Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

" Hon är med mig." förklarade Niel då han drog Mona mot sig. Mannen grymtade surt.

Mannen muttrade och vände om och försvann, på jakt efter någon annan flicka att roa sig med.
Mona såg upp på Niel. "Sir, jag kan inte tacka nog för all vänlighet ni har visat mig". Hon var dock inte säker på om han skulle förstöra den vänligheten, hon fick inget grepp om mannen, han var så uttryckslös.

"Kom." sa Niel med sin tonlösa röst och drog upp henne på taket.

Mona följde lydigt efter. "Vad är det ni ska göra sir?". Hon kallade honom sir då hon inte visste hans namn. Hon höll i sin klänning medan han drog henne för att den inte skulle blåsa upp.

"Lura min far. Sov hos mig, säg till honom att vi låg. Men rör mig inte tack. Och du kan kalla mig Niel." sa Niel och drog bestört efter andan. "Jag har aldrig sagt så mycket på en gång..." sa han bekymrat.

Monas ögon blev stora. "Lura honom?" Han ville inte bli rörd? Då var han som hon, varje beröring lyste svart på hennes hud. "Okej sir Niel, jag ska göra som ni vill". Som om hon hade något val.
Hon var tvungen att le lite sedan, för första gången den kvällen. "Ni kanske borde prata mer sir Niel".

Niel nickade. Han kliade sig fundersamt i nacken och tittade upp. Det var bara ett par fönster upp till sitt rum. Så vända han sig mot Mona och lät mungiporna ryckas uppåt, bara lite, men mer än någonsin förut. "Nej."
Niel sträckte Mona sin hand för att hjälpa henne upp.

Mona tog hans hand, dock med lite motvilja. Hon tyckte inte om att någon rörde henne längre, och det gjorde alltid ont då hon oftast var full med blåmärken. Niel råkade ta på ett som var under ärmen på klänningen. Hon grimaserade tyst till.

Niel märkte Monas grimas och lättade kvickt på greppet. Sen ändrade han sig, satte henne på sina axlar och klättrade upp till det öppna fönstret i sitt rum.

Mona försökte att ge inte ifrån sig ett ljud då han bar upp henne på hans axlar. Det var så högt upp. Hon försökte att inte titta ner tills hon kände golvet under sig.
Hon masserade lätt sitt blåmärke och såg isg om i rummet, där hon sovit på golvet natten innan.