Filthy half-breed [Swe]

Du är så FRUKTANSVÄRT duktig...
Tänker på din story 24/7 - älskar den till 110%.
Vill så gärna veta mer om hennes pappa, det är så SPÄNNANDE! :3

Nej, sluta aldrig skriva är du snäll!

Gooo yooou
Tack tack, haha xD


Hej igen HP_Maja ^^
Naa... Jag hoppas du fortfarande lever! :O
Tack♥


Japp. Och du är så FRUKTANSBÄRT snäll
Det är det som är meningen... Dam dam daaa!
Naj, det skulle vara min mardröm om jag aldrig mer fick skriva :'(

Hello lovelies♥ I'm back! Hehe ville bara skriva det xD

KAPITEL 10
"Bianca, är du klar?" Ropar mamma nedifrån.
"Nej, jag kommer snart!" Ropar jag tillbaka och drar ut första lådan i mörkoljat trä på byrån. I hittar jag mitt svarta linne och den svart-röd-rutiga kjolen jag tycker så mycket om. Med ett par tights till går jag ned till hallen, tar på mig min svarta jacka och sätter upp håret snabbt i en tjorvig hästsvans. Sist drar jag på mig mina svarta finstövlar och traskar in i vardagsrummet där mamma står och väntar i sin vita, alltid lika rena jacka.
"Ska vi transefera?" Frågar jag.
"Ja, vi har slut flampulver. Kom nu" Säger hon och jag griper tag i hennes hand.

"Vad söker du, raring?" Frågar en äldre kvinna med mörkgrått hår runt sitt runda ansikte. Hennes ljusa vänliga ögon ser väldigt malplacerade ut i det gamla ansiktet, då ögonen ser unga och barnsliga ut. På hennes mörkblå släta klänning sitter en namnskylt med namnet Margareth på.
"En julklänning, gärna röd" ler jag vänligt tillbaka.
"Följ med mig ska vi se om vi hittar någon som passar på dig" Ler kvinnan och leder mig bort, längre in i affären. Mamma hade gått för att köpa någonting, och sagt att hon skulle möta mig här efter. Margareth börjar dra ut lådor och ställa dem på golvet.
"Tycker du om vintage, gumman?" Frågar hon och drar ut en låda från en hylla jag inte märkt tidigare. Jag nickar, utan att egentligen veta vad vintage är. Margareth tar av locket från lådan och drar upp en röd klänning. Direkt jag ser den tänker jag på klänningen som Rödluvan skulle kunna ha. Mamma brukade läsa för mig om Rödluvan när jag var yngre, det är en mugglar barnbok tror jag.
"Nå? Den var specialsydd åt min dotter men hon dog flera år sedan." Säger Margareth och jag skymtar sorg i hennes vänliga ögon. Jag ler mjukt.
"Den är jättefin"
"Du får den om du vill. Jag har ingen användning av den. Du vet, du liknar henne väldigt mycket. Lika vacker" Säger Margareth fundersamt och lägger huvudet på sned. Sedan ler hon igen och håller upp klänningen åt mig.
"Nå? Ska du prova den?" Jag nickar och tar emot den, försiktigt som att jag är rädd att den ska falla sönder i mina händer. Sedan skyndar jag in i en provhytt och tar på klänningen. Den är verkligen vacker. Utanför hör jag mammas och Margareths röster, och det låter som om de pratar om någonting. Jag kastar en sista blick i spegeln på den röda klänningen som gjord för min kropp, innan jag går ut till dem.
"Vad tycks?" Frågar jag och snurrar ett varv, innan mamma hinner be mig att göra det.
"Den är jättevacker!" Ler mamma brett.
"Den passar perfekt på dig, raring" Ler Margareth minst lika brett som mamma.
"Mamma har du pengar?" Frågar jag och slätar ut klänningen. Mamma nickar och tar fram en liten påse full med galleoner, siklar och knutingar. Margareth och mamma börjar prata då mamma gett henne pengarna. Jag går tillbaka till provhytten för att byta tillbaka.

"Vad köpte du då jag letade klänning?" Frågar jag och lägger mig på rygg i soffan. Mamma fortsätter gå runt i rummet och damma med den rosa dammvippan. När jag var yngre brukade hon låtsas damma av mig med den.
"Julklappar" Svarar mamma hemlighetsfullt.
"Vad ska jag få?" Frågar jag nyfiket. Mamma skrattar.
"Det får du se"
"Åhh, kom igen mamma du är så-" Börjar jag men blir avbruten av att en uggla knackar på fönstret med näbben. Jag flyger upp och öppnar så ugglan kan flyga in, sedan lossar jag brevet runt foten.

Jag är död så jag kan inte läsa.
Jag dog i helgen utan denna underbara ff. Bara så att du vet är den jättebra.

NOOO! :'( Vad dåligt! Då kan jag ju inte läsa din ff! Kan du skriva fastän du är död? ^^
Tack♥ Det betyder jättemycket!

U N D E R B A R T.

Åh, vad jag älskar den här storyn - har sagt det förut, och säger det igen! ♥

Kanske.... On du har tur kan jag komma över nåt att skriva på .
Även om jag är död.

Yey

Tack♥ (Jag börjar svara samma sak på allt... Soorryyyy ;_

KAPITEL 11
Till Bianca
Öppna det inte förrän på julafton.

~You are a princess in my heart,
and I care for you so much.
I love the fondness in you eyes and your tender little touch~


"Mamma vad betyder det här?" Frågar jag och räcker brevet till henne. Mamma får en liten rynka mellan ögonbrynen och det syns att hon tänker.
"Antingen har du fått en beundrare, fast du är ju bara 11 år så det kanske är lite osannolikt, eller så... " Säger hon och hennes leende försvinner. Hon tystnar.
"Eller vad?" Frågar jag lite nyfiket.
"Ingenting, ingenting" Ler hon igen och kysser min pannan. Hon ger tillbaka brevet.
"Det står att du är en prinsessa och att personen som skickade det bryr sig om dig." Säger hon innan hon försvinner ut till köket. Jag lossar paketet från ugglans fot och stryker de svarta fjädrarna.
"Vänta här så ska du få något" Ler jag och skyndar ut i köket där jag hämtar en pepparkaka. När jag kommer tillbaka lägger jag pepparkakan framför ugglans fötter.

Imorgon kommer gästerna och mamma har haft fullt upp med att städa, baka och laga mat medan jag har fixat annat, till exempel julpyntet. Just nu klär jag julgranen, lite sent kanske men jag har gjort annat tidigare. Muntert visslar jag på en jullåt och hänger upp några röda julgranskulor i granen.
Under granen ligger tre paket till mig och fyra till mamma. Själv hade jag köpt ett vackert silverhjärta på en kedja, även den, av silver. På hjärtat står det ordet "Mum". Undrar vad mamma köpt åt mig. Hon brukar ofta köpa saker som kopplar till berättelserna hon berättat för mig om sin tid, eller så brukar hon köpa kläder eller smycken. Jag tänder ljusen i granen och ropar till mamma att jag går upp på mitt rum. Den vita sängen är fortfarande obäddad sen i morse och när jag sjunker ned i den suckar jag otåligt. En stund ligger jag bara i sängen och stirrar upp i taket, sedan kommer jag fram till att jag kanske borde hälsa på mina gamla vänner, och ge dem mina presenter.

Jag knackar bestämt på dörren. Steg hörs inifrån, sedan glider dörren upp och en ranglig tjej med flammande hår uppsatt i en knut och en tajt t-shirt och jeans ler mot mig.
"Hej Anna" Ler jag. Anna är Marys storasyster. Hon har alltid varit snäll mot mig.
"Bianca! Kom in!" Säger hon förvånat och kliver åt sidan så jag kan komma in.
"Mary trodde inte att du skulle komma och hälsa på till jul"
"Hon var en av mina första kompisar. Såklart har jag köpt något åt henne!" Säger jag och blinkar några gånger för att vänja mig vid den dunkla hallen. Anna ler, men det ser fejk ut.
"Jag hämtar henne" Säger hon, sedan går hon ut ur rummet. Jag gnuggar händerna mot varandra för att få liv i dem. Efter en stund kommer Mary in.
"Bianca!" Säger hon förvånat och drar in mig till en kram. Jag kramar henne tillbaka.
"Jag har köpt en sak åt dig" Säger jag och öppnar jackfickan så jag kan ta ut det lilla paketet som innehåller ett litet halsband med en miniatyr-batman och ett matchande armband. Om du undrar varför kan du gå in i hennes rum. Ledtråd: Hennes tapeter är svarta och på väggarna sitter det svarta affischer med gula och svarta fladdermöss på. Hon ler och lägger paketet på bänken.
"Nu känner jag mig dum för att jag inte köpt någonting åt dig"
"Det behövs absolut inte! Det var kul att ses, men jag ska till Jessica med hennes present nu. Hejdå" Säger jag och går ut för att gå vidare nedför gatan. Jag stannar vid ett vitmålat hus som ser ganska dyrt ut. Mina frusna fingrar trycker jag på ringklockan och trampar på stället för att få värme i benen. Det tar en stund innan någon öppnar, och då är det Jensen Smith som öppnar, Jessicas pappa. Han granskar mig, sedan ler han.
"Hej Mr. Smith. Är Jessica hemma?" Frågar jag vänligt.
"Nej tyvärr, hon är inne i staden och handlar med sin mor" Ler han.
"Jaha, kan du ge henne det här från mig?" Jag drar upp ett litet större paket ur fickan innehållande en lila sjal och ett matchande nagellack.
"Det kan jag göra. Trevligt att se dig igen Bianca" Säger han. Jag nickar, han stänger dörren och jag börjar gå hemåt igen.

SÅ BRA UTMÄRKT FANTASTISKT BEUTIFUL WONDERFUL AMAZING COOL PERFECT!
Du behöver inte bekymra dig om vad du svarar - bara fortsätt med din awsome berättelse, thank u!
Du ÄGER! ♥

Hej jag gillar parkour

Herre .Gud.I.Himmlen.
Det här så himmla bra så jag dörX0 Älska föresten Simons relation med Bianca..♥.Jag bevakar som tusan bara så att du vet.