The unsolved mysteries of Bono. (Roll för erfarna)

Det här kommer bli intressant... blind karaktär... jag tänkte inte igenom det här. xD Well, well.

JAG VET ATT DET BLEV LÅNGT, I'M SORRY. >_>

--

Den stora, ljusa skylten med orden: "Bonos High School" präntade i Times New Roman på den murade stora skolbyggnaden som berättade att man kommit till just Bonos High School. Den byggnaden var egentligen väldigt liten, så det var väl för väl att det byggts ut ordentligt och bakom den fanns andra byggnader som hade mycket mer utsmyckningar. Inte för att Lindsey kunde se glaset, de stora husen och träd, rabatter och annat som ska göra skolan lite trevligare. Lindsey kunde inte se någonting egentligen. Vilket är varför hon går bakom Max och Leo och följer deras steg. Lindsey vet vet var hon ska gå. Hon kan höra, känna... hon vet liksom. Men eftersom det är första dagen så skulle hon helst inte lämna dem heller. Eftersom de hade bra rykte eller något.
"Ey, om någon ger dig problem, Lindsey, säg till oss! Okej?" Säger Max och buffar lite på henne. Ja, första dagen.
"Jag tror jag kan ta hand om mig själv." Svarar Lindsey och drar automatiskt upp sin helt svarta axelremsväska lite högre upp på axeln.
"Ja, med tanke på hur du ser ut så kommer åtminstone killarna digga dig." Skrattar Lola från ett annat håll. Lindsey tror någonting annat, vem vill vara med den nya tjejen, frivilligt? "Aja, måste pysa. Första lektionerna börjar om typ 10 minuter och jag tänkte kolla om Chris kommit än." Säger Lola och enligt hennes steg försvinner hon snabbt.
"Chris... Christoffer Morgan?" Frågar Lindsey bekräftande.
"Japp, han spelar i basketlaget." Svarar Max glatt.
"Du spelar också där." Svarar Lindsey. "Men visst var han bättre?" Fortsätter Lindsey och Leo frustar av skratt. Max muttrar någonting som Lindsey inte bryr sig om. "Leo, skulle inte du skynda iväg till fotbollsuttagningen?" Frågar hon och öppnar dörren.
"Helvete! Jag glömde! Ses!" Utbrister Leo och rusar iväg.
"Vilket håll ska jag?" Frågar Lindsey, hon hade fått sitt schema igår, hon hade ansträngt sig för att läsa igenom det men hon har inte en blekaste aning om var matten ligger.
"Du har en rejäl tur att vi går i samma klass, Lindsey, följ bara efter mig." Svarar Max och börjar gå åt höger. Lindsey följer lydigt efter. Trots att hon är väl medveten om att det är en halvtimme kvar till lektionen faktiskt börjar. Fast hon är inte mycket för att mingla med massorna.

--
Vildvittra: Yes, joina du. Mallen kan komma imorgon. ^^

(( phahahha AlexZz faaaaan ja fliiinaade när ja läste att de pratade om min char xDDD ))

Chris kunde känna blodsmaken i munnen, slaget mot käken hade tagit hårt på honom men han hade med nöd och näppe lyckats hålla sig på fötter.
Runtom honom stod elever i en ring, hejade och buade, men ingen ropade negativa ord åt honom, de var för rädda för det. Själv hade han nästan lyckats slå ner den andra killen som hade varit dum nog att kalla honom för bög. Ingen kallade Chris för bög, det visste alla i skolan.
"Kom igen Chris, nocka honom!"skrek Doug från hans högra sida.
Chris blängde på killen framför sig och rikta ett slag mot tinningen som träffade perfekt och killen föll ner till marken. Chris sparkade honom i magen några gånger för att försäkra sig om att han inte skulle ställa sig upp igen.
Eleverna runtomkring honom gav ifrån sig höga hurrar-rop över hans vinst, vilket han var ytterst nöjd över. Utan att le spottade han ut blodet som hade orsakat den hemska smaken i munnen innan han höjde blicken tillräckligt för att kunna se rektorn med armarna i kors en bit ifrån honom. Det betydde bara en sak, han låg i trubbel...igen.
"Mr Morgan, var vänlig och följ med mig", sade rektorn. Chris ryckte på axlarna mot folkgruppen innan han gav dem ett uppmuntrande leende att det var lugnt och att han inte brydde sig. Han kunde ju inte värka ocool heller.

Ett metalliskt läte ekade i det tysta huset i utkanten av Bono. Audric visste precis när klockan ringde och visste att det var dags att gå till skolan.
Han tog sin ryggsäck och lämnade huset utan att säga ett knyst. Hans farbror satt ändå och jobbade med alla sina klockor på baksidan där han hade sin verkstad. Med långa men lugna steg så gick han mot Bonos High School. Som vanligt så gick han igenom en stor och vacker park som slutade där hans skola började på ett ungefär.
De bärnstensfärgade ögonen iakttog allt som hände omkring honom medan han närmade sig skolan för varje steg han tog. Ögonen fick syn på en död hare i parken,något som fick honom att rynka näsan samt att en vild glimt dök upp i hans blick för en snabb sekund. Audric låtsades om som om han inte sett den.
En sval bris rufsade till hans redan orange och ruffsiga hår när han gick igenom parken som till sist tog slut.
Försiktig och ordentlig som Audric var så såg han sig över innan han gick över övergångstället. Det var bättre att vara försiktig och bli klassad som en nörd istället för att vara oförsiktig och cool...Det var bäst att vara så om man inte var som alla andra.... I alla fall enligt honom. Plötsligt så gick någon in i honom och såklart var det en av de där fotbollsspelarna. '' Förlåt tönt'' skrattade killen som gått in i honom.
Audric sade inget utan tog upp sin bok om klockors mekanism. Trots att han fick lust att bita av deras fingrar ibland så var det bäst att hålla sig lugn. Han ville inte ha någon onödig uppmärksamhet så han fortsatte som inget hänt. Precis som vanligt...

Michelle satt på en av bänkarna i den bakre raden och iakttog halvt det mindre brutala men mycket idiotiska slagsmålet. Eller, iakttog och iakttog - från sittande position var det inte så mycket hon såg. Hon visste inte ens varför hon satt här. Mindre visste hon varför hon satt här med sin bok. Hon läser ju aldrig så värst mycket, det kanske var för att slippa låtsas som om hon var för svag för att knuffa sig fram och närmare se på slagsmålet.
Hon är istället den tysta flickan som sitter på bänken i bakgrunden med sin bok och sin mössa. Mössan hon alltid har på sig, inne som ute, varmt som kallt. Lika bra kanske det var, för bara ett ögonblick senare hade rektorn kommit in och styrt upp det hela. En av de idiotiska pojkarna som hade startat det idiotiska slagsmålet fick lov att följa med honom. Michelle himlar med ögonen och ställer sig upp. När folkmassan skingrar sig kan hon urskilja den andra pojken liggandes på marken. Det var bara dumt att komma hit från början, egentligen. Hon borde nog gå till sin mattelektion, den börjar snart.

((Är det inte bättre om alla har samma lektion, eller om typ två personer har en lektion och två personer har en annan? Så ingen blir ensam, alltså. Eller jag vet inte.))

(( nu är jag klar med min mall och ska börja på första inlägget ))

Mall:
Namn: Leila Waters -lei
Ålder: 17
Utseende: långt kolsvart vågigt hår, stormgråa ögon som inramas av långa ögonfransar och en skarp haka, svag upnäsa. En vacker timglas figur och lagom stor byst, är även rätt så lång, 174 cm närmare bestämt, huden är även rätt så blek.
Familj&Bakgrund: Leila har alltid bott med sin mamma och två år yngre syster, deras far drunknade när han fiskade i floden nära deras hem inte långt efter systerns födsel(eller ja, det är vad människorna vet, egentligen åt deras mor upp honom). Egentligen har hon haft ett väldigt lugnt liv. Även om folk i omgångar har viskat och pratat om varför systrarna aldrig är med i simningen i skolan och liknande.
´Art´ : siren, en mäniskoätande kvinnlig vattenvarelse, på land så ser dom ut som vilken människa som helst, om än väldigt vacker. Men om hela kroppen samtidigt kommer under vatten så förvandlas dom till vad människorna närmast skulle kalla sjöjunfrur, men med Sylvasa hugtänder och svagt fjällig hud, deras fenor har samma färg som deras hår och ögon är alltid gula, vilken färg dom än har annars. Och dom stannar i den formen tills hela kroppen blir helt torr. Dom är mycket kvicka och uthålliga, och har i båda formerna en gudomligt vacker röst som kan förtrolla vem som helst, vilken art som helst. Eftersom arten bara är kvinnliga kan en siren bara föda döttrar.
Övrigt: hon är väldigt lugn och oberoende, men kan bli väldigt sur om någon förolämpar hennes syster eller vänner, och då ska man verkligen se upp för annars smäller det, men om det är hon själv som blir det så bryr hon sig inte ett dug, bryr sig inte heller om killar eller liknande. Hon är väldigt förtjust i språk, både att läsa och skriva, hon har skrivit ett antal fakta böcker som faktiskt finns med i skolans bibliotek. Och hon är även en av dom som sjunger på paraderna. Hon har lärt sig att kontrollera sitt behov efter mänskligt kött och har därför lättare att smälta in än dom flesta andra sirener har.
Status i skolan: Hon är inte en av dom populäraste, men hon dom flesta vet ändå vem hon är.
Rollare: Frost Angel

(^ Snyggt! )

"Mr Morgan, första dagen tillbaka till skolan och du har redan lyckats samla åt dig trubbel", sade rektorn då de hade kommit in i hans kontor. "Du har flyttat fem gånger under de två senaste åren på grund av relegering, det här är din sista chans, du är medveten om det va?"
Chris nickade ointresserat. "Ja och?"
Rektorn suckade tungt och lutade sig bakåt.
"Jag har ringt din far, han vet om hela händelsen men var för upptagen för att diskutera mer. Men du kan förvänta dig att han vill prata med dig då han kommer hem."
"När han kommer hem..."muttrade Chris ohörbart. "Så vad blir det? Avstängning? Kvarsittning?"
"Din far skulle ta hand om saken, iväg med dig på lektion nu och håll dig borta från bråk, för kom ihåg att det här kan vara din sista chans!"
Chris ställde sig upp och gick ut ur kontoret för att leta upp den första lektionen som var matematik.

(( Upprepar min fråga ))

(( de alla kan väl ha matematik då eller? ))

((**ändrar** NU har min char matte. Och Max. Helvete, tänk om någon ber henne svara på en fråga som står på tavlan... MEEEH >_<'' Wait... >8D ))