Privat roll mellan mig och JustMe!

Natasha och Isabelle gjorde sällskap till parken. Det dåliga med att ha sällskap med Isabelle var att hon tog alla offer.

När de kom fram till parken fick de syn på de två vampyrjägarna.
"Toppen!" utbrast Isabelle. "Du tar den ena, så tar jag den andra. Pax för den yngsta!"
Natasha hann just få tag på Isabelles jacka och drog henne till sig. Hon förklarade att de där två männen var vampyrjägarna hon hade talat om och att de hade vapen som kunde döda dem. Fast Isabelle hade sagt att hon inte var rädd för dem såg hon likblek ut och föreslog att de skulle gå hem. De smög sakta genom buskarna för att vampyrjägarna inte skulle märka dem.

- Ingen är här. Sade Tristan uttråkat och såg sig omkring.
--------
Jätte kort... Sry

[De får märka Natasha och Isabelle i buskarna...]

[Vad händer sen ? o.o]

[Jag vet inte! Använd fantasin! Pappan vill skjuta dem... Tristan klumpar sig med flit för att låta tjejerna komma undan... De får skjuta Isabelle om de vill. XD]

Tristan såg vampyren som han brukade försvara inne i buskarna.
- Vi går hit. Sade Tristan och drog sin pappa med sig.
- Nej. Kolla. Sade han och riktade ett gevär mit buskarna.
- Nej ! Skjut inte dem ! Sade Tristan bestämt.
- Flytta på dig !

Natasha upptäckte att den äldre av vampyrjägarna riktade sitt vapen mot dem. Han hade sett dem!
"Spring Isabelle!" skrek Natasha och började själv springa. Men Isabelle sprang inte. Hon satt kvar i busken, stel av skräck och kollade storögt på de båda männen.

Tristans pappa skjöt och den lilla vampyr flickan sjönk ner till marken. Tristan såg ilsket på sin pappa.
- Jag sade nej. Suckade Tristan och såg besviket på sin pappa. Han började gå mot buskarna och hukade sig över den döda vampyren.
- Kännde du henne ? Tristan skakade på huvudet och gick iväg.

När jägarna var borta skyndade sig Natasha fram till Isabelle. Hon låg alldeles stilla på marken och först trodde Natasha att hon var död, men nej, hon kunde höra hennes flämtade andetag. Natasha plockade upp sin syster i famnen och sprang till slottet.

"Nu är det krig!" väste Natashas far när han fick se Isabelle.
Natashas mor kom inrusande från köket med en glasflaska med klarblå vätska i. Hon lät några droppar falla i Isabelles mun och bar sedan upp henne till hennes torn. Kvar blev Natasha och hennes far.

Tristan försökte envist slippa av med sin pappa. han var vansinnigt arg. kan han aldrig lyssna på vad jag säger ? Vampyrerna kommer säkert att döda oss. Tänkte Tristan och kom på att ingen vampyr hade försökt hämnas på dem.
Till slut gav Tristans pappa upp och gick till hotellet, medan Tristan satte sig på en bänk och funderade varför han inte ville döda just den här vampyr familjen, och speciellt inte den lite äldre flickan som han sett tidigare.
Han drog upp benen intill kroppen och somnade.