Random rollspel för flera

går säkert bra^^

Det går bra att hoppa in, för jag känner att jag vill hoppa ur, det här blev inte riktigt som jag tänkt mig från början.
Men om ni behöver och vill kan jag ändra första inlägget för er.

Mall:
Namn: Taylor Woods
Ålder: 18
Kön: Kille
Familj: Bor ensam (flyttade hemifrån), och vill inte ha någonting med sin familj att göra för han är rädd att han ska skada dem, hans familj vet inte om att han är vampyr.
Art: Vampyr.
Vapen: Vampyr powers och är väldigt vig, och skuttig.
Utseende: Brunt hår, stora vänliga bruna ögon, lång.
Personlighet: Snäll och glad, försöker dölja för allt och alla att han är vampyr, hans största önskan är att vara en normal kille som inte är vampyr.
Övrigt: -

Jessica Tonks synd att du inte vill vara med längre
Trädkatten kul! Ska vi fortsätta då?

Ok ok, jag fortsätter att skriva här.

Taylor satt tyst och stirrade på den gamla TV:n. Det var en man som höll upp en schampoflaska och log ett bländande leende. "Använd Maxs Schampo för att få ett fräscht och gottluktande hår!" Taylor bytte kanal. Det var något program om djur. Tråkigt. Taylor bytte igen, till kanal fem. En kvinna med svart hår och fräknar sa med tårar i ögonen, "Min dotter har varit försvunnen i nästan tre månader!"
Stackars kvinna. De visade upp en bild på dottern, hon såg ut att vara nästan lika gammal som Taylor själv.

Jag kurade ihop mig och hoppades att tjejen och killen inte skulle se mig. Och att dem inte hade någon blodig skada eller så. Att vara vampyr var rätt jobbigt ibland.
"Vänta, jag ska bara kolla en sak", sa tjejen till killen och gick in där jag satt. Hoppas hon inte ser mig, hoppas hon inte ser mig var det enda som virvlade runt i mitt huvud. Men hon såg mig.

((Ska vi fortsätta rolla eller inte? o: fashion7 Lovisa Granger))

Taylor stängde av TV:n och tänkte gå ut för att få lite frisk luft. Han gick ut till hallen och tog på sig en svart jacka och virade en lång mörkröd halsduk runt halsen. Han öppnade dörren, gick ut, och stängde dörren igen. Han började gå mot skogen. När han kom fram till skogen började han gå på den leriga lilla stigen. Stora träd växte överallt, det var nästan allt man kunde se eftersom att skogen var så tät. Plötsligt hade han gått långt in i skogen, så långt som han aldrig hade gått i skogen förut. Han tittade sig omkring och kände verkligen inte igen sig. Han kollade på marken och märkte att det inte längre fanns en stig under hans fötter. Vart någonstans var han egentligen? Han blev inte så orolig över att vara vilse, han tyckte snarare att det var roligt. Han flinade.