Superhero Academy (Rollspel för erfarna)

"Okej, akta hjärtat, haren." Säger Raquel och himlar med ögonen. "Om jag ville skada dig hade jag inte gjort det själv, jag har folk som kan göra sånt åt mig." Fortsätter hon som om det vore lugnande eller något sådant. "Namnet är Raquel Bloom, förresten, men eftersom du verkar lite nervig gissar jag på att du vet det." Presenterar hon sig, som mest för att hon vill kunna ställa sin fråga utan att känna sig aningens oförskämd. "Vad heter du?" Frågar hon och undrar hur illa det skulle vara om hon använde honom för att få fatt sina pengar iallafall.

Gavin drog en djup suck. Han avskydde världen omkring sig, han avskydde de ostabila tonåringarna i hans omgivning, han avskydde allt. I alla fall för tillfället.
”Inga dystra tankar nu”, sade Savi leendes, alltid leendes. ”Kom igen.”
Som vanligt var Savi den av dem som tog kommandot. Hon visste i vilket fall vad Gavin ville och tänkte vilket gjorde hennes sällskap så lätt på något sätt. Andra kände sig aningens obekväm i hennes sällskap för vem ville att någon skulle läsa ens tankar?
”Hej där”, sade Savis alltför glada röst.
Hon hade lett fram dem till ett bord i utkanten av matsalen där en ensam ung blond kvinna satt. Gavin visste vem hon var. Han hade sett henne på träningarna där hon alltid verkade tände till om man jämförde med den mes hon verkade vara annars. Hailey mindes han. Om sanningen skulle fram så hade han varit en aning förälskad i henne för några år sedan men den hade gått över. Trotts det kände han hur hans nacke blev alldeles varm och troligtvis illröd då Savi gav honom ett enormt leende som bara kunde betyda en sak.
Utan ett svar ifrån den unga kvinnan, Hailey slog sig Savi ned medan Gavin stod tafatt kvar vid deras sida.
”Hej, är det okej ifall vi sitter här?” frågade han en aning tveksamt. ”Ursäkta Savis ouppfostrade beteende. Det är väl för att hon växt upp med vargar.”
Han kände sig nervös och babblade på. Han menade inte bokstavligt med vargar. Det hela var egentligen ett skämt då Savi haft en ganska normal uppväxt med sina föräldrar nere i North Carolina som troligtvis inte skulle gå fram. Snabbt drog han en hand genom håret och kastade en arg blick på Savi som börjat fnissa högljutt.

Hailey rycktes plötsligt ur de "djupa" tankarna om eleverna på skolan. Hon hade analyserat de flesta, även om hon knappt kunde några namn, men hon visste exakt var hon skulle gå vid vilken tidpunkt för att undvika personer hon inte ville stöta på. En glad och hurtig röst fick henne att återgå till verkligheten, och där stod en flicka, som hon antog att rösten kommit från, och en kille som hon hade ett vagt linne av från träningarna. Han var en känsloläsare, mindes hon, men hon kunde inte komma ihåg hans namn. Han såg bra ut, det var Hailey tvungen att medge, och han verkade nervös till skillnad från sin kvinnliga vän. Hailey kunde inte låta bli att undra om de var tillsammans, men att döma av hur de pratade med varandra så var hon osäker.
Det tog en liten stund innan hon uppfattade att killen frågat om det var okej att de satte sig där, och ursäktat flickan som verkade heta Savi.
"Öh, absolut. Inga problem" sa Hailey, lätt rodnande, och makade lite på sig så att vännerna skulle få plats bredvid varandra. Hon var inte van vid att folk satte sig frivilligt hos henne, det hände oftare att hon satte sig där någon annan redan satt, i händelse av att det inte fanns ett ledigt bord.

Guys vad har hänt??

( Det är mest att Raquel träffat och pratat med Trenton annars har det inte direkt hänt något ;3 )

Willow skrattade. "Jag har tyvärr inte så många vänner, och speciellt inte populära", log hon.

''Inte? Det skulle man kunna tro '' Leendet blev en aning längre och han såg bort för några korta sekunder innan han såg mot Willow igen och tog ett tugga av sitt äpple som snart var uppätet.
'' Men jag antar att man inte ska döma boken efter omslaget''
Blase kastade upp äpplet i luften som var uppätet och fångade det sedan igen. Han hade fått många drag som liknade Gambit även om de inte var släkt alls.
Han var duktig på spel,särkilt biljard och brukade kasta upp saker i luften ibland bara för att kunde och de franska orden som brukade komma fram när han pratade var inget som man brukade missa. '' Så slå er bara ni chéri''

Willow log och satte sig ner. "Så, du harr inga vänner? Inga alls?" rågade hon försiktigt,

En mystisk glimt dök upp i Blases blick. " Kanske,kanske inte" Äppelakrutten for genom luften och hamnade i en soptunna. De elektriskt blåa ögonen såg mot Willow igen. " Jag föredrar att vara ensam men jag har aldrig emot en kvinnas sällskap "

Willow rodnade lätt, fast hon visste direkt inte varför. "Hm... Vad trevligt då", svarade hon bara och tittade ner på sin mat.