Next generation, a second chance [SV]

DEN HÄR BITEN PASSAR TILL EN LÅT. LYSSNA GÄRNA PÅ LÅTEN SAMMTIDIGT. DEN HETER " That's the way it is"
Berättelsen är INTE slut
Kapitel nio. The meet

James

Ett skrik når mina öron. Mira. Jag rusar ner och in i borgen. Jag hör ljud från en duell. Och snart ser jag dem. Jag gömmer mig bakom väggen. Plötsligt upphör ljuden. Jag tittar fram. Det är som i slow motion. Mira faller bakåt. Och en man springer iväg. En duns hörs när hennes kropp slår i golvet. Jag rusar fram till henne. Hennes andetag är ansträngda. Och hon ser sjukligt blek ut i ansiktet. Ögonen är slutna.
"Mira" kvider jag. Hon tar min hand. Men bara den lilla rörelse tar ut henne helt. Det ser jag. Hennes andetag börjar bli färre. Och efter en stund tar de slut. Det blir helt tyst.
"Mira" jag pratar ganska högt. Hon svarar inte. Jag känner efter en puls på hennes handled. Där finns ingen. Jag börjar blåsa in luft i hennes lungor. Eller rättare sagt. Min kropp gör det. Själv förstår jag inte vad som händer.

I can read your mind
and i know your story.

Jag ansträngde mig verkligen. Det gjorde jag. Jag kom ihåg hur man skulle göra också. Två inblås, och trettio pump. Upp och ner. Svetten rann på mig.

I see what you're going through
It's an uphill climb
and i'm feeling sorry

Jag bestämmer mig för att inte sluta fören hon lever. Men efter en stund förstår jag att det omöjliga har hänt. Hon är död.

Sorglig, hoppas hon klarar sig på något vis. Lyssnade på låten samtidigt, det blev med känsla då! jättebra!

Nu kommer en del till. Men sen kan det ta typ tre dagar innan nästa kommer upp. För det här är den sista klara. Men här är kapitel tio.

Kapitel tio. The meet part two

Mira

Jag ligger på marken. Och när jag sätter mig upp hör jag ett ljud som påminner om ett tåg. Och på en bänk sitter en man. Dumbledore. Och han ler mot mig i sina halvformade glasögon. Vi har läst om honom i skolan.
"Är jag," jag tvekar lite. "Död?" Jag betonar det första d:et. Men Dumbledore tittar bara på mig. Men så börjar han prata.
"Mira. Du är för ung för att vara död. Du är bara på tillfälligt besök här för att jag skulle kunna prata med dig. Som du vet dog jag för tjugo år sedan. Men jag är högst närvarande hos er ändå. Och en sak har jag lagt märke till. Det är bara du som kan stoppat dem" jag blir lite chockad.
"Vilka är det jag ska stoppa?" Frågar jag. Dumbledore ler igen.
"De kallar sig själva för dödsänglarna" svaret är skrattretande. Och jag får en stor lust att skratta. Plötsligt försvinner allt in i en svart värld. Och jag drar ett smärtsamt andetag. Och ett till. Ju mer jag andas ju ondare gör det. Och så ser jag en figur. Som gråter. Eller det låter så. Och silhuetten darrar.
"James" viskar jag. Snart kan jag inte fortsätta andas. Det gör så ont. Personen vänder sig om.
"Mira, men du, du dog" man hör sorgen i hans röst.
"James" jag måste fatta mig kort. Jag klarar snart inte av smärtan längre.
"Du måste hitta en motformel. Jag kan snart inte andas längre" viskar jag. Jag sluter ögonen och gör hur James kämpar med olika besvärjelser. Jag drar ett sista huggande andetag. Och det känns som om någon fyllt mina lungor med sammet. Det går lätt att andas igen. Han lyckades. Jag slår upp ögonen igen. Han sitter på knä bredvid mig. Jag tar den sista energin jag har till att ta hans hand och trycka den.
"Tack, du får nog bära mig. För jag orkar inte gå" säger jag och hinner knappt reagera fören hans starka armar har lyft mig och jag kämpar för att inte sjunka ner i dvala. Men en sak inser jag. Jag var död i tjugo minuter. Men jag fick en andra chans. Och efter den tanken försvann mitt medvetande.

Ska vi vänta TRE HELA DAGAR innan nästa del kommer ut??!!??!!

sjukt bra!

Kapitel elva. Back on Hogwarts

James

Hon lever. Ja, hon lever faktiskt. Men egentligen bara nätt och jämt. Jag behöver Rose för att upphäva förtrollningen helt. När jag kommer upp för stegen med Mira i famnen blir Albus helt vild. Men det är hans reaktion på sorg. Och när jag tittar ner på henne ser hon död ut.
"Rose. Du måste hjälpa till här. Hon blev träffad av någon besvärjelse" jag får tårar i ögonen. Men Rose ser bestämd ut.
"Jag kan inte göra något. Vi tar oss tillbaka till Hogwarts" säger hon och tar fram kvasten och kofferten som Mira hade med sig. Hon tar tag i oss alla och vi pressas in i ett mörker. Och när vi kommer ut ur mörkret står vi utanför grindarna till Hogwarts. Och till vår lycka är grinden öppen. Albus skjuter upp den och vi går upp mot entrén. När vi går in genom porten stannar alla elever som är där och tittar på oss. Plötsligt kommer någon framspringande. Eller rättare sagt, två stycken. Rose lillebror Hugo och min lillasyster Lilly. De slår armarna om oss. Men jag vill bara få tag i en lärare. Och som om de hade hört mina tankar kommer de springande från olika håll. Hela lärarskalan faktiskt. Och McGonagall pustar ut. Men så ser hon plötsligt att jag håller Mira i famnen. Den ända av oss som inte försvann. Jag ska precis berätta vad som hände när en röst som tillhör Albus börjar prata.
"Mira kom till oss. Hon hade listat ut var vi var. Hon flög runt halva jordklotet på en kvast för att komma fram till oss. Hon fick ut alla men Rose tappade sin stav. Så Mira gick ner igen" började han.
"Det var någon som tog min axel. Och jag fick en svart ljusstråle i magen" Mira hade öppnat ögonen. Men smärta syntes i hennes ögon.
"Kom, vi tar henne till sjukstugan" säger McGonagall. Jag nickar och går efter henne. Rose och Albus följer också efter. Och när vi kommer upp så ser madam Pomfrey förskräckt ut. Hon tar över Mira och lägger henne i en säng. Hon står böjd över Mira en bra stund. Och när hon reser sig beordrar hon oss att lägga oss i vars en säng. Och där blir vi kvar ett tag.

VAD HÄNDE?????????????????