PRS med Emmaaaaaa

Det som förvånar William mest är inte att hon kysser honom tillbaka, utan att han faktiskt gillar det. För ett ögonblick kändes allting så rätt, även fast han visste att det aldrig skulle hålla. Dels hade han aldrig varit i ett riktigt förhållande, dels skulle det förstöra han rykte, speciellt med en osynlig tjej. Dessutom så var det bara en engångsgrej. När hon tillslut puttade tillbaka honom och började svära så kunde inte William göra annat än att le.
"Du heter Skyler, det vet jag att du gör. Och jag vet också att du gillade det som nyss hände, men jag skulle uppskatta om du inte sa något, okej?" sa han. I nästa sekund var han återigen nerdränkt i vatten.
"Men vad i helvete?" svor han. Det regnade inte och fanns ingen vattenkälla i närheten.
"Vad fan gjorde du nyss?" frågade han Skyler.

"Vad i hela... Jag gjorde ingenting!" Och med en till handrörelse flög det upp vatten på William igen. "Vad fan? Vad...? Okej ärligt, det ända bra med det här är att ditt hår för en gångs skull inte ser så där rikt och perfekt ut och att du är dränkt i vatten och ser
mer ut som en fåne än vanligtvis, men jag har ingen jäkla aning om vad som pågår, okej?" Skyler började bli frustrerad igen och suckade högljutt. Hon önskade verkligen att hon bara drömde, men det var ingen dröm, det var verklighet. Och hon hade aldrig varit så förvirrad förut.

Vid nästa stråle vatten blir William riktigt förvånad.
"Vad du än gör, jag skulle vara otroligt tacksam om du slutade med det! Och ursäkta mig, för att jag gillar att ha mitt hår snyggt och har råd med hårprodukter till skillna-... Glöm det jag sa. Tack så mycket, gjorde min dag att jag ser fånigare ut än vanligt. En fråga bara, tycker du fortfarande att jag är lika snygg helt blöt? För jag skulle absolut kunna kyssa dig igen, jag vet att jag är förvirrad och ärligt talat är det nog det enda som skulle kunna få mig på andra tankar." allt bara föll ur Williams mun.
Vad fan sa jag nyss? Och vad är det som händer? Jag måste drömma, eller så han hon gömt en vattenspruta innanför tröjärmen.

"... En fråga bara, tycker du fortfarande att jag är lika snygg helt blöt? För jag skulle absolut kunna kyssa dig igen, jag vet att jag är förvirrad och ärligt talat är det nog det enda som skulle kunna få mig på andra tankar." Skyler stod frusen kvar på sin plats och visste inte vad hon skulle svara.
Men kom igen Skyler, du fattar väl att han bara använder dig? Han har en ny jäkla flickvän varje vecka, han slog säkert vad om att locka till sig en av de största nördarna i skolan. Påminde en röst i Skylers huvud henne om. Hon backade bakåt ett steg.
"Ehm... Jag måste nog gå hem. Mina brorsor kommer undra var jag är."

"Men kom igen Skyler, du fattar väl att han bara använder dig? Han har en ny jäkla flickvän varje vecka, han slog säkert vad om att locka till sig en av de största nördarna i skolan"
William började undra om alla tjejer gjorde så, att de pratade för sig själva fastän personen de pratade om stod rakt framför dem. Det var inget han hittills hade upplevt i alla fall. I och med att Skyler tog ett steg bakåt tog William ett stag framåt och sträckte ut handen.
"Jag fick aldrig en chans att presentera mig, även om du säkerligen vet vem jag är. William Smith, men du kan kalla mig för Will, jag trivs bättre med det. Jag är femton år gammal och åh jävlar" det sista sa William när han tittade upp på Skyler och märkte att där det tidigare funnits ett sår... Han var 110% säker på att hon hade haft ett såt på sin kind, men nu fanns inget mer än ett tunt, vitt streck.

"Jag fick aldrig en chans att presentera mig, även om du säkerligen vet vem jag är. William Smith, men du kan kalla mig för Will, jag trivs bättre med det. Jag är femton år gammal och åh jävlar" Skyler tittade frågande upp på William.
"Vadå?" Hon såg att hans ögon fokuserade sig på hennes kind, och hon tog som en reflex upp handen till såret. Hon var säker på att det hade svullnat upp eller något, men ingenting kändes. Det gjorde inte ens ont. "vad i hel - vad har du gjort?!" För säkert femte gången på bara en timme började Skyler få panik och var väldigt förvirrad. Hon gick några steg bakåt men stötte på en sten som tydligen var bakom henne.
Hon satte sig på den och började av en vana dra upp mossan som satt fast på stenen med sina händer. Hon kunde inte bry sig mindre om att mossa ungefär tar hundra år att växa upp. Hon tittade ner där hon dragit bort mossan och trodde att hon skulle se ytan av stenen, men istället såg hon bara grönt.
Vad fan, jag drog ju precis bort alla mossa där?

William betraktade Skyler när hon satte sig ner på stenen utan att säga ett ord. Han såg på henne när hon började dra bort mossa, och någon gammal fakta från lågstadiet om att mossa tar 100 år på sig att växa tillbaka rusade genom hans minne. Williams ögon blev stora när han även såg att mossan i väldigt snabb fart växte tillbaka.
"Hur gjorde du det där?" frågade han förvånat. Sedan fick han en idé. En impuls sade åt honom att hålla sin hand på Skylers skadade fot, och det var precis vad han gjorde. Han brydde sig inte om ifall hon protesterade, och ryckte lätt till när han kände en varm känsla sprida sig ända ut i fingertopparna.

"Vad fan gör du?" frågade Skyler förvånat när hon såg William böja sig ner och ta tag i hennes skadade ben. En varm känsla bröt ut i hennes fot och hon ställde sig kvickt upp, utan att det gjorde ont.
"Vad fan har hänt med oss?" frågade hon frustrerat och gjorde en gest med händerna mot William och henne själv, och såg klart och tydligt vattnet som sprutades upp på William från marken. "Shit." var allt hon kunde komma på att säga.

Än en gång blev William blöt, och den här gången klarade han inte av att behärska sig längre.
"Vill du veta vad jag tror? Jo, jag tror att du är en sjuk psykopat med en vattenspruta gömd någonstans, som egentligen aldrig skadade foten utan bara använde det som hjälpmedel. Men tyvärr fungerar inte den teorin, eftersom jag tydligen också skulle vara en psykopat i såna fall! Men vet du vad, skulle det där med såret på din kind och att du fick mossan att växa tillbaka så skulle jag vara nöjd med att "bara" kalla mig för psykopat!" fräste William. Han var rädd, men han vägrade erkänna det. Han var blöt, kall, irriterad, frustrerad, förvirrad och rädd.

Skyler började bli mer och mer frustrerad och innan hon kunde behärska sig själv började hon skrika på William.
"Du tror verkligen att jag är en jäkla psykopat va? Men det är jag inte! Okej?! Jag gömmer för i helvete inte någon vattenpistol innanför min tröja, titta!" innan hon hann tänka vad hon gjorde öppnade hon uppsin munkjacka och tog av sig den. Hon skakade på Munkjackan för att visa att hon inte hade någonting gömt i den och kom då på hennes ärrade handleder.
Fuck, fuck, fuck, fuck.
hon satte snabbt på sig sin munkjacka igen och satte sig sedan på stenen igen och vilade hennes huvud på hennes händer.