Skogens hemligheter

Indra gick genom skogen, de skulle aldrig ses igen. Hon kunde inte ta sig till honom utan att gå genom byn och var hon där kunde hon hälsa hem. Höll hon sig i skogen lät de henne vara, men tog hon sig dit, skulle säkerligen anklagelserna leda henne till bålet.
Därför kunde hon inte få hans hjälp om hon nu skulle drista sig till att fråga, och troligen skulle han aldrig ta sig till henne heller.

Niel lugnade ner allt tjänstefolk och tog sig sedan tills sitt arbetsrum och började hålla på med några papper. Där satt han tills det knackade på och Lis kom in.
Vincent log stort och la ifrån sig papprena. "Det var ensamt inatt" mumlade han innan han la armarna om henne.
Några timmar senare sov han med armen om henne i sin säng och Lis var vaken. Hon kunde inte sova, hennes herre var så varm, glödhett. Hade han feber?

Indra tog sig till stugan, låste och gjorde allt klart för natten då det blev så dags. Det var konstigt tomt i stugan utan Vincent trots att detta var vad hon var van vid. Fenrir och getterna var bra sällskap men de svarade inte på hennes ord. Slutligen går hon och lägger sig och försöker somna.

På morgonen nästa dag var det solklart, Lis herre hade fått feber. Hon tog sig ner till de andra i tjänstefolksstabben och senare den dagen visste de flesta i byn att Vincent var sjuk.
Han hade vaknat sent på dagen, hans huvud bultade och han svettades och frös samtidigt...Allla tjänare försökte leta efter någon i byn som var läkekunnig, men ingen verkade finnas till hands..

Indra som i vanlig ordning utfodrat sina djur och nu var ute med Fenrir på jakt visste inget om detta. Hon hade inga övernaturliga förmågor som folk tycktes tro, hon var bara en vanlig människa. En vanlig mycket ensam människa och vad andra ansåg en konstig kvinna som kunde det hon inte skulle kunna.

Tillslut, kom en av drängarna upp till Vincent som halvsov. "Min herre, vi hittar ingen som kan hjälpa dig". Vincent såg upp och drog sitt täckte tättare om sig då han frös.
"Jag vet en" mumlade han. Men kunde han be dem gå och hämta Indra? För hon kunde säkert ta hand om febern..."Ute i skogen, om man går rakt in från storstigen så kommer man till en stuga" beskrev han. "Där bor en ung kvinna vid namn Indra, be henne att följa med dig hit...Och låt ingen säga något om henne, hon är min gäst ifall hon vill följa med". Han lät huvudet falla bakåt och blundade.
Drängen lydde, och någon timma senare svängde han av från stigen för att leta efter stugan.

Indra som satt vid spisen och beredde sina örter hörde hovtrampet långt innan hon hörde gnäggningarna av hästarna. Vad kunde det vara? Hon öppnade dörren och såg en vagn dragen av två hästar och en man, troligen en dräng sitta på den. Vad kunde han vilja? Det var ett fasligt spring på folk hit nuförtiden.
Drängen hoppade av och med en artig nick presenterade han sig och sitt ärende. Indra nickade och försvann in i stugan. Hennes rädsla mot människor var stor, men någon i detta fall Vincent sökte hennes hjälp och då borde hon komma. Hon gav getterna mat så de skulle klara sig och släckte elden, ingen eldsvåda ville hon ha. Hon packade en korg med örter och satte på sig mantel och drog på sig vantar och huva innan hon och Fenrir satte sig vid drängen på vagnen.

Drängen snärtade lätt till hästarna och vagnen började rulla. "Det är bra att ni kan hjälpa herrn" sa drängen efter en stund. "Han är brännhet av feber och han bröt nyss sin fot...". Snart kom de ut ur skogen, och byn syntes. Herrgården tornade upp sig. "Såja, då är vi framme miss, jag visar vägen upp till hans rum". Han hoppade av och väntade tills hon var av och räckte tyglade till hästarna till en annan dräng och gick upp mot huset och in. Det var tyst där inne, tjänstefolk som städade syntes då och då.
Tillslut stannade drängen framför en dörr. "Här inne är han miss".
Inne i rummet så hade Lis gjort Vincent sällskap, hon satt och strök honom över hans varma panna och hår och matade honom med lite vatten.

Ju närmare de kom byn desto mer bleknade Indra, dock när de stannade på borggården hade hon samlat sig så pass att hon artigt kunde tacka drängen för skjutsen. Han ledde henne genom det enorma och vackra huset och fram till en dörr. Hon knackade på, öppnade dörren och kom in i rummet. Hon granskade kvinnan som satt vid hans sida och log vänligt mot henne fast hon gissade att hon inte skulle vara vänlig tillbaka.
"Är det oförändrat? Fortfarande brännhet?" frågade hon och tog av sig ytterkläderna och kom fram till dem.

Lis såg upp på Indra med inte en alltför vänlig blick, var detta kvinnan som skulle hjälpa hennes älskade herre? Hon var för vacker....Men hon reste sig från hans sida. "Ja, men jag fick i honom lite vatten" sa hon kort innan hon försvann ut.
Vincent öppnade ögonen och log smått då han såg Indra. "Så du kom".