Snurra min jord igen

Väntar på mer! Du skriver ju helt AWESOME!! I love it

Ny läsare, jätteawsome story!! Ser verkligen fram emot mer ♥

Awsome! Längtar efter mer

Här är ett kapitel, inte det bästa men försöker verkligen få till det. Har fått lite nya idéer, så fortsätt läsa och kommentera så kommer det snart mer. Puss alla
______________________________________________

Kapitel 6

Lily harklade och bröt tystnaden
"Om ni ursäktar mig måste jag gå på min prefekt-patrull." hon vände sig till mig "prefekter utses från femte årskursen och uppåt, en kille och en tjej från varje elevhem i varje årskurs och en av dem killarna och en av tjejerna är försteprefekter, något som jag har haft tur och blivit. Vi har bland annat koll på regler och att stämningen på skolan är bra och att allt sköts som det ska." Hon log, förmodligen stolt över att få ha den position hon har. Det förstår jag, det skulle jag också vara.

"Vi ska också gå till tillbaka till vår kupé, killarna väntar nog. Sa Robin och helt plötsligt var hälften av oss borta. Jag och Alice satt tysta kvar, nu hade jag chansen att fråga henne något om Black, men vad var meningen med det? Att få veta mer om honom kunde leda mot två vägar - antingen en väg som leder till att jag hatar honom ännu mer än vad jag gör. Eller så skulle jag känna hans bättre sidor och hatet mot honom skulle minska och det skulle leda till att jag kanske faller för honom - vilket inte får hända, det kommer inte hända.

”Du gillar han, eller hur?” Jag blev nästan själv chockad över min fråga, den bara flög ur mig. Alice kollade upp på mig med en blick som jag inte riktigt kunde tyda. Hon flackade med blicken en stund innan hon svarade
”Jag vet att det är fel… Men det är något med honom som gör att jag inte kan hata honom. Hans charm, hans utseende, hans personlighet. Jag har tyckt bra om honom sedan första året. Och varje gång han kollar åt mig och pratar med mig blir jag varm inombords, men han ser mig inte som något mer än Lilys bästa vän duvet.” Jag blev glad över att Alice öppnade sig åt mig, det betyder att hon tycker att jag är en pålitlig och bra vän. Jag kunde känna hur hon kände, även om jag praktiskt taget hatar Black så är det fortfarande någonting med honom som gör att det pirrar.

”Han är ju… Han är säkert en bra person” Okej jag fattar inte just att jag sa det. ”Och självfallet ser han bra ut, men jag förstår inte hur han kan bete sig så mot andra när han själv är medveten om att han sårar folk, det är rätt frustrerande för mig. Han visar liksom ingen respekt.” Fortsatte jag för att släta ut det hela.
”Du har rätt, det han gör är fel. James är väl också likadan men Sirius har det stämplat i pannan, han är värst om man nu säger så. Men bakom allt det där finns en kille som är redo att älska en tjej av hela sitt hjärta, och tanken på att krossa hennes hjärta skulle inte ens finnas för honom. Jag vill mer än allt att den tjejen ska vara jag, men jag vet att det aldrig kommer bli jag.”

Aj… det gjorde ont, till och med för mig att höra blev det som ett knivhugg i hjärtat. Jag kan känna Alice smärta och jag är verkligen ledsen för henne. Ett par tårar blänkte i hennes ögon, hon blinkade och kollade sedan ner i bordet. Vad ska man göra i denna situation? Jag reste mig upp och satte mig jämte henne och gav henne en stor kram. Kramar är alltid bästa trösten, i nästan alla lägen. Jag vet inte hur länge vi satt och kramade om varandra men det kändes bra, det känns bra att hon vet att jag bryr mig om henne.

Efter en stund stormade Lily in i kupén med ett ansiktsuttryck som jag inte väntat mig. Hon satte sig ner och suckade frustrerat och drog händerna genom det orangea långa håret, som hon snabbt plattade till med hetsiga rörelser när hon insåg att hon rufsat till sin frisyr.
”Jag hoppas att du vill berätta vad om har hänt för något har hänt.” Alice kollade på henne och höjde ögonbrynen.
”Såklart något har hänt.” Fräste Lily. ”Varför hade jag annars sett ut såhär” Sa hon upprörande. Okej något att lägga på listan – När Lily är frustrerad så ska man vara försiktig, hon blir som en flammande eld.

”Varsågod, berätta.” Sa jag med ett försök att låta så neutral som möjligt.
”James Potter har blivit utsedd till prefekt, fattar ni? Potter, prefekt!?”
”Du skojar? Han av alla elever, vad tänker Dumbledore med? Man tilldelar inte en regelbrytande elev till att bli en prefekt som ska hålla ordning på regler.” Alice var upprörd, inte lika upprörd som Lily förstås, men ändå.
”Och vet ni vad?” Jag trodde Lily skulle fortsätta meningen men hon förväntar sig nog ett svar.
”nej, vadå?” sa jag för att komma snabbt till saken.
”Potter har inte bara blivit prefekt, utan försteprefekt” Nästan spottade hon ut och slog huvudet i bordet. Jag vet inte vad som frustrerade henne mest – Att killen som dreglar efter henne och frågar ut henne stup i kvarten ska arbeta tillsammans med henne som försteprefekter, eller att killen som bryter alla regler och har ständigt kvarsittning har fått den positionen av rektorn.

En diskussion om hur värdelös James Potter och de andra marodörerna är uppstod och Lily och Alice njöt av att sitta och spy ut fula saker om dessa personer. Jag däremot kände mig lite illa till mods när jag på något vänster försökte delta i samtalet. Detta var inte min grej egentligen, fast vad har jag för val. Jag måste hata dem, vad annars.

Awsome!!

Gaah LOVE IT ♥

Underbart♥

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
GAHH!!

Skriv meeerr människa! Såå otroligt bra... fantastiskt, oj oj oj detta går inte asså jag tyyyyyyp äääälllllsssssskkkkkkaaaaarrrrrr denna ff,n du är såååå bäääst fortsätt skriva )

Kapitel 7


Tåget närmade sig Hogsmead och gled in på stationen. Jag var mycket förväntansfull måste jag erkänna, efter ha hört så mycket saker om skolan så känns det bra att äntligen få komma till hogwarts. Vi kom ut på perrongen och luften var sval men det var fortfarande inte kallt, det hade regnat under dagen så marken var blöt och man kunde känna lukten av regn. Jag följde efter Alice och Lily som gick bort mot några vagnar som drogs av konstiga varelser, som såg väldigt motbjudande ut enligt mig.

”Vad är det där för något?”
”Vadå?” Alice kollade undrande omkring.
”Hon menar testralerna, bara en person som har sett döden kan se dem varelserna. Varken jag eller Alice kan se dem” Svarade Lily. Jag stannade upp och mindes hur jag sett alla i min familj dö. Alice och Lily fortsatte att leta efter en ledig vagn, jag ville inte tycka synd om mig själv men jag hade fortfarande svårt att smälta det som hänt.

”Ser du dem också?” Sa någon som dök upp jämte mig, jag vred på huvudet och där stod Sirius med ögonen på tesralerna, han ser dem alltså. Sirius vände blicken mot mig och kollade in i mina ögon, jag kollade snabbt bort.
”Vad vill du Black” Jag sa det mer som ett påstående och inte en fråga. Han drog handen genom håret, vilket fick mig att vilja sparka honom hårt i magen.

”Du stod här helt själv och övergiven, tänkte att en tjej som du inte borde gå omkring ensam här ute i mörkret. Och om du inte har märkt det så har nästan alla hoppat på en vagn och det är bara några killar kvar från slytherin som inte ser riktigt pålitliga ut. Jag såg Lily och Alice i vagn och dem kollade efter dig, jag sa att jag skulle ta med dig till slottet.” Vem fan tror han att han är, jag är inget litet småbarn som behövs ha koll på. Jag kan klara mig själv, jag kokade av ilska.

”Melissa! Kom och sätt dig här, det finns plats” Jag hörde Robin ropa från en vagn där Severus och några andra slytherin elever satt. I detta läge väljer jag hellre dem ”opålitliga slytherinkillarna” framför Sirius. Jag vände mig om och skulle gå till vagnen när Sirius grep tag om min handled, jag vände mig om och kollade på honom. Hur vågar han, jag försökte dra ifrån mig handen men hans grepp blev bara hårdare.

”Du skojar, du ska väl ändå inte sätta dig hos dem där?” Han spände blicken i mig. Jag blängde ilsket på honom när jag snabbt drog åt mig handen och gick bort till Robin som stirrade på Sirius, han räckte mig sin hand och hjälpte mig upp på vagnen. Min handled smärtade fortfarande men jag log tacksamt mot Robin.

”Vad ville Black?” Robins ton var hård och jag ryggade tillbaka, sedan kom jag på att dem hatade honom minst lika mycket som jag.
”Nä, inget speciellt.” Sa jag och kollade ner på mina händer. Robin kollade oroligt på mig och jag försökte le för att stryka över det hela. Turen till Hogwarts gick snabbt, killarna satt och skämtade och dem var faktiskt riktigt roliga. Då och då kollade Robin extra mycket på mig och varje gång pirrade det till i magen.