JuliaE och Jessica Thonks

"Hmm, jag har tränats upp ända sen barnsben och ändå tvekar jag här nu på att jag skulle kunna klå dig" Suckade hon och vände sig om.
"Vilket vapen föredrar du att slåss med?" Frågade hon sakta och la huvudet lite på sned.

"Oh, du kan nog klå mig" sa Silan och lyckades ta sig upp på ben igen. "Jag använder inga vapen" sa han sedan kort. Det räckte med att han kunde använda sin demonstyrka ibland, men det var inte ofta han använde den. Han gick sakta fram emot henne, repen kändes lite lösare nu...

"Låt oss se vem som vinner då" Flinade hon lite sen och kastade en blick mot en annan dörr som ledde till ett duell och tränings rum hon ofta hade använt under sina år här. Hon följde honom med blicken då han gick mot henne, hon var tveksam.

"Om du vill det" sa Silan en aning tveksamt. "Om jag vinner, släpper ni mig då?". Han lät hoppfullare nu även fast han visste att det ändå var otroligt. Han stannade upp några centimeter ifrån henne och studerade hennes ögon.
Snabbt, så snabbt hand kunde rev han loss repen och förde händerna upp till hennes hals och tryckte henne mot väggen. Han försökte inte strypa henne, bara vinna tid för att komma på sitt nästa drag.

Louise drog efter andan när hon kände tryckte och väggen bakom sig, det var inte ett hotfullt stryptag men hon kunde inte tyda vad han höll på med. Han hade inget vapen men hon hade, kom an åt det skulle han lätt kunna skära halsen av henne men det fanns inget hon kunde göra nu.

Silan lyckades få tag på en av knivarna i hennes bälte och släppte henne. Han vände om och sprang mot dörren. Han brydde sig inte om det faktum att han nog inte skulle hitta. "Ses Louise!". Han öppnade dörren och började springa så fort som han kunde, med kniven i handen för att kunna försvara sig.

Louise morrade högt och började spring efter honom, hon tog en genväg så snabbt hon kunde, helt obeväpnad och de flesta av slottets styrkor ute och patrullerade hade hon knappast något val längre.
"Hej Silan, Vart är du påväg då?" Flinade hon lite smått men var faktiskt en aning rädd då hon kunde lätt dödas nu. Men att han skulle rymma ut ur slottet var inte en sådan stor chans då de fortfarande var långt ifrån utgången som också den var hårt bevakad.

Silan lyckades ta sig till ännu en dörr, men den var låst. Förtvivlat så ryckte han i den medan Louise kom närmare och närmare. Han hade glömt bort kniven.

Louise försökte komma på en manöver men hon visste inget hon kunde göra utan sina knivar, det var hopplöst. Hon skulle bli tvungen att göra något drastiskt och tänka smart. Medans hon tog några sakta steg fram mot honom så suckade hon lågt och skakade på huvudet.
"Silan, döda mig, du kommer ut hur lätt som helst jag är obeväpnad inget skydd inga vakter här, vad skulle kunna gå fel om du röjde mig ur din väg?" Sa hon lågt och tittade ner men höjde blicken snabbt och kollade in i hans ögon med en kall blick. Hon fattade aldrig riktigt vad hon sa, men allt var så tomt nu.

Silan tryckte sig mot dörren, faktiskt lite rädd. Skulle de tortera honom nu? För att han hade försökt rymma? "Nej..." Han darrade lätt. "Jag kan inte...jag vill inte döda någon". Han hade aldrig gjort det, han var för vek. Kniven gled ur hans hand ner på golvet med en skräll.