Roll mellan Justme! och ErisedStone :)

När jag vaknade åt jag och pappa frukost.
"Idag ska du få träffa dem" sa pappa genom en stor tugga fil.
"Mm" sa jag.

Det blev snart dags att åka.
Jag satte mig i bilen, och pappa körde iväg.
Han parkerade vid ett hus. Vi klev ur bilen och ringde på dörren.

Mamma öppnade dörren och ropade:
- Cassie ! Kom ner de är här.
- Aldrig ! Jag tänker inte komma ner ! Sade jag irriterat och satte mig i min stora, svarta, lurviga fåtölj.

Jag stelnade till när jag hörde Cassandras röst. Jag knuffade till pappa.
"Cassandra?" viskade jag.
Han nickade.
"Ni kommer bli jättebra vänner" sa han och log.
Jag suckade och kände mig lite nervös.

- Men snälla. Du kan väl vara lite artig ?
Jag suckade och gick ner. Jag fick syn på Niall och stelnade till.
- Han ? Niall Horan ? Sade jag surt och blängde på Niall.
- Ja, du kan väl visa ditt rum för honom ? Sade mamma.
- Nej, aldrig. Sade jag och guck tillbaka till mitt rum.

"Pappa, jag kan inte vara med Cassandra" sa jag lågt.
"Varför? Hon är ... jättesnäll" sa han.
"Mm ... typ inte" mumlade jag.
Anna stirrade på mig.
"Fast hon är intressant" sa jag för att inte förstöra för pappa.

- Jag har verkligen försökt få henne att byta stil och så. Hörde jag mamma säga.
- Det är lugnt, jag förstår. Sade den nya killen.
- Varför ska jag byta stil ? Varför inte du ? Just det, du är ju perfekt. Sade jag knappt ohörbart. Jag frustade och lade musiken på full volym. Jag visste att Mamma hatade min musik smak. Hey you av Tokio Hotel spelades högt så att nästan hela kvarteret kunde höra. Jag log för mig själv och började läsa.
Niall trodde säkert att jag var en ängel, då jag bara var tyst i skolan, fast ibland var jag inte helt okej där heller.

Anna släppte in oss och visade oss alla rum i huset, förutom Cassandras.
Jag undrade varför hon var så sur. Hatade hon mig? För vad, i så fall?
Vi satte oss i vardagsrummet. Pappa och Anna pratade om något jag inte orkade hänga med på.
Jag sms:ade med Zayn i stället.

Jag lade upp några skelett som jag hade fått i födelsedag av pappa.
Han accepterade min stil, han tyckte att det var mer än okej. Mitt rum var litet och hade en stor säng i mitten av rummet som hade skelett som sänggavel. På väggarna hängde en massa plast spindlar, net och dödskallar och skelett. Väggarna var svarta med röda smala ränder på. Pappa hade målat dem då han ännu bodde där.
Mamma hade ropat på mig men jag ignorerade henne.
Ett pling hördes från min telefon.
Haha, jag hörde att du fick ett litet utbrott.
- Zayn
Angår inte dig. Skickade jag tillbaka.

"Det var kul att komma på besök ..." sa jag och reste mig.
"Ska ni redan gå?" frågade Anna besviket.
"Nej ...?" sa pappa och kollade frågande på mig.
"Men det ska jag i alla fall" mumlade jag och gick mot dörren.
"Hejdå" hörde jag Anna säga ifrån vardagsrummet.
Jag svarade inte och gick ut och stängde dörren efter mig.

Jag öppnade fönstret och hoppade ut.
Jag började springa mot min motorcykel, som jag egentligen inte fick köra. Jag krockade med Niall, men struntade i att säga förlåt. Jag startade motorcykeln och började köra mot stan.