Cirkeln rollspel

Lektionerna är slut, Celeste är helt slut. Hon övade på att skapa elektricitet idag. Egen elektricitet, inte bara använda den som redan finns. Det gick faktiskt över förväntan. Hon lyckades få små sprakande gnistor att skjuta ut från handflatorna. Hon har också haft alla de vanliga ämnena, matte, svenska, No... De har redan fått ett ton med läxor.
Celeste går ut på skolgården för att plugga. Hon har alltid tyckt att det är lättare att koncentrera sig ute i friska luften och det finns en skön bänk under ett par träd där ute. Men när hon kommer ut får hon syn på pojken på marken, han är medvetslös, och en kille som hon tror heter Oscar som heller vatten över den andras ansikte.
"Vad i..." mumlar hon och rusar fram. Hon sätter sig på huk vid den yngre killens sida. "Vad har hänt?" Frågar hon högt.

"Alex... Alex..." Bilderna virvlar förbi i huvudet. Han kan se varelsen som väser hans namn utan att använda sin egen röst. Han kan se metallhäxan som står skräckslagen och tittar mot honom. Men så försvinner bilderna. "Alex...Alex..." Den väsande rösten fortsätter att eka i hans huvud. Sorg och smärta absorberas av hans kropp. Han fylls en brinnande eld. Den bränner honom inifrån. Han ber och önskar att smärtorna ska ta slut men det enda som hörs är hans namn som ekar i samma väsande stämma som förut. "Alex...Alex...Kom till mig...KOM!!!


Med ett ryck slår Alex upp ögonen. Han finner sig liggande i en mjuk säng. Han läggs i en han får syn på en pojke i gymnasieåldern som sitter på en stol bredvid sängen. Han känner hur huvudet bultar. Ett stickande i högra armen förklarar för honom att en nål sticks in. Rummet har vita väggar och tak. Snart förstår han var han är. I skolans sjuksal. Han försöker febrilt komma på hur han har hamnat här men det enda han kan komma ihåg är den väsande, hotfulla rösten. Han letar efter gymnasiepojken med blicken och försöker säga något men upptäcker att han har en syrgasmask för munnen. Vad kan han råkat ut för egentligen?

Han sveper nu över rummet med blicken ännu en gång. Han får syn på metallhäxan från förut. Celeste! Plötsligt är hennes namn självklart! Vad gör hon här? Han försöker prata genom masken men får bara fram några frågande mummel. Han ser bedjande på dem två gymnasieeleverna. Kan ingen förklara varför han är här!?

"Såja, du blir bra", säger Oskar lugnande till pojken som sjuksystern sa heter Alex.
"Jag vet inte vad som hände men jag hittade dig medvetslös på skolgården, så jag bar dig hit", fortsätter han men förstår att han inte kommer få nåt svar på grund av syrgasmasken.

Alex Stanley: Det blev lite... Vad heter det nu..? När man säger vad en annan karaktär gör, "tvingar" den tillsätt rolla något som karaktären gör.
T.ex:

Min karaktär slog Annans karaktär och Annans karaktär reagerade så här och så här.

Det är inte så kul när det blir så. Försök att undvika det. Du kan skriva om inlägget om du vill, eller så kan vi fortsätta i alla fall?

Dessutom är det bra om du inte hoppar så mycket i tiden Alla andra måste också hinna rolla.



Från och med nu är även MissBellatrix med. Hennes malm finns i första inlägget.

Oj, förlåt! Det var inte meningen att det skulle bli så... Ska försöka ändra på detta. Vad blir bäst? Ska jag skriva om inlägget eller bara ta bort det?

[Förlåt att jag är så sen! Hinner inte skriva idag, men läser igenom och skriver imorgon om jag får tid efter läxorna.]

För Ze verkade dagen passera som vanligt: lektioner hon inte hängde med ett dugg i, och någon tupplur här och var. När skolklockorna äntligen ringde suckade Ze lättat och började bege sig mot sovsalen. Men något hände, precis vid ytterdörren. Ze kände en stor smärta och sorg välla över henne, som en tremeters våg med massvis med salt skum. Hela Ze började skaka vilt och snart sjönk hon ner på knä på marken. Hon höll så hårt i dörrkarmen att knogarna vitnade och andades hårt för att kunna koncentrera sig och inte ge vika för rösten som talade mjukt i hennes huvud.
Släpp taget Ze. Ingen kommer hjälpa dig, det är lättast att släppa taget. Du vetdet, jag vet det, alla vet det. Alla är så jävla pissiga här, så nedlåtande och extremt jobbiga. Kom igen Ze, låt mig hjälpa dig bort från den här äckelhålan! Vi är lika du och jag... Kom Ze, kom!!

Låt det vara så fortsätter vi bara.Det är helt ok bara det inte händer igen

Celeste ser på pojken med syrgasmasken som tydligen heter Alex.
"Vad var det som hände egentligen?" frågar hon, inte egentligen till någon särskild.
Hon sätter sig på en stol (mycket obekväm) och väntar på svar. Hon är ovanligt lugn med tanke på vad som hänt. I vanliga fall skulle hon nog hoppa upp och ner, gråta och kanske hyperventilera.
Nej, okej, det var nog lite överdrivet, men hon skulle i alla fall inte bete sig som hon gör nu.

Quita kollar ut över dungen. Skogen ligger tätt vid skolan och precis i närheten ligger en fin liten dunge. Eller, den var det. Tills Quita kom och började träna sin eldmagi. En liten buske vid hennes fot tänder eld. Quita släcker direkt elden med ett ögonkast. Sedan ställer hon sig upp och kollar mot skolan ett tag. Hon minns den intressanta boken som ligger på hennes säng i sovsalen. Med ett suck börjar hon gå mot skolan. Om hon är borta för länge kommer hon få en utskällning, och vid utskällingar brukar hon alltid tjafsa tillbaka. Det slutar med att något i hennes närhet exploderar eller fattar eld. För det brukar Quita få ännu mer utskällning. Hon slår upp dörrarna och låter de dramatiskt stängas bakom henne.

Oskar har precis lämnat Alex i sjukstugan och går mot sin sovsal. Det har hänt så mycket; Varelsen i matsalen, Alex avsvimmad på skolgården och att varelsen upptäckte hans försök att tjuvlyssna.
"Jag måste vila en stund", tänker Oskar och sätter sig ner i sin säng. Han lägger sig ner och sjunker in i örnens medvetande, den flyger över skolområdet. Oskar somnar.