Nothing like us

OMYROWLING!!!!
ASBRA KAPITEL :3
Skriv meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu

jjja nu!

Meeeeeeeeeeeeeer

Meeer!
ASBRA!!!!!

Mer! Meer! Meeer!

Gud så bra du skriver. ♥

Älskar sättet du skriver på hur bra som helst!♥

HERMIONE:
Vi gick över gatan från huset. Följde vägen tills jag svängde av vid en återvändsgränd. Jag fortsatt gå på en liten stig innan jag stannade och vände mig om.
" Och vad vill du?" Frågade jag. Vi hade stannat vid en lekplats, med en kulle och skog runtom. Lekplatsen där jag alltid lekt som liten. Där jag också upptäckt att jag var annorlunda. Där jag för första gången gjort något magiskt med mina händer och förstått att jag är inte som alla andra barn.
" Jag vill prata Mione. Jag är 15. jag är mognare nu än innan." Vi gick fjärde året. Snart femte. Snart har vi gått ut också.
Jag tittade på honom och började gå mot kullen. Sedan började jag vant klättra upp för den branta kullen. Jag satte mig på bänken och väntade in Draco som det inte gick lika bra för. Efter 5 minuter kom han upp och stönade.
" Hur orkar du?" Jag log snett.
" Jag har växt upp här. Jag klättrade alltid här." Han satte sig brevid mig och tittade ut över parken.
" Vad fint det var här." Han tittade på mig och log försiktigt. Jag nickade.
" Eller hur." Allt var grönt. Höga blommor växte på kanterna och i mitten av alla gångar. 2 barn och en mamma lekte på lekplatsen och skogen rörde sig lätt i vinden.
" Så vad vill du egentligen? Hur hittade du hit?" Jag tittade på honom med höjt ögonbryn.
" Jag förföljde dig. Satt i samma buss och allt. Jag vill bara säga att det är dig jag älskar. Att jag ångrar allt. Jag.. kan inte leva utan dig Mione. Det går inte ett ögonblick utan att du är i mina tankar. Utan att jag nästan börjar gråta för att jag inte har dig längre. Att se dig ledsen.. Det gör så ont." han tystnade en stund och tittade över skogen . Jag kände tårarna stiga i ögonen.
" Jag. Jag kan inte fokusera utan dig. Det är så tomt och mörkt. Så tyst. Jag saknar allt. hann inte ens sova en natt med dig. Hann inte ens få hålla om dig." Han reste sig upp och tittade på mig. " Jag ska inte störa dig mer. Ha det bra Mione. Vi ses om en vecka antar jag." Han började klättra ner för backen och gå. Jag reste mig upp.
" DRACO VÄNTA!" Han stannade och tittade upp på mig. " Jag älskar dig med." Han började le. Sedan såg han allvarlig ut.
" Det kanske är försent för mig nu." Han började gå igen. Jag klättrade smidigt ner för backen och rusade efter och drog tag i hans hand.
" Det är aldrig försent. Kommer du inte ihåg? Nothing like us."

kort inlägg Nästa inlägg blir mycket längre!

Beeeeeeeest [text] eveeeeeer

ÅÅÅ Gud vad braaaa!!!!!!!!! Meeeeeeeer!

...varför känner jag mig alltid stendöd när jag läser din FF? Det enda jag vet är att du berör mig...