PRS(Miss_Green)

Mia ville också flytta närmare, men hon vågade inte. "Ja...Vi kanske kan göra sällskap till affären?" hasplade hon ur sig sedan. "Jag menar...Vi ska ju båda handla". Hon reste sig och log mot Alexandra.
Hon ville inte skiljas än, borde hon kanske fråga om hennes adress eller nummer? Hon ville men var rädd att det skulle tas på fel sätt.

Alexandra reser sig upp. "Det låter bra", säger hon och ler.
Hon var glad att det var Mia som föreslog sällskapet till affären. Alexandra skulle bara få det att låta fel. Som det alltid gör.

"Bra". Mia log större och började gå. Det här kändes bra. Hon skulle gå tillsammans med Alexandra. Då kom hon på en sak. "Typiskt" suckade hon och stannade upp. "Min plånbok är hemma, jag måste gå och hämta den, gå till affären du". Hennes humör sjönk som en sten i vatten.

Alexandra gå till affären? Nej, hon följer med eller väntar.
"Nej, jag väntar eller följer med!", säger Alexandra bestämt.
Hon brukar ju hata att gå och handla så om Mia är med så blir det ju så mycket roligare.

Mia log. "Du får gärna följa med". Hon började gå igen. Hennes humör hade stigit igen. "Jag bor inte långt härifrån". Hon ökade p stegen och snart nådde de ett hyreshus. Hon bodde på andra våningen. Hon tog sig uppför den enda trappan och låste upp sin dörr.

(Kan du förklara lite hur hennes lägenhet ser ut? x3)

När Alexandra kom in i Mias ljusa fina lägenhet så var det inte riktigt som hon tänkt sig. Fast hon vet inte vad hon tänkte sig egentligen. Det är ju en etta och en etta går väl inte att inreda på så många olika sätt.
"Vad fint du har det", säger Alexandra och kollar sig omkring. Och hon menar det. Hennes lägenhet är väl motsatsen till den här fina.

(What the...Förstår inte något, måste ha råkat tagit bort mitt inlägg eller något o.o)

Mia rodnade lätt. "Tack". Hon gick in till köket för att se om plånboken var där. Och på köksbordet låg den. Hon tog den och gick tillbaka till Alexandra. "Sådär ja". Hon viftade lätt med plånboken och gick ut ur sin lägenhet och tog fram nyckeln igen för att kunna låsa.

Alexandra följde efter Mia ut eftersom de skulle gå igen.
"Men det var ju en liten trevlig visit" Säger Alexandra när hon står där i trapphuset mesans Mia låser sin dörr.

Mia log. "Ja". Hon låste dörren och gick nedför trappan igen. "Jag får nästan aldrig besök så". Hon var för blyg för att bjuda hem vänner, hon hade inte ens mycket vänner.
De kom ut igen. "Egentligen borde jag nog skaffa fler vänner" mumladr hon mest till sig själv. Hon fyllde år snart, och det skullr vara trevligt att fira med någon.