The Vampire Diaries RS

Klaus vände sig genast mot baren då Tyler och Caroline hade försvunnit ut genom dörren. Nästa chans han fick så skulle Tylers huvud ryka av kroppen från honom. Han hade bestämt det nu, han skulle inte få överleva. Klaus hade varit snäll nog och låta han komma tillbaka till mystic falls, men att få ilskna blickar till tack var inget han uppskattade.
Istället vände han sig mot Joan med ett litet leende. "So Love, vart var vi?"

"Vi talade om den nu döde Mikael och din tragiska kärlek till en upptagen kvinna. Som jag nu vet heter Caroline och har en alldeles för avundsjuk pojkvän som jag faktiskt skulle vilja se död." Svarar Joan och det låter faktiskt som om hon talar om vädret. "Och det brukar åtminstone ta till två möten med personen innan jag tycker det." Lägger hon till och dricker en till klunk ut flaskan, ärligt talat, hon tycker bättre om tanken på Klaus och Caroline än... den andra killen. "Men varför är han så fruktansvärt... hur ska man säga det... fientlig mot dig? Ja, förutom att du är ett större kap än vad han är." Frågar hon som fortsättning.

Tyler bröt Carolines tappra försök till att skjuta bort ovälkomna känslor.
"Han ska inte få komma undan mer, jag svär." Vreden kokade om Tyler där han gick bredvid henne på trottoaren och råkade sparka till en sten med för stor kraft, vilket resulterade i en trasig bilruta.
Caroline blockerade hans väg och tog tag i hans armar. "Se på mig." Hon vände hans blick mot hennes. "Det är vi nu, här, tillsammans. Är inte det allt som spelar roll?" Hon försökte sig på ett leende och strök hans arm mjukt.
Tyler tittade neråt och nickade, när han vände upp huvudet igen var hans ansikte slutet och sammanbitet.
"Jag skulle ha förstått. Du försvarar honom eftersom du har känslor för honom." Han nickade otydligt igen och såg på Caroline med mörka ögon. "Det är ju för jävla uppenbart nu i efterhand." Han sparkade förtvivlat till en soptunna som lyckats hamna precis bredvid dem och den flög upp i luften, hamnade på trottoaren med en duns och innehållet spred ut sig över asfalten. Han skakade återigen på huvudet, oigenkännlig för Caroline, och gick med långa stig därifrån.
Caroline stannade mållös kvar.

(( Mohahaha ))

Klaus kunde inte låta bli att le över vad Joan hade sagt, ibland hade han faktiskt funderat på att söka upp henne bara för gamla tiders skull.
"Han är min första hybrid, jag fick honom att bita Caroline för att själv kunna rädda henne och han gillade inte riktigt att jag försöker på hans flickvän", berättade han lugnt och plockade fram nästa flaska whiskey från bardisken. "Hur som helst kommer han snart ligga död, jag har tillräckligt av problem med salvatore-bröderna redan."

(( ehhh förlåt för att jag inte har svarat men jag har varit på fotbollscup sen i torsdags så att ja. :<

det verkar vara en jättebra story och så och jag blir sjukt sugen på att vara med, men jag vet inte riktigt vilken karaktär jag ska vara haha :< ))

(( ööm du kan ju typ vara katherine, elijah eller rebekah? diit val förstås ))

((Gick det bra? :3

I have no actual clue what to reply to that men du kan vara Elena om du vill. x3))

Joan verkar aningens fundersam samtidigt som hon dricker ännu lite mer.
"Salvatore, då menar du Damon och Stefan Salvatore?" Frågar Joan bekräftande. Hon har själv ingen historia med någon av dem. Men hon har hört om dem som mest. "Det är nog ett nytt sätt att ragga upp någon på, dock." Fortsätter hon och gör sitt bästa för att dölja den extremt roade tonen. "Mörda hennes pojkvän och sedan när hon antingen stängt av sig helt, sörjer eller hatar dig så ska du försöka bli ihop med henne?" Det är en fråga men också ett konstaterande och hon gör fortfarande sitt bästa för att det inte ska låta allt för skämtsamt. Även om hon har ett leende som hon försöker dölja genom att dricka lite mer. Fast flaskan är tydligen slut och hon dricker ur glaset istället.

Caroline river sig i hårbottnen av desperation, en del av henne vill springa ifatt Tyler och förklara hur fel han har medan en annan känner sig ertappad av känslor som hon försökt förinta. Att inte följa efter var sannerligen det smarta valet, för hur skulle hon förklara utan ord och fraser hon inte redan använt kring Tylers avundsjuka på något som egentligen var ingenting? Eller i alla falll ingenting på ytan från hennes sida.
Caroline sjunker ner på trottoarens kant med huvudet begravet i händerna och upptäcker sig önska att Stefan skulle vara där, det var sådant här han kunde finna svaren på, inte hon.

(Jag känner att jag inte alls hänger vara med jag är ledsen)

(( Mawwww... D: You could talk to Elena or something... owo ))