Barnie och coolingen, prs

"Du har vänner, du har ett lag, du har en vanlig familj som älskar dig och inte slänger ut dig med lite pengar på gatan..." muttrar jag dystrare för varje ord.

"ÄHUM... Min familj är inte NORMAL! Min mamma pratar inte efter min systers död, pappa hatar mig. Och deras sätt att bli av med mig är att ge mig pengar och överleva i det stora, tomma, dystra huset. Alla tror att mitt liv är LÄTT, men nej.",jag böjer mig ner och plockar upp en bok. ser på den och upptäcker att det är min.

Jag fnyser föraktfullt. "Men ingen av dem har väl vägrat vara din förälder sedan du kom in på Hogwarts?"

"Jo, pappa. Jag hamnade ju i FEL elevhem..."

"Hmph!"

"Han, mamma, och min syster hamnade i Slytherin... Och där skulle JAG vara med."

Jag lyssnar uppmärksamt på Brian. "Jag menar inget illa, men det känns skönt att veta att jag inte är den enda med problem..."

Jag skrattar.
"Håller med!"

Jag ler lite och betraktar Brian på ett nytt sätt. Den här killen var kanske inte så illa som jag trott..."Trevligt att träffas riktige Brian!" säger jag fundersamt och räcker honom handen.

"Riktige? Nu blir jag orolig... ", jag skakar hennes hand och ler ett snett leende.