Marodörernas, Lilys och Snapes tid [SV]

Titel: Samtalet om sig själv
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 3
Färdigskriven: Nej

[Lilys perspektiv]

Lily tvekade men ände sedan tillbaka och satte sig en och en halv meter från honom. Pojken satte sig framför och såg nervös ut. Det gick några besvärande långa minuter utan att något hände.
"Så..." sa Lily tillslut för att bryta tystnaden. "Ved var det du pratade om igår...?" Hon kände sig en aning generad när hon kom att tänka på sitt eget lite otrevliga uppförande. Pojken sa inget och det blev ännu en pinsam tystnad.
"Jag kankse ska gå..." mumlade Lily trevande och gjorde en ansats att resa sig upp.
"Nej, vänta!" sa pojken förskräckt. "Vänta, jag ska berätta, jag ska..." men så tystnade han igen. "Jag vet inte hur jag ska börja", mumlade han till sist och suckade.
"Du kan börja med att berätta om dig själv" föreslog Lily halvhjärtat. "Vad heter du?"
"Severus Snape" mumlade han.
"Och..." sa hon, irriterad över att han inte sa något mer. "Och... hur har du det... öh... hemma?" Pojken som hette Severus tittade upp, han hade suttit och stirrat på sina fötter.
"Jobbigt", suckade han och såg Lily i ögonen. Lily kunde nätt och jämt undvika att rycka till när hon såg in i hans kolsvarta ögon. Hon såg en glimt av något slags djupt hat i hans ögon och han såg en aning skrämmande ut. Men hatet försvann lika plötsigt som det kom, och Lily undrade om hon inte hade inbillar sig det.
"Jobbigt?" undrade hon, fast besluten att få igång ett samtal.
"Ja, inte alls kul" muttrade han och sänkte blicken. "De bråkar hela tiden!" utbrast han plötsligt och Lily studsade bakåt i ren förskräckelse. Han hade tittat upp på henne igen och hans ögon glödde av något hon inte riktigt kunde identifiera.
"Bråkar?" undrade hon försiktigt och grog sig närmare igen.
"De skriker åt varandra, hotar varandra, slänger saker omkring sig... de brys sig inte det minsta om mig! Jag är deras son!!! Men det bryr de sig minnsan inte om!" Severus ögon fylldes plötsligt med tårar och Lily kände ett starkt medlidande med honom. Hon flyttade sig försiktigt, nästan omärkligt närmare.
"Brukar du vara hemma ofta?"
"Så sällan jag kan", svarade han strävt och blinkade snabbt bort tårarna. "Ute så ofta jag kan".
"Och vad brukar du göra ute?" frågade Lily, trots att hon redan anade svaret. Severus svarade inte och en matt rodnad steg på hans gulbleka ansikte.
"Hur har du det hemma?" undrade han.
"Bra... mina föräldrar bråkar inte och min syster..." hon hejdade sig när hon såg uttrycket av ilska i Severus ögon och sänkte blicken igen. "Kan du inte berätta om det där med häxor och trollkarlar?" undrade hon och tittade upp. "Och ta av dig jackan, det är varmt ute. Severus såg en aning sur ut, men tog sedan av sig jackan. Han hade en underlig blus under, men Lily ignorerade det, utan lyssnade uppmärksamt på Severus, som hade börjat tala och blev mer och mer självsäker för varje ord. Hon rynkade pannan lite när han började tala om Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, när hon kom att tänka på att Tuni hade sagt att allt Severus skulle kunna tänkas berätta om häxor och trollkarlar om Lily och han någonsin stötte på varandra inte skulle vara sant, och undrade om Tuni hade rätt. Var det här som Severus sa sant? Om hon någonsin berättade det här för Petunia skulle Petunia ha sagt att det inte fanns något Hogwarts, hon hade uttryckt sig tydligt igår om att Severus ljög.

Okej... det blev väl ganska bra, men inte så fantasi fullt direkt... Nästa kapitel kommer komma från boken, förmodligen bara från boken. Men kapitlet efter det kommer jag att hitta på själv. ♥

mer!

Mer !!

Meeer!!!Nuuuuu!oki kanske inte NU men imorgon!!

meeer

Meer!

ledsen, jag orkar inte skriva idag ♥

Å, vad dåligt!Haha det här är andra gången!

Jätte bra kapitel hoppas på mer

Imorgon kommer det mer, eller hur Lily!