Privat HG-Roll

"Jag tänker ta en ryggsäck som du och sedan gömma mig. Om någon skulle döda någon av oss tre kommer jag döda personen. Men jag kommer inte att gilla det!", sa jag och stirrade på dörren

Jag vaknade av att någon eller några stod och pratade utanför min dörr!! Jag kände igen dem!! Det var Royan och Melanie. Ja sa att dem kunde komma in. Dem kom in och satte sig på sängen och sa " Hur mår du?", sa Royan. "Jag mår inte så bra! Jag vill inte döda nån och jag vill inte dö!", sa jag med en röst som stakade sig så mycket att det lät som om jag var 90 och snart skulle dö. Jag ställde mig upp med han knappt ta ett stg innan jag ramlar ihop på golvet med en duns.

Jag ställde mig upp och bärde upp henne till sängen. "Jag vill inte heller döda någon eller bli dödad. Men någon av er två kommer att vinna. Eller lättare sagt, båda kommer att vinna.", sa jag och log en litet leende.

"Båda vi kan inte vinna", sa jag sorgset till Royan. "Men du, Royan och Emily kan. Ni är i samma Distrikt."
Jag vände mig mot Emily. "Jag och Royan pratade taktik där ute. Har du någon taktik?"

"Jo! Det kan ni. Vi får göra så att vi tre blir dom sista och ni dödar mig. Sedan dödar ni bara inte någon av er. Ja! Har du någon taktik? Om vi gör det här ihop så klarar vi det.", jag kollade på båda allvarligt.

"Är du galen??!! Jag tänker aldrig döda dig! Men det är faktiskt sant att vi måste hålla ihop. Vi dör annars. Skaka hand?"
Jag sträckte ut min hand och väntade på att någon skulle fatta den.

(Kan vi inte köra i rollet att det bara blir vi tre kvar. Och ty vi vägrar att döda varandra så spelledarna blir tvungna att ge sig så vi tre vinner?)

(ok )

"Nej jag är inte galen! Men annars får väl göra så att alla vi tre vinner. Okej." jag skakade hand med hon.

... Det är snart dags...

"ja det är snart dags." sa jag och log inte ett dugg.

Det knackade på dörren.
"Miss Covertree, du måste gå tull din lägenhet nu."
Jag log en ledset leende mot Royan och Emily, och gick upp till min lägenhet. Jag tryckte på en knapp och en ostsmörgås fall ut ur en lucka. Jag började långsamt äta den, och tänkte på spelen.