Hon den där tjejen som är syster till Lily

AWESOME!!!!

Superb

Ånej vad fint, du fångade verkligen Sev och Lily där på ängen, det kändes som jag själv var där 8} you're rely talented ^^
Fick ännu mer feels under Petunias del, det är så sorgligt att läsa om hur hon tänker :c
Iaf; JAG FULLKOMLIGT ÄLSKAR DET OCH LÄNGTAR DESPERAT EFTER MER 83

Meer

mer!!!!!!!
*bevakar*

Hej. Jag längtar till sommaren, för då kommer jag kunna skriva mer och inte bara dåliga stycken som jag ger er varannan månad. Jag hoppas ni förstår att jag inte vill vara så seg med att skriva men att jag helt enkelt inte hinner med alla fanfictions tillsammans med mina läxor och sånt.
Tack så himla mycket, alla som läser! ♥♥♥
_________________________________________

Petunia hörde någonting som knackade på fönstret. Hon vände skrämt blicken till fönstret, och såg ugglan. Raindrop såg faktiskt irriterad ut, och knackade på fönstret igen med näbben. Petunia tänkte igen på att de aldrig skulle kunna komma överens.
Petunia skyndade sig att gå fram till fönstret och släppa in ugglan. Den flög in i rummet och landade på skrivbordet, råkade riva ner en bok på golvet. Petunia suckade irriterat, ryckte bort det gulvita kuvertet från Raindrops näbb och slet upp det. Ugglan hoade missnöjt och flög ut genom den öppna dörren. Men det märkte inte Petunia, för hon började läsa.

Dear Ms. Evans,
I think it's very brave of you to send me a letter and you seem like a nice girl. I marveled almost over it was a child who had written it. But I'm sorry, I can not let you begin at Hogwarts. You have not shown any hint of having magical powers, and would then not be able to perform magic during lessons or identify yourself with your classmates.
I am, as I said very sorry that such a polite and friendly girl like you can not come to study here, and wish you luck in the future.

Albus Percival Wulfric Brian Dumbledore, Headmaster at Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry.

Petunia kände en tår rulla ner för kinden men torkade snabbt bort den. Hon skulle inte gråta, hon skulle inte. Hon ville väl ändå inte börja på den där fåniga skolan? Nej. Det ville hon inte. Det skulle bara vara massa missfoster där, som Lily, åh, perfekta Lily som alla tyckte så mycket om, som alla tyckte var så underbar, som alla tyckte var mycket bättre och duktigare och snällare och smartare än Petunia. Petunia som var tråkig och bara... helt vanlig. Lily var speciell på alla sätt och vis. Lily, sa alla, Lily, sa dem och tänkte på den rödhåriga ängel som hade förtrollat dem alla. Om de sa Petunia, Petunia, så tänkte de direkt på den där tjejen som var syster till Lily.
Varför hade Petunias grönögda lillasyster blivit på fantastisk och hon själv så värdelös?
Hon kände vrede, men inom sig visste hon att hon inte skulle vara arg på Lily. Hon borde vara glad för hennes skull. Men hon kunde inte låta bli, för det var så orättvist, så orättvist och hon gjorde papperet hon höll i handen till en boll och kastade brevet mot papperskorgen, men missade.
Äsch. Hon var arg på Dumbledore. Fast hon ville ju inte gå dit. Om hon skulle låtsas om att det bara var missfoster som Lily där, då var ju Dumbledore också det och hon ville absolut inte vara som han. Låt Lily göra sina knäppisgrejer och låt mig vara ifred, tänkte hon tjurigt.
Men hon kände inom sig att hon visst ville vara ett missfoster. Och det kunde hon inte hjälpa.

Tack! ♥ Det betyder mycket att du skriver det.

♥♥ du beskriver känslor så bra att texten blir levande