PRS(Mily)

Då det var så många som kommit samtidigt in i matsalen var det rätt så fullt då Mia äntligen lyckats ta mat. Hon sökte med blicken efter en ledig plats, och blicken fastnade på Mike. Hon gick fram till honom. "Hej, kan jag sitta här?".

" Ja det kan du sa Miraku han hade kommit igenom matkön och värmt matlådan han hade med sig för han var inte van vid maten på jorden. Han hade med sig en speciel soppa.

"Tack". Mia satte sig ned framför honom och började sakta äta. Det var bara en lektion kvar, då de hade en kort dag, och sedan skulle de hem. Men hon ville inte direkt hem heller..."Så, hur trivs du här då?" frågade hon sedan Mike och log lite.

" Ja ganska bra det är inte det livet man är van vid men man kanske vänjer sig sa Miraku han var glad över att hans mamma skulle hämta honom efter skolan.

Mia såg en aning undrade på honom. "Livet man inte är van vid? Vad menar du?". Hon fortsatte äta och var snart klar.

" ja jag är inte van vid allt på det här stället sa Miraku han kände att han började säga för mycket men om han var tvungen att avslöja så skulle Mia inte få säga något.

"Okej" Mia nickade lätt och reste sig sedan. "Det var trevligt att råkas då" log hon innan hon tog sin bricka och gick iväg för att lägga den i disken.

Miraku log han hade inte behövt säga mer han åt det sista av sin soppa han tog brikan och gick till disken.

Mia hade precis gått ur matsalen då en från gänget som hängde vid skåpen kom fram. "Så här är du tönt, du verkar gilla den nya killen" hånade han. Mia suckade och försökte ta sig förbi men han knuffade bara tillbaka henne.

Miraku gick till skåpen han tog upp mobilen han och hans mamma hade precis lärt sig hur en mobil fungerar han hade fått ett sånt kallade sms från sin mamma. Jag väntar på dig 10 minuter före du slutar stod det. Han la ner mobilen i fickan och såg en kille från det där "gänget" mobba Mia
" Hörru låt henne vara sa Miraku han kände att det inte var bra att lägga sig i.