PRS The Noble Lion|AlexZz

"Ey, Dani, kan du göra mig en tjänst och stå vid dörren ett slag, måste ta något att dricka." Säger Maxine, Dani ska till att protestera men Maxine verkar förstå det när hon istället gör: "Tack så mycket, Dani! Visste att jag kunde räkna med dig!" Och kramar henne. Dani suckar då hon endast är därnere eftersom hon spelar någon version av drakar och demoner som Howard Lane - en av Roys kompisar - kommit dit med. Dani misstänker starkt att Howard designat det här spelet själv och behövde försökskaniner. Inte så konstigt egentligen, spelet sög. Hon öppnar av automatik dörren när hon kommer fram till den och ler inte ens mot de som kommer in. Faktiskt så stirrar hon på sina strumpbeklädda fötter och förundras över att det tydligen inte regnar just nu. Det hade spöregnat för knappa kvarten sedan. Allra helst vill hon bara upp till sitt rum och spela det idiotiska spelet igen. Men icke, hon ska öppna dörren för irriterande skolkamrater som troligen kommer förstöra hennes liv närhelst de får chansen.

William höjde handen för att knacka på dörren, precis då kom det ett gäng vrålande killar och trängde sig förbi honom och Michael in i huset. Han såg att de hade ölburkar i sina händer och antog att de redan var fulla. William och Michael följde efter killarna in i huset. Där möttes de av ett bekant ansikte. Dani. Han hade haft rätt, Dani var faktiskt på den här festen. Hon stod vid dörren och stirrade ner på sina fötter med en min som sa att hon inte alls ville vara där. William visste inte vad han skulle göra nu när han stod framför Dani, Dani som han hade tänkt på alldeles för mycket på den sista tiden. Vad skulle han säga? Vad skulle han göra? Han stod där tafatt medan Michael försvann in i mängden av dansande människor.

Dani tittar upp och rycker till lika fort och slår huvudet i väggen bakom. Hon hade inte väntat sig att William skulle komma hit.
"Aj..." Mumlar hon för sig själv och gnider sig i bakhuvudet där hon slagit i. Det bränner av tårar under ögonlocken på grund av den, minst sagt, oväntade smärtan. Ugh, vad gör han här? Borde han inte kallat henne Maxine eller något när de träffades om han kände henne? "Välkommen till festen." Säger hon halvhjärtat, hon är vill varken vara där hon är placerad och hon ville inte träffa William igen. Dani kastar en snabb blick ut i mörkret, hon ser inga fler som tycks vilja komma nu. Så hon stänger dörren. Även om det är tryckande varmt därinne vill hon inte att dörren står öppen. "Inte för att vara otrevlig eller så, vad gör du här? Och varför stannade du här? Festen är därinne." Frågar hon och hon försöker verkligen låta trevlig även om det säkert fallerar totalt. Hon gör även en gest som att förtydliga var de väldigt synliga dansande ungarna längre bort.

William vänder huvudet mot den dansande folkgruppen, för att dölja besvikelsen i hans ögon över hennes tonläge, och rycker sedan på axlarna.
"Natalie, en tjej jag raggade upp, bad mig komma på festen, så jag tänkte varför inte..." svarade William, "vad gör du själv här? Borde inte du vara där borta och dansa?" Han drog en hand genom håret och borstade bort osynligt damm från sin mörka tröja, han visste att han var tvungen att be om ursäkt för den senaste gången de hade träffats. Men han visste inte hur.
"Jag är ledsen för hur jag betedde mig förra gången vi träffades, jag är inte en slisk jag lovar!"

"Ah, Natalie. Hon som håller på och dränker sig i sprit." Muttrar Dani fylld av faktisk äckel över Natalie överhuvudtaget. Hon tycker inte om henne. "Jag råkar vara värdinnans syster och jag tycker inte om fester i allmänhet." Svarar Dani och kastar en blick på Maxine som dykt upp i utkanten av partymänniskorna, men försvinner ned i källaren lika snart. "Nej, det är ju klart att jag tar emot ursäkten av en total främling som jag spillde kaffe på." Hennes röst dryper faktiskt av sarkasm och irritation. Sedan suckar hon och skakar på huvudet. "Förlåt, jag hatar bara verkligen min systers fester." Ursäktar hon sig. "Ska vi försöka börja om eller något?" Fortsätter hon med ett svagt leende mot honom. Dani kan åtminstone försöka lära känna honom eller något.

"Det tycker jag låter som en väldigt bra idé" log William och räckte fram sin ena hand, "mitt namn är William och för att vara ärlig är jag inte så mycket för fester jag heller..." Han rynkade på pannan, "man bara dricker och dagen efter mår man pyton. Har man dessutom en väldig otur kommer man inte ihåg någonting dagen efter. Därför står jag gärna över fester, men Michael, min vän, ville så gärna gå och jag kunde inte säga nej till honom." Okej att han inte tyckte om fester var väl inte riktigt den fulla sanningen och vampyrer kan inte ens bli fulla. Men han ville så gärna kommer på god fot med henne.

"Danielle Delta, vi borde para ihop din vän med min syster. Jag tror de skulle passa bra tillsammans." Svarar Dani och tar hans han med vag känsla av falnande självsäkerhet. "Förresten, kalla mig Dani." Fortsätter hon innan hon glömmer att säga det, hon lystrar knappt till Danielle. Till och med mobbarna kallar henne Dani, ju. Hon släpper hans hand igen och lägger ned den i fickan. "Kan du spela drakar och demoner?" Frågar hon smått skämtsamt. "För jag och resten av packet som inte tycker om fester spelar något liknande däruppe." Svarar Dani med en gest mot trappan någon meter bort.

"Drakar och demoner?" frågade William och höjde på ögonbrynen, "det har jag aldrig hört talas om, men jag är väldigt bra på spel så det lär inte vara några problem!" Äntligen något som inte var en lögn, spel var något han faktiskt var väldigt bra på. Vare sig det gällde brädspel, tv-spel eller datorspel, och han tyckte det var väldigt roligt. Han slängde en blick mot Michael som stod och dansade intimt med en tjej i de blinkande lamporna, det gjorde honom nog ingenting om han försvann ett tag.
"Kom så går vi!" sa han och log ett stort leende.

Dani ska precis svara något i stil med: "Följ mig!" när hon kommer ihåg sitt ärende.
"Åh, men först måste jag snappa åt mig lite snacks från köket." Säger hon och undrar om hennes karaktär dött än, Tilly är nämligen inte så bra på att slå tärningarna. Tur att det är ett spel där man kan hoppa in om man har lust. Ja, nästan hur man vill. Det beror på om tärningarna är på ens sida eller inte. "Fast du kan förstås välja mellan att gå upp om du vill, det är tredje dörren till vänster. Det står Dani på den också." Fortsätter Dani förklarande, lite menande på att han borde gå upp dessutom. Det är lättare att smyga själv, liksom.

William skakade på huvudet. Nu när han väl hade hittat Dani igen ville han inte släppa henne.
"Jag går hellre med dig, plus att fyra händer får plats med mer snacks än två, eller hur?" log han och höll ut sina händer för att visa att fyra händer var bättre "Ska vi in där?" fortsatte han sedan och nickade mot den stora folkmassan som rörde sig i takt med musiken. "Jag vet inte vad du har tänkt dig men jag är rätt säker på att vi kommer tappa bort varandra i den där röran..."