Bittersweet and strange. [PRS]

Catherine~

Hon satte sig motvilligt bredvid honom då de praktiskt taget pressade ner henne på stolen. Hon ville verkligen inte sitta bredvid honom, han var hemsk. Han hatade henne bara på grund av hennes blodstatus. Fast i och för sig, hon hatade ju honom på grund av den anledning till varför han avskydde henne. Hon såg envist ner på bordet, strök håret ur ansiktet. Hon vågade inte resa på sig, rädd för vad hans vänner skulle göra.

Willam kastade en blick på Catherine då hon strök bort håret ur ansiktet, hon var rätt söt för att ha så smutsigt blod...Han skakade lätt på huvudet och lektionen började. Han sa inte mycket till Catherine, han hade plötsligt ingen lust att reta henne.

Catherine~

De fortsatte i flera år.
Catherine pratade nästan aldrig, satt mest och läste, då de flesta i slytherin undvek henne på grund av rädslan för Tanja och Williams lilla 'gäng'. Catherine gick sjätte året nu, hade utvecklats till det bättre och spikade varje skrivning de hade. Hon var en duktig elev, men det berodde även på att hon knappt hade några vänner. Hon tyckte inte om det, men hennes föräldrar var stolta över henne. För tillfället hade de lov, men Catherine hade stannat kvar på skolan, befann sig i Slyhterins uppehållsrum där hon satt och lsäte.

William hade byggt upp sitt gäng runt sig genom årens gång, men det såg ut att svaja tillslut. Det hade börjat bli extremt, alla i hans gäng ville bara strunta i skolan och reta alla. Men han ville inte det. Så tillslut var han inte ledaren längre, det var Tanja även om hon försökte dra tillbaka honom upp.
Nu kom William in i sällskapsrummet med en djup suck, han hade mörka ringar under ögonen då han sovit dålgit på sistone. Han stelnade till då han såg Catherine, han hade inte sagt mycket till henne under åren, även om han oftare och oftare nästan velat, hon såg så ensam ut..Även om hon var smutskalle.

Catherine~

Hon såg förvånat upp då någon kom in, hon hade trott att hon varit den enda som stannade under julen. Uppenbarligen inte. Dock blev hon väldigt chockad över vem som stod där, hon hade alltid trott att renblodiga gjorde stora traditioner av jul och sådant. Hon såg på honom en stund innan hon vände blicken i boken igen, visste inte om han bara tänkte passera eller stanna.

William satte sig med en suck ned i en fotölj, han hade inte kunnat åka hem iår, hans familj var borta i Asien, och de hade åkt innan jullovet började.
Han såg på Catherine igen. "Hej..." sa han tillslut tveksamt. "God jul...".

Catherine~

Hon såg lika förvånat som tidigare upp.
Hon teg en stund, förstod inte varför han sade något snällt till henne. Hon trodde han avskydde henne. "God jul..?" mumlade hon lågt till svar, försökte fokusera sig på boken hon läste. Det gick inte alls bra och hon fick hela tiden läsa om samma stycke, vilket gjorde att hon tappade bort sig ännu mer.

William drog handen genom sitt röda hår, det var kort och rufsigt nu. Han hade växt till sig under åren, och då han hade kommit med i Quidditchlaget tränade han mycket, så han var vältränad. "Är det en bra bok?" frågade han sedan. Han såg på henne en bra stund och plötsligt var det som om något brast. "Förlåt mig för första året, och för de andra åren" raspade han. "Jag var en idiot".

Catherine~

Oj, det där kom som en stor chock. Hon såg stumt på honom, överraskad av hans plötsliga ursäkt. Hon kliade sig lätt i nacken, såg ner på boken. "Det är okej" NEJ, det är det verkligen inte! Han är sårbar! Utnyttja det! Men hon var inte så hemsk, trots de skador han åsamkat henne på Quidditchmatcherna, trots alla ord han slängt efter henne.

William blinkade förvånat till och harklade sig lätt. "Så...Du bara förlåter mig, sådär?". Han hade förväntat sig kyla och hårdhet från henne, efter allt han gjort. "Men ajg är verkligen ledsen..." mumlade han. "De senaste åren har jag inte varit elak för att jag själv velat det...Andra har pushat mig" mumlade han.