The marauder's map [SV]

Jäättebraa!
Jag vet inte det är med ratingen... Jag är jättedålig på sånt.
Men fortsätt skriv, det är super
Jag tycker Severus och Lily skulle vara så sööta tillsammans ;_;
Haha♥ Men fortsätt, du har talang

Keep going!! I löööve it ♥

Tror det kommer ett nytt kapitel imorgon.

*kommentera*

Älskar den C:

Sååååå gooo! Jag trodde att man typ bara kunde fastna vid en fanfiction..... Men den här är Silkly goth! Älskar den... Jag kmr bevaka jaoooooooo! Bääästa f,fn ever♥ Sluta alsrig skriva Maja.....

//Elissa

Tack till alla som läser!
Om ni känner för det kan ni gärna tagga lite folk...?

Och tack Elissa Malfoy!
Din kommentar är guld värd och värmer!!


AzrabellaB kommentera så jag kan skriva nytt?



Okej, nu ändrar jag, tankar med tjock stil.
Och rating PG/PG-13 beror på hur känslig man är.

Kapitel 5~ Deltagarna


Jag bara stirrade på honom. In i hans blåa ögon. Det var som om jag känt honom i flera år. Men våran vänskap var bara byggd på några dagar.

Jag satt med Te i stora salen. Remus, James, Sirius och Peter satt en bit bort och blängde på mig. En annan pojke satt mittemot mig. Te hade presenterat honom som Claude. Han hade på sig sin blåa klädnad, en likadan som Te, men där var likheterna slut. Claude var mycket muskligare än Te. Han var nästan lika lång, med bruna ögon och kortklippt brunt hår. Han pratade med en mörk stämma när han sa:
"Jag såg dig när jag anmälde mig till trekampen. Jag anmälde mig med. Jag var sist innan de tog undan den igen." Jag kollade beundrande på honom. Tre dagar var över. Det vara festmåltid igen och bägaren skulle välja deltagare. Alla var spända, och jag ångrade djupt att jag lagt i mitt namn. Jag ville inte vara med. Riskera mitt liv för ära? Inte riktigt min grej.
"Får jag be om lite tystnad?" Hörde jag professor Dippet ropa. Alla blev med ens tysta. "Nu, efter maten, låt mig presentera domarna: Rick Jevith och Marie Vain, rektorerna för skolorna Durmstrang och Beauxbatons!" En man och en kvinna satte sig vid dommarbordet. Mannen var kraftigt byggd med flint och kort skägg och mustasch. Kvinnan var lång och ståtlig. Hon hade långt, blont hår som var uppsatt i den mest komplicerade frisyren jag någonsin sett. Jag bara stirrade på henne. Kunde jag få sådant hår? Ja, klart jag kunde. Men inte här. "Och," fortsatte professor Dippet, "Curabitur Kotokoto!" Jag förväntade mig en man med galet utseende, men blev förvånad när en medelålders kvinna kom gående in i salen. Hon hade svart hår, likt mitt vanliga, hon var kort och tjock med grumliga gråa ögon. Det mummel som funnits i salen innan dog ut. "Och såklart jag! Professor Dippet!" Ropade han slutgiltighet, men ingen applåderande, alla var som förtrollade av kvinnan. Det var något med henne med. Jag fick samma mystiska känsla som jag fick när jag sett Te första gången.
"Vad är det med henne?" Mumlade jag till Te.
"Jag vet inte." Andades han i mitt öra. Den mystiska damen ställde sig på professor Dippets plats, och han satte sig på sin plats vid dommarbordet.
"Bägaren ska snart välja deltagarna." Sa hon med silkeslen röst. "De personer som blir valda kan inte ändra sig. Och de som lagt sitt namn i bägaren kan inte heller ändra sig!" Hon skrattade lätt. Sedan knäppte hon med fingrarna och dörrarna öppnades. In kom bägaren svävande. Jag drog djupt efter andan och försökte slappna av. "Nu ska bägaren välja deltagare." Mina händer började skaka. "De valda deltagarna kommer hit." Mina fötter började rycka. "Från Durmstrang: Gewinner Krum." Bägaren hade spottat ut en pappersbit och damen hade tagit tag i den och läst upp namnet. En pojke som inte såg särskilt smart ut, mer som om han litade på sina muskler istället, gick upp mot bägaren unter högt jubel. Jag kände hur hela min kropp skakade. Jag vill inte. Jag vill inte. "Från Beauxbarons: Tefelaray Main." Te reste sig upp och gick mot bägaren. Han såg inte det minsta nervös ut, han gick med bestämda steg upp och alla jublade, men det kunde jag bara ana, för mina öron var avkopplade. "Och från Hogwarts: " Salen blev knäpptyst och jag kunde höra mina egna hjärtelag. "Kendra Potter." Salen bröt än en gång ut i ett jubel, aningen högre än innan, och jag kände hur någon dunkade mig i ryggen. Varför gav jag mig in på det här? Jag reste mig upp på rangliga ben och satte ena foten framför den andra. Vart jag än kollade tycktes folk stirra avundsjukt på mig. Jag gick fram och ställde mig bredvid Te. Han tog lätt tag i min hand och jag log lite. "De tre deltagarna!" Ropade damen och log mot salen.

"Grattis Kendra!"
"Önskar att jag vore dig!"
"Hur gjorde du?"
"Grattis!"
Bara för två timmar sen hade mitt liv varit helt okej. Nu var mitt liv riskerat. Även om säkerheten var höjd kändes det som om jag skulle dö. Snart.
"Tack, men jag mår inte så bra och jag skulle behöva vila.." Försökte jag skrikande.
"Inte en chans!" Skrek Lily och jag blängde på henne. "Eller.." Men hon blev överröstad av James som höll i ett glas honungsöl och skrek:
"För Kendra! Hogwarts förkämpe!" Sirius hoppade upp på bordet bredvid honom och ekade:
"För Kendra!" Jag stönade högt innan Peter pep bakom mig.
"Grattis! Grattis! Lycka till!" För en sekund tyckte jag mig se en glimt i hans ögon, men det försvann när någon ryckte tag i min axel och kramade om mig. En busvissling hördes, men jag bara fann mig i omfamningen
"Förlåt mig." Hörde jag Remus säga.
"Du?" Jasså, nu var jag intressant. Men var det inte det jag ville?
"Ja?"
"Jag måste prata med dig. Nu." Sa jag eftertryckligt. Han tog tag i min hand och drog mig leende ut ur sällskapsrummet. Ännu en busvissling hördes.
"Hur kommer det sig," började jag så fort ljudet från uppehållsrummet hade dött ut, "att nu, när jag blivit utsedd till Hogwarts förkämpe är jag bra?" Han kollade frågade på mig.
"Du kommer att behöva hjälp med trekampen." Var det hans ursäkt? Men spelade det nån roll?
"Jag vet." Svarade jag tillslut. Remus var smart. Han kunde nog hjälpa till.
"Förlåt, jag..." Han funderade en sekund. "När jag såg dig med honom, han var så... Jag var rädd att du skulle välja honom framför oss. Han var så annorlunda. Jag är ledsen, Kendra." Jag tog ett steg fram mot honom och lade armarna om honom.
"Det är okej." Sa jag. "Okej. Men jag kommer inte sluta vara ned Te." Remus grepp hårdnade lite, men han sa inget.

Du skriver jätte braa

Tack

Helt underbart! Även fast jag har varit med och planerat lite med dig
FORTSÄTT SKRIV!!
Vilket blir det bästa namnet om man vill shippa Kendra och Reamus? Reandra? Rendra?

Wow, jätte bra verkligen. Hur nyfiken som helst!