Rätt eller fel?

Sjukt bra! har läst allt nu och ser fram emot nästa kapitel Fortsätt med det du gör, du har verkligen talang!

Klart att jag fattar tack ändå Inez*Malfoy

Tack så jättemycket!!KajsaRC2001

Awesome! Bevakar helt klart!

Superbra!! ♥♥ Fortsätt nurå! Stackars Sasha... men Rosie får skärpa sig! Hon kan ju inte bara ta över Sashas liv!

Jag läser helt klart Den är super bra och jag bara ÄLSKAR det, bevakar så klart. Du skriver du sjukt bra Ida2001, längtar tills nästa kapitel^^♥

Renesmee Cullen 1 Tack så jättemycket!!♥

Ariana Potter Gud vad snällt ska försöka ge ett till kapitel snart!!

maja.nordin Tack så jätte mycket du gör min dag gulliga du!!♥

Okej allihopa jag vill bara tacka alla för alla gulliga kommentarer! Jag fortsätter skriva tack vare dem! Men jag vill bara säga att jag har jättemycket just nu så jag hoppas ni förstår om det blir ett tag mellan kapitlena! (stav).
Aja puss på er!♥

Förstår, man har ju skolan, vänner, familjen, träningar osv. Det gör inget att det blir lite mellanrum mellan kapitlerna.

Puss på dig med!♥♥ ♥

Jag hinner inte läsa den just nu, men det låter bra så jag ska bevaka!

Okej tack ändå!


Kap 4 del 2. Två veckor senare mådde jag mycket bättre. Jag och Eliza satt och åt vår lunch på en bänk och tittade ut över Svartsjöns vatten som glänste i solen. Jag satt och funderade över brevet som Rosie skickat när jag hörde en välbekant röst. Jag vände mig om för att titta vem det var och såg Rosie, Zoe och Tara som kom gående längs grusgången.
- Men ser man på! Lilla Sasha är här tjejer! Lilla Sasha som alla beundrar! Sa hon med tillgjord röst och himlade med ögonen.
- Gå här ifrån Rosie, sa jag tyst och kände mig sårad.
- Ojdå, sa jag något dumt mot lilla Sasha?! Hon kanske börjar kaxa upp sig nu? Gör du det gumman?, sa hon med taskig röst. Jag känner hur mina ögon blir fuktiga, jag är ju verkligen inte van att bli behandlad såhär.
- Är det något du vill Rosie? Frågade jag med spelad artighet.
- Egentligen var det inte dig jag ville prata mer utan Eliza. Jag gapade och vände huvudet mot Eliza som ser precis lika förvånad ut. Jag såg att hon stålsatte sig för en taskig kommentar. Först tog Tara ett steg fram och öppnade munnen.
- Eliza jag är verkligen ledsen över vad som hände på den där quidditch matchen förut. Jag vet inte vad som tog åt mig! Jag hoppas verkligen att du kan förlåta mig!
Jag tror aldrig att jag har blivit mer förvånad! Jag öppnade och stängde munnen flera gånger men fick inte fram ett ord. Jag vände mig om och tittade på Eliza som såg ut som om hon just sett en mus bära en elefant med rosa balettkjol över en lina.
- Ja det vi vill säga är att vi erbjuder dig en plats i vårt gäng. Ja vi behöver väl knappast fråga om du vill det eller inte för det är såklart du vill! Sa Rosie med ett tillgjort skratt. Eliza bara fortsatte att gapa. Hon kan inte gå på det! Inte söta smarta fina Eliza. Hon skulle aldrig gå på det! Tänker jag desperat. Jag känner mig panikslagen och får svårt att andas.
- Ja jag ska absolut tänka på det! Säger Eliza. Rosie och de andra vänder sig om och går sin väg.
- Du…du…ska väl inte göra det? Frågar jag och hör själv hur jag darrar på rösten. Jag vet att det finns en möjlighet att hon väljer det, jag valde ju själv Rosie framför Eliza. Men jag hoppas, jag hoppas så innerligt mycket att hon ska vara mer godhjärtad än jag.
- Nej det är klart att jag inte ska!! Sa hon och la armen om mina axlar. ”Det är ju du och jag för alltid!!!”.
Jaa, du och jag för alltid säger jag lättat och promenerar vidare med hennes arm om mina axlar och känner mig lyckligare än jag gjort på länge.

Förlåt för kort! Kommentera vad ni tycker och om ni har synpunkter/tips

Jättebra! Tumme till dig! ♥