PRS mellan Hermione Jane och Lovisa Granger

Lilja kom in. Jag hoppade upp ur stolen och rusade fram mot Lilja och kramade henne hårt.

Jag kramade om Liam och kände hur jag började gråta igen. Men det var skönt att vara i Liams trygga och starka armar.

Jag torkade hennes tårar.
Alla i sällskapsrummet stirrade, men jag brydde mig inte. Jag ledde Lilja mot två fåtöljer som stod närmast brasan. På vägen dit ropade folk i stil med:
"Grattis Lilja!"
"Våra förhoppningar är på dig!"

Det kändes som om jag skulle svimma. Jag var inte redo för dethär. Jag satte mig i fotöljen. Jag kröp hiop som en boll. Allt började snurra. Jag var så rädd för de som skulle hända.
------
Kan hon svimma?

(Ja, det går bra.)

Jag såg hur Lilja sjönk ihop i stolen. Hon hade svimmat! Jag smet fram min trollstav för att säga "Renervate" men jag darrade så mycket att jag inte kunde. Till slut kom en sjundeårselev fram emot mig och mumlade "Renervate".

Allt snurrade. Och sedan blev det svart. Jag sjönk i det svarta. Plötsligt sögs jag upp mot ljuset. Jag öppnade försiktigt ögonen. Och jag såg upp i Liams ögon.

Lilja vaknade till. Jag blev jätteglad och kysste henne snabbt. Jag hjälpte henne till hennes sovsal, där jag lämnade henne för att vila.

Jag var tacksam över att Liam hjälpte mig till sovsalen. Jag mådde inte bra. När han gick satte jag mig upp.
"Liam" ropade jag efter honom.
"Snälla. Stanna hos mig" ropade ja.

Jag höll på att gå därifrån. Li ropade att jag skulle stanna. Jag gick tillbaka och satte mig på hennes säng.

"Tack" mumlade jag. Jag tittade på honom. Han var underbar.