Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

(May I hoppa fram 1 dag?)

Okej

(Wohoo! Nu blir det kke lite förvirrat, men jag hoppas du fattar vem som är vem xD)

Jag har precis vaknat i den mörka cellen när jag hör ett lågt muller. Jag ser mig om och kan urskilja en sten som rullas unaädan från innerväggen i cellen och en smutsig flicka kryper in.
- Vad i- börjar jag.
-Shh!! Väser flickan. Stanken från hennes andedräkt känns ända hit.
- Vem är du? Viskar jag knappt hörbart.
- Någon oskyldig. Jag borde inte sitta här!
- Nej, jag vet, det är ju min cell!
- Var inte dum! Jag har suttit i de här hålorna i tre år, jag har haft en massa tid att hitta och bilda hål i fängelsehålorna. Ibland kryper jag in till pappa, ett par hundra meter bort. Ibland hit. Det beror på vilket humör jag är. Säg mig: vad heter du?
- Michael Long, minst lika oskyldig som du!
- Hmph. Låter som prinsessan. Hon är ett fån, och igår senast gick jag till hålet, hörde ett och annat.
- Hålet?
- Det finns ett hål i golvet under mattan i hennes arbetsrum som går rakt hit. Jag kryper dit och tjuvlyssnar ibland. På så sätt blir man inte galen, och kan till och med hålla sig ganska uppdaterad!
- Vad bra! Men straffar de inte dig?
- Ingen vet. Bara du och jag, och far.
- Jaha....
- Är du bra på att behandla sår?
- Rätt så?
- Hjälp mig med armen, jag skar den påväg hit!

(Wait... Prinsessans kontor ligger på typ femte våningen, och fängelsehålorna är typ tre meter under mark... Hur tusan? O_o )

Jag väntar på Lord Long, som, verkar ha flytt landet. Perfekt.
"Idioter", muttrar jag.
"Hur sa?" undrar Lukas.
"Inget", mumlar jag tillbaka.
"Jo, då, visst var det något alltid", säger han och slutar gå runt i rummet. Hans blick fastnar på mig.
"Longs", suckar jag uppgivet.
"Vad är dem med dem?"
"Deras far har flytt landet, den lille rör knappt på sig och den äldre har fått en potta, mat, och annat som han inte skulle få..."
"Okej, jag går och skrämmer dem lite. Vi får se vad vakterna tycker om mig när jag är förbannad", ler han farligt och griper tag i sitt svärd, försvinner ut ur rummet.
Jag ler, skrattar lätt. Jag skulle kunna skrika i fall jag än ville. Mitt kontor var en gång en tortyrkammare, eller liknande, den är i vilket fall som helst ljudisolerande, tror jag. Ingen har försökt tjuvlyssna på mig tidigare, inte vad jag har sett.
"Oh, Gud... Ibland suger det att ha kontoret uppe på femte våningen! Jag har inte ett enda fönster!" skriker jag nästan. Jag hatar det. Jag vill kunna titta ut över mitt land, eller min framtida land åtminstone.
"Vad ville den där Long egentligen?" muttrar jag.

(Stenväggar funkar. Har faktiskt testat det själv i spanien, mamma & pappa pratade sju våningar ovanför mig, hörde allt. Rätt coolt, eller hur!??!?)

Jag skrattar tyst när Mona, som flickan hette, berättat vad hon hört senast.
- Han kommer nu! Viskar hon, och försvinner tyst genom hålet i väggen.
Jag sätter mig på min vår och skrattar tyst.
- Luuukaaas, var äääär duuuu? Flinar jag elakt.

(O_o men de är fortfarande ljudisolerade eller så är flickan en demon... För jag tror inte man kan gräva tunnlar med tanke på vilken tidsålder ve befinner oss i x) Vid den här tiden borde cellerna vara byggda av sten, och sten går inte att gräva igenom... ._. *försöker få detta till min fördel* plus, det är mitt slott! XD haha, nej, men... ._. får flytta Sarah, eller något... att ha en karaktär som lyssnar på en annan är inte så roligt som man tror xD >.>

Då får jag väl rolla Lukas nu... ._. )

Vakterna står tysta vid väggarna. "Idioter", muttrar jag samtidigt som jag hör Longs röst. Vakterna rör sig inte.
Jag fram mot vakterna som står vid Longs dörr. "Rapport", säger jag. De nickar och den ena börjar tala.
"Vi har hört röster, en flicka och en kille. Fast, han rollspelar säkert med sig själv. Sedan har han skrattat lågt för sig själv, inget märkvärdigt."
"Okej", nickar jag. "Gå nu. Ni är avskedade."
Trots mörkret så ser jag deras häpna miner. Facklorna lyser bara upp området svagt, men det duger.
"Men... Lord..."
"Nej. Gå nu innan prinsessan får er avrättade."
"Men, varför?" säger alla vakterna i mun på varandra. Det är fem vakter.
"Ett. Ni slog inte honom medvetslös.
Två. Ni har gett honom förmåner han inte skulle ha.
Tre. Ni skötte inte ert jobb.
Fyra. Om ni hörde en flickröst så var den en tjej era idioter!" ryter jag.
"Men..."
"Man kan prata mellan cellerna! Ni placerade honom i fel cell också! Han skulle vara ensam! Är han det? Nej. Så dra åt helvete nu."
De går inte, vilket gör att jag måste använda mitt svärd. Det får fart på dem.
"Och, du, Long. Du är förlorad. Du kanske inte bryr dig om dig själv men om du har någon heder i kroppen kanske du tänker på din lillebror?" undrar jag.
På vägen tillbaka så stoppar jag en vakt och henne flytta på Long och sätta riktiga vakter vid hans cell.

- Inte ser jag att jag är förlorad, pratar jag inte med dig än? Ta min lillebror om du vill. Han är värdelös. Ni på slottet är tillräckligt dumma för att inte fatta att jag skiter i era hot. Jag är inte rädd för döden. Jag är inte rädd om andra. Mitt liv är tråkigt nog. Ni säger att ni ska ge mig död? Ge det då för i helvete era fegisar! Hugg huvudet av mig, jag bryr mig inte! Ni slösar tid på fel man.

(JAA HON KAN VARA DEMON FETT COOOOLT!!! 8OOOOO)

Vakterna sprang snabbt till mig, tillsammans med Lukas. De verkar ha hunnit ikapp honom medan de sprang.
"Prinsessan!" säger vakten. "Han är galen! Han säger att han inte har något att förlora..."
"Jaha?" säger jag uttråkat.
"Så, jag tänkte, som den djävul jag är, skulle vi inte kunna få honom att älska så mycket att livet betyder något för honom?"
Jag suckar. "Nej, låt honom vara. Jag skulle helst släppa honom, det svär jag på. Men nu när hans far har flytt landet så måste vi hålla honom fången, men släpp lillen är ni snälla... Han ska inte behöva lida", mumlar jag.
"Okej", säger vakten, "förresten så är din far och mor borta lite längre."
"Oj, perfekt", muttrar jag sarkastiskt.
"Ni kan gå nu", säger Lukas. Och de försvinner snabbt.

Jag lägger mig raklång på den lilla stenplattan som ska vara min säng. Det är rätt bekvämt när man vant sig. Och utmattad som jag är efter flera dagars skratt och äcklig mat, jag somnar direkt. Så ligger jag ett tag och snarkar tills någon väcker mig.

"Det är ofattbart", mumlar jag. Lukas och jag är i mitt sovrum. Men, istället för att ligga sida vid sida som vi gjorde förr så ligger jag mot hans bröst istället.
"Ja, det är det verkligen", suckar han.
"Om han inte hade haft den där tonen när han hade stigit in så skulle jag inte blivit arg, om han bara hade talat om sitt ärende... Inget hade behövt hända... De släppte lillkillen va?"
"Ja, det gjorde vi. Det var jag som släppte ut honom. Han flinade endast, bugade och frågade varför det hade tagit en sådan tid", säger Lukas smått irriterat.
"Åh, Gud, varför tänker jag ens på dem?" gnyr jag och ser sedan upp mot Lukas.
"Lova att du inte endast kysser mig för att jag är prinsessa?"
"Förbjud mig att kyssa dig."
"Vad du än gör kyss mig inte."
"Tyvärr så lyder inte mitt hjärta, ers höghet", säger han leende och kysser mig. Jag besvarar hans kyss. Det är den första på två dagar... så att kalla oss gosiga är inget jag skulle göra, men... dess stunder är verkligen mysiga.