Är det någon där ute?

(vi måste ha en ordning ))

Hon såg på henne från skuggorna och hennes bruna ögon smalnade svagt när hon kännde hennes räddsla och ett gutteralt morrande hördes. Det röda håret var utsläppt och såg ganska ovordat ut eller som hon vaknat för fem minuter sedan. Den smala kropen såg spentslig ut men hennes starka armar var dålda i rocken hon bar.
"varför ska jag hjälpa dig?" morrade hon och kom fram

(Va? :o)

"En galen kvinna...med konstiga krafter är ute efter mig! Jag heter Gora Emegnes, snälla hjälp mig"! Sa hon och grät. "Hon dödade hela min familj, och nu är hon efter mig, hon vill åt mitt hjärta men jag vet inte varför", sa hon.

(minihests tur. du jag miniäst. Du jag minihäst inte du jag du=) )

(Ja, det är en bra idé)

(annars blir minihäst ensam)

(Åh, tack :*)

Hon tittade misstänksamt på scenen från håll.
Den var ganska märklig, en från hennes flock och och en människa som grät floder. Hon fnös lite.
Hennes vita blus fladdrade lätt i vinden tillsammans med ljust bruna håret.
På lätta steg tassade hon närmre tills hon stod brevid sin vän.
Hon var helt knäpptyst, hela situationen kändes konstig och hon var en sån som valde sina ord.

"Snälla får jag gömma mig hos er, jag har absolut ingenstans att ta vägen och jag hittar inte tillbaka till civilisationen", sa Gora och torkade sina tårar.

"Jag vill inte vara till besvär och jag skulle absolut aldrig fråga några främlingar om jag inte var desperat", sa hon.

Hon suckade och tog av sig sin rock och räckte den till henne. "ta den här. värm dig så går vi till min stuga" Hon ser på henne och svalde. "Jag heter Alisha"

"Åh, tack"! Sa Gora tacksamt och tog emot rocken.

Sedan följde hon efter när de andra två var på väg mot hennes stuga.

Hon följde med till stugan där hon genast la sig på mage framför eldspisen och tände en eld. Inte för att hon behövde det, men flickan såg frusen ut trots rocken.
Hon satte sig sedan vid köksbordet.