drog in hennes lukt, citrus och lavendel. Vi släppte taget om varann och började gå.
"Du Cho." sa jag. Min hand dinglade precis bredvid hennes, och varje gång dom snuddade varann spred det sig en värmande känsla i armen.
"Mm?"
"Sen när vi kommer fram, måste jag prata med dig."
"Om vad?"
Jag började rodna kraftigt, så jag kollade iväg upp mot himlen. "Eh... Det ... Jag säger senare." stammade jag fram. Hon sa inget, bara höjde på ena ögonbrynet. Vi fortsatte att gå, precis som alla andra dagar.
"Cho, jag vet att vi bara känt varandra i typ en vecka eller något. Men vad tycker du om mig egentligen?"
"Tja, du är rolig och snäll"
Poäng till mig
"Fast du har ett hemskt lokalt sinne."
Poäng till Cho

När vi var framme tog vi våran plats i mitten på gräs plätten. Jag tog ett djupt andetag för att samla mod, med tanke på vad jag skulle säga. Precis när jag öppnade munnen hörde jag ett rop. Jag såg hur Cho snabbt ställde sig upp och såg sig omkring.
"Neville?!" Helt plötsligt kom en kille fram mellan träden, han var ganska lång, men inte lika lång som mig, runt ansikte och smal näsa.
"Där är du! Vet du hur svårt det är att hitta hit?" sa han samtidigt som han omfamnade henne. Jag kände hur jag blev surare och surare när den där Neville var här. Jag hostade till för att dom skulle komma ihåg att jag var här.
"Hrm hrm!" Cho släppte genast taget om killen och kollade på mig som att hon glömt jag var där.
"Oj, hejsan!" sa killen. Jag sa inget utan bara kollade på honom. Han lutade sig lite närmare Cho och sa halvt högt "Är han en...?" Cho bara nickade.
Vem tror den här killen att han är? Att han bara kan komma här och ta Cho? Hon glömde nämna att hon dejtar någon...
"Jag går nu" sa jag surt och började gå.
"Dudley, du kan inte vägen!" ropade Cho efter mig.
"Önska mig lycka till!" skrek jag tillbaka. Jag bara gick frammåt och snabbt, så jag kunde komma så långt bort som möjligt.

Efter minst dubbelt så lång tid som det normalt tar att komma tillbaka såg jag hus, fast det var inte samma hus som jag och Cho brukade komma till, utan dom på andra sidan området. Jag bara suckade och började gå hemåt. Mina tankar började komma ifatt mig själv, i skogen kunde jag koncentrera mig på att försöka hitta hem. Nu var det enda jag kunde tänka på Cho i Nevilles famn.
Jag sparkade till en sten och släppte ut ett halvt kvävt skrik.

Efter några minuter slängde jag igen ytterdörren och dunstade ner i soffan.
"Duddy ponken" sa Petunia samtidigt som hon och Vernon kom in i vardagsrummet.
"Mm" svarade jag ointresserat
"Vi måste prata med dig."
"Vad?" fräste jag till
"Du får inte träffa Cho flickan längre."

Jättebra!
Ny läsare här,ska självklart bevaka.
♥

Nooooooo!!! De måste träffas ;_;

Neville..
Cho... (Måste bara skriva att här skrev jag Cho och det kom upp chocköppnade som stavningsfärslag ...)
Dudley...

Neeeeeeej....

Såklart de ska träffas!! Önskar jag kunde hoppa in i din ff och berätta hur allt låg till, att Neville och Cho bara var vänner (tror jag...?) och att Dudley ska gå dit direkt och KYSSA HENNE ♥ Längtar efter mer ^^