Sofia-Potter & AlbusPotter

Jag tittade mig omkring i rummet, ett sus hördes hela tiden, det lät och kändes som om någon sprang superfort runt mig.
" Annie, göm dig någonstans där bara jag hittar dig!" skrek jag och suckade högt.
Plöstligt tog skuggan tag i mig, en hand runt min midia och en runt min mun.
Jag skrek inuti handen och sen fördes jag iväg.

Det var mörker precis överallt, och inte ett ljud hördes, utom mitt hjärtas snabba dunkningar.
"Vad vill du, och vem är du?!", ropade jag men fick bara ett svagt grymtande till svars. Jag tog fram min trollstav och med "Lumos"-formeln sagd fick jag genast syn på en sockersöt tjej med brunt hår. Det var den där tjejen som jag mött på tåget.
"Vad gör du här?!", frågade jag förvånat, men innan hon hann svara sa jag även: "Och vad heter du?"

( Är tjejen jag?)

(Jepp Vet inte om du sagt ditt namn för honom än haha)

" Jag ve..." hann jag säga innan jag avbröts.
" Felicia Hardy " sa jag sedan.
Jag tittade mig omkring, jag smög fram till dörren.
" Annie!" skrek jag.
" Felicia?" sa en ynklig röst.
" Annie, spring och göm dig!" skrek jag.
" Hon är med mig " sa en mörk röst.
" Paul! Släpp henne!" skrek jag och bankade på dörren

Jag tittade frågande mot Felicia.
"Vem är Paul, och vart är vi någonstans egentligen?"
Ännu ett rop hördes utifrån, och jag kunde höra att Oscar stod där någonstans, utanför vårt mörka rum. Utanför vår svarta bubbla...

" Paul säger att han är min bror!" sa jag.
Jag sparkade överallt runt hela dörren för att få upp den.

Jag tog ett plötsligt tag i Felicia, och vände henne mot mig.
"Det gör ingen nytta... Vi vet inte vart vi befinner oss, och oavsett hur mycket vi sparkar på den där dörren så slår jag vad om att vi inte kommer få upp den. Om din så kallade bror har fångat oss här, så tror jag knappast att han gör det så enkelt att komma ut."

" Men han tar Annie! Jag kan inte låta honom ta henne, hon berättar allt om man frågar henne! Hon blir så rädd lätt, jag är skolans smartaste häxa, jag måste kunna öppna den dumma dörren!" fräste jag

Jag suckade lite lätt och släppte henne. Som om inte jag hade någon som jag ville till där utanför dörren.
"Alan, ta dig u...", hördes ett rop utifrån och några sparkar mot dörren fick den att vibrera, men sedan, plötsligt, så tystnade ropen till och dörren försvann in i mörker.