Supernatural Academy (PRS Corriiz och DarkBells)

"Vi kom på en sak. Vi måste gå", sade Jasper och tog tag i Dylans arm.
"Ni är vampyrer", sade Dylan långsamt. De var vampyer. Dylan förstod inte varför han inte sett det hela tiden. De var för perfekta.
Och bleka. Och blonda. Och tidslösa.

Candice stelnade till. Vampyrer. Hon var helt tyst. Michelle var den som agerade hon slämde igen dörren
"För fan... Vem?" Michelle tittade förbannat på Candice, hon tryckte upp henne i väggen.
"Vad fan gjorde du!!!?" Michelle tittade på Hanna som nästan grät.

Jasper lät det va och sa ingenting. Men även fast de var vampyrer ville han inte att candice skulle åka illa.ut.
"Ingen av dom berättade. Vi är varulvar. Vi kände lukten av blodet här inne", sade Dylan.

Det var mer Michelle som reagerat på det. Candice var förvirrad och Hanna hade blivit helt tyst.
"Hur skulle dom kunna veta det?" frågade Candice förbryllat. Michelle ryckte på axlarna, fortfarande arg.
Candice visste inte varför men hon kände sig en aning ledsen.
"Jag tänker iallafall gå till festen" sade Candice beslutsamt.
"Men dom är utanför för i helvete!" nästan skrek Michelle.
"Fördel med att vara vampyr..." Cndice gick fram till fönstret och tittade mot Michelle.
"Vi landar för det mesta på fötterna" Hon klättrade ut ur fönstret och hoppade. Hon landade som hon sagt på fötterna. Hon tog bort smutset från byxorna och började gå mot den riktningen hon hörde musiken från. Candice behövde vara mer på sin vakt nu när det fanns två som redan visste vad hon var.

Jasper och Dylan gick in i deras rum. "Dom var vampyrer!" nästan skrek Jasper.
Dylan nickade bara och satte sig på sängen. "Vi måste varna Tyler. Vi måste ta ut dig härifrån", sade Jasper med lite lugnare röst.
"Nej", sade Dylan. "Jag stannar här." Jasper blängde på Dylan. "Jag tänker i alla fall gå på festen. Jag kommer hem innan midnatt. Vi ses", sade Dylan och gick ut ur rummet.

[Yaaaay]

Candice var lättad att hon inte behövde bli inbjuden för att komma in på festen. Hon tog en drink och letade upp en soffa att sätta sig i. Michelles utbrott hade varit droppen för henne. Hon ville göra som hon själv ville. Candice lyssnade till musiken och drömde sig bort.

[ska vi säga att det tog längre tid innan Candice fick reda på att Dylan var en varulv typ?]

(( Vi kör så ))

Dylan klev in i rummet. Det spelades någon dålig danslåt och det var många som dansade.
Dylan skymtade Candice i allt vimmel, men inte Hanna eller Michelle.
Han gick fram till Candice. "Hej", muttrade han och log sig ned i soffan bredvid henne.

Candice fick syn på Dylan och hon blängde tyst på honom när han slog sig ned bredvid henne, som om han inte sett henne där. Var han inte rädd? Candice fattade ingenting.
"Hej" sade Candice tyst. Hon tittade bort. Låtsades att vara helt inne i musiken.

Dylan var tyst ett tag. "Gillar du det?" frågade han sedan,
för Candice verkade vara inne i musiken.
Eller så ignorerade hon bara honom.

"Vad?" nästan fräste Candice. Hon tog några klunkar från drinken hon snappat åt sig. Candice tittade bort försökte att inte titta mot Dylan.