PRS, Mily & Sannie

Delia nickade kort.
"Bra", sa hon och kände sig med ens mycket lättare i kroppen. Hon litade på honom. Och skulle han bryta löftet skulle det bli ett helvete för honom, det kunde hon övertyga.
"Så, som jag sa. Det borde finnas spöken om det finns magiker", hon log.

" Ja det tycker jag med och det är skönt att du inte kallar mig konstig eller dumskalle som de i skolan gör sa Hampus och log äntligen någon som typ trodde på honom

"Jag dömer inte folk på vad de tror på", sa Delia, "Jag dömer dem efter deras personligheter. Och du är schyst, så varför vara taskig mot dig?"
Delia lade huvudet på sned och log litet.

Hampus log han dömde inte heller för vad folk trodde på utan för hur personen bettede sig.
" Du är ochså schyst sa Hampus och log

"Tack", sa Delia och fnittrade. Hon såg ner på Mika och lossade bollen hon hade i munnen. Den var blöt av hundens saliv, så hon kastade iväg den igen och såg när hon glatt sprang efter den.

Hampus såg upp på himlen det verkade dra ihop sig till något
" Det är nog bäst vi går tillbaka innan det blir oväder sa han och vissslade på Mika hon kom till honom han satte på henne hennes lilla kopel

Delia följde hans blick mot himlen. Det var mycket riktigt mörka moln där borta, som säkert skulle vara här om mindre än en timma.
"Vill du kanske följa med mig hem eller ska vi skiljas åt?" frågade hon.

" Jag kan följa med dig hem jag och mika hinner inte hem fören oväderet är över oss sa Hampus

"Okej", sa Delia glatt och började traska hemåt.
De var utanför hennes hus inom några minuter, och hon såg en irriterad katt sitta på hennes trappa.
"Jaså, du vill komma in, va?" flinade Delia åt Missy och öppnade dörren. Katten slank in så fort att hon inte hann se Mika.
"Jag tror min lillasyster har kommit hem", sa Delia och såg de välbekanta röda conversen i hallen.

Hampus gick in Mika nosade på trappan men gick in tveksamt
" Det är lugnt Mika sa Hampus lugnade till henne