PRS(Dragon Fantasy)

"Lite jobbigt kanske...". Hon skulle såklart sakna sin familj. "Det är nog därför det kanske inte blir så mycket soldater här" mumlade hon. De flesta som var i den åldern att de kunde bli det hade barn och var gifta.

"Gissar det." sa Meira som aldrig haft det problemet eftersom hon aldrig haft en familj. Vänner hade hon haft och en del hade hon förlorat i strid med, men aldrig en familj.

Angus kom gående emot dem nu. "Så...alla verkar vara omhändetagna nu" mumlade han. Nalel log mot honom. "Väldigt snällt av dig att hjälpa dom". H
Han nickade sakta och gick in i sitt hus, han hade aldrig haft så mycket patienter förut, och var rätt så trött nu då han trots allt var gammal.

"Vi tackar allra ödmjukast." sa Meira med en stilig och väl invand bugning mot doktorn innan han försvann. Hoberna började gå till sitt och soldaterna till ängen och sitt läger.

"När kommer ni börjar leta efter soldater? Imorgon?" undrade Nalel innan Meira skulle försvinna. Hon ville vara där i tid i sådana fall.

"Ja, på ängen. Vi kommer testa er lite och så. Men det är ganska enkla saker, mycket lär man sig under tiden och ni kommer tränas sen." sa Meira och började gå mot tälten. "Vi ses och ha en god natt." log hon mot henne.

Nalel nickade sakta. Hon skulle komma dit då. "God natt" log hon och började gå åt sittbhem. Hon bodde med sina föräldrar ännu. De stod utanför huset då hon kom och frågade ut henne om soldaterna. Hon försökte svara så gått som det gick innan de satte sig i köket för kvällsmat.

Meira försvann bort mot lägre som nu var ett ganska glatt läger. Hoberna hade försett dem rikligt med mat och vin och det skrålades då de fick i sig mer av det goda. Även Meira drack och åt, den härliga känslan for över henne, vin och mat, det var härliga saker.

Nalel gick tidigt och la sig då middagen var äten, efter lite te då. Hon ville vara pigg inför morgondagen. För hon tänkte komma med som soldat. Hon somnade snabbt.

Skråladet blev allt högre även om de försökte dämpa då de hade en by i närheten. Men det var längesedan de hade haft så gott om vin och mat och att fira vad de nu kunde fira att de flesta liksom Meira somnade runt lägerelden långt in på kvällen.