Hur mycket är man bered att offra när kärleken knackar på? (Trejde Generationen)

Tack så mycket! ♥

kommer dte nytt kapitel snart

Har läst allt, du skriver supperbra
Bevakar helt klart

Alma123!! Söndag eller måndag kanske


Lida Tack så mycket! Kul att du tycker det!

När får man nästa kapitel av denna galet bra fanfiction?

SUPER. Orkar inte kommentera så mycket, ge tipps osv, men jag bevakar och njuter av spännande läsning.

Tack! Kul att du tycker om den!

nä kommer nytt kapitel?

Kapitel sex, ”Rose, hallå?” sa Mary och viftade framför mina ögon.

Jag vaknade till. ”Ska du ha något från godis vagnen?” sa Mary.

”Nej.” sa jag och gäspade.

Alla gick ut ur kupén och jag bestämde mig att läsa lite ur dem nya kursböckerna. Precis när jag hade läst ut andra kapitel ur boken ”Talmagi 4” så var det någon som kom in i den tysta kupén. ”Hej, vad läser du?” sa en röst och när jag tittade upp från boken, såg jag att det var Scorpius.

Jag kände mig genast lite nervöst och sa stammande ”Eh… tal magi 4.”.

”Åh läser du också talmagi?” sa han och verkade inte ett dugg nervös.

Jag nickade.
”Det gör jag med! Jag är den enda i Slytherin som läser det ämnet. Vad läser du mer för ämne?” sa han medan han pillade på sin tumme.

”Vård av magiska djur.” sa jag snabbt.

”Jaha, det verkar som ett fascinerande ämne, själv läser jag mugglarstudier.” sa han med ett leende.

”Jaha kul.” sa jag och övervägde att fråga honom om han hade läst dagens Daily Prophet.

”Du, har möjligtvis inte läst The Daily Prophet idag?” sa jag nervöst.

”Jo, det här jag. Varför undrar du?” sa han med ett sött skratt.

”Jo, men såg du inte första sidan om oss?” sa jag förvånat.

”Jo, det gjorde jag.” sa han lugnt.
”Men ska du inte vara arg eller ledsen?! Blev inte dina föräldrar vansinniga?!” sa jag desperat.

”Jo det blev dem, riktig rasande. Dem sa om dem fick något mer om att jag hade umgåtts med dig, skulle dem skicka hem mig på direkten.” sa han
med ännu lugnare röst.

”Men varför står du och umgås med mig då?! Vill du bli hemskickad eller?!” sa jag förbannad.

”Nej, det vill jag verkligen inte. Men jag tycker inte att gamla ouppgjorda affärer ska gå ut över nästa generation.” sa han.

”Du är ju dum i huvudet! Din pappa dödade nästan mina föräldrar och Albus pappa ska du veta! Han var ju en dödsätare! Din familj dödade min farbror!” skrek jag.
”Du vet ingenting om mig och min familj.” sa han tyst och vände på klacken och gick ut ifrån kupén.

Jag följe Scorpius med blicken tills han försvann bakom ett hörn. Jag märkte också att vi hade fått publik för utanför kupédörren, Estelle, Mary, Ed, Edward och Albus som kollade på mig med stora ögon och undrade ansikten, bakom dem kunde jag också se att James och hans kompisar stå och flina. Jag orkade inte med alla blickar och viskningar, så jag vände blicken och kollade ut genom fönstret på dem gröna slätterna istället.

”Vad var det om?” sa Albus försiktigt och tyst så bara jag kunde höra efter ett tag.

”Inget speciellt.” sa jag och fortsatte kolla ut genom fönstret.

”Säkert?” sa Albus.

Jag nickade. Jag kände att en tår kom rinnande min på kind, men jag torkade bort den snabbt. Jag pratade inte mycket på resan till Hogwarts. Jag fortsatte kolla ut genom fönstret och tiden gick. Helt plötsligt var vi framme i Hogsmeade. ”Skynda er tjejer! Vi vill ju inte missa middan.” sa Ed högt och började gå ut i korridoren som hade tunnas av på Hogwarts studenter.

”Kommer du Rose?” sa Estelle och hängde sin bruna skinn ryggsäck över axeln.

”Gå före ni! Jag kommer alldeles strax.” sa jag och klämde fram ett leende.

Estelle ryckte på axlarna och gick. Jag kände hur tårarna började rinna men struntade i dem. Vad hade jag gjort? Den ända killen jag någonsin har gillat, har jag kastat bort. Han kommer aldrig mer prata med mig. Nu kunde jag inte hejd mig längre, tårarna och snyftningarna bara fortsatte. Jag dunkade huvudet i väggen. Jag hörde hur någon kom gående åt mitt håll, men jag brydde mig inte. Allt som betydde något hade jag ju förstört. Stegen kom närmare och närmare och till sist kom en mörk gestalt. Men när gestalten kom fram i ljuset, såg jag hur det var Professor Longbottom.

”Men Rose, vad har hänt?” sa han oroligt och satt sig bredvid mig på sättet.

”Jag har bråkat med mamma och pappa.” sa jag med en snyftning.

”Jaha, om vadå?” sa han och hans svarta fyrkantiga glasögon åkte ner på nästippen.

”Om mig och Scorpius.” sa jag tyst.

Professor Longbottom nickade och sa ”Jaha, om det här som var på första sidan på The Daily Prophet idag?”.

Jag nickade. Det var ju egentligen inte den ända anledningen varför jag var ledsen, men jag ville inte berätta om Scorpius. Jag ville inte ha mer missförstånd, även om jag önskade att det på löpsedeln var sant.

”Dina föräldrar är förnuftiga. Dem kommer över det, dem behöver nog bara lite tid.” sa han mjukt.

”Ja, så är det nog” mumlade jag.

”Nej nu får vi gå. Så vi inte missar sorteringen.” sa han och hjälpte mig upp.

”Tack” mumlade jag.

”Det var så lite. Känns det bättre nu?” sa han lugnt.
Jag nickade och torkade bort dem sista tårarna med min nya svart capes arm. Jag tog min röda skinn ryggsäck som jag hade köpt i Frankrike och gick ut ur tåget.

”Rose, äntligen! Varför tog det så lång tid?” sa Edward och sneglade Ed och Mary som höll varandra i handen, och jag måste erkänna att jag också var chockad.

”Förlåt, jag började prata med henne om årets örtlära lektioner.” sa han ursäktande.

”Jaha” sa Edward ointresserat.

”Tack.” sa jag tyst så bara Professor Longbottom hörde och gick till mina kompisar.

Vi gick till vagnen och allt flöt på som vanligt till sorteringen…
”Adrian Weather” sa Professor Longbottom och en liten blek nervös kille kom fram, och satte sig på den lilla pallen.

Efter ungefär 30 sekunder efter Professor Longbottom hade satt på den lilla killen Adrian sorteringshatten, skrek den ut ”Ravenclaw!”.
Adrian sken genast upp i ett leende och gick till Ravenclaw bordet, och Ravenclaw bordet började applådera.

”Lucy Weasley.” sa Professor Longbottom och Lucy gick upp, och satt sig på pallen och kollade sig nervöst omkring.

”Gryffindor!” sa sorteringshatten direkt.
Lucy skuttade fram till Gryffindor bordet. Vårt bord började applådera och hurra.

”Louis Weasley.” sa Professor Longbottom högt, och hans glasögon hade åkt ner på nästippen.

Louis gick och satte sig på pallen, men såg inte ett dugg nervös ut och flinade. Professor Longbottom satt den slitna sorteringshatten på Louis huvud och direkt skrek den ut ”Slytherin!” och flinet försavann från hans ansikte.

Hoppas ni gillar det!

OMFG! Louis hamnade i slyth! Och Scorpius bara ååååh!!!!!!!!!!!!!!
Du skriver verkligen jättebra. Man blir liksom så tagen! Eller...jag gör i alla fall det.