Hungerspelen - Bara en kan segra

Det ända jag låtit er veta om Kyler är att hon är femton och har smutsblont hår. Om ni vill veta mer om själva utseendet får ni säga till.

hette hon inte Kylee? Tänkte henne som brunt

Min dumma mobil felstavade Ja, i början tänkte jag göra henne brunett men blond liksom kändes, rätt. Vet inte varför.

Bra

Här kommer äntligen nästa del Jag lovar att det snart kommer börja hända grejer... ewe Hoppas det inte blev för dåligt eller för långt.

Kapitel 4: Stylister och nötskal.

Fartvinden piskar mitt hår i ansiktet på mig. Svetten droppar ner för ansiktet och tårarna för kinden. Jag hoppar till när den stora roten närmar sig, men försent. Min fot lirkar sig fast under den och jag faller framstupa mot den hårda, steniga marken. Jag slår ut en tand. Blandningen av tårar, svett och blod klibbar sig fast vid min haka. De kommer, det vet du.

Karriäristerna har saktat ner. De närmar sig med sina yxor och släggor. Ett svärd skrapar i marken där någon har släpat det. Jag vill resa mig upp men något viskar i mitt öra: ”Nej... shh... ligg kvar... det blir bra...”. De kliver sakta över roten och någon ställer sig på min arm och trycker till. Smärtan är outhärdlig. Jag stönar. Deras ansikten är täckta av mörker och skuggor, det går inte att se vem som är vem. Den längsta gestalten höjer en yxa över mitt huvud – jag kan urskilja ett flin med sylvassa tänder ur det dolda ansiktet. Han hugger till.

”Inteiansiktet!” Blodet är borta men svetten är kvar när jag sätter mig rakryggad upp i sängen. En mardröm, inget annat. Mardrömmar kan inte göra mig illa. Jag känner för säkerhets skull till så att mitt ansikte är kvar. Näsa, mun, tänder, ögon, kinder. Okej. Antingen så är väggarna för tjocka för att någon ska höra mitt rop, eller så brydde ingen sig om att komma. Jag fnyser och stiger upp ur sängen. På sängkanten har någon hängt min klänning och strukit den, men jag gissar på att det inte är det jag ska ha på mig idag. Jag gäspar och stapplar bort mot byrån som står bredvid den stora krukväxten. Jag tror att det är en palm. Men jag hejdar mig innan jag öppnar lådan. Jag borde nog ta en dusch först.

Jag har fått ett eget badrum i min kupé. I badrumsskåpet hittar jag massor av olika flaskor och krämer. Jag tar av mig kläderna och stiger in i duschen. Det finns massor av olika knappar och vreden som förvirrar mig därinne. Jag vrider på varmvattnet och trycker på en lila, liten knapp på måfå. Något som luktar lavendel sprutas in och fyller duschen med doft. Jag hostar och fräser.

När jag är klar går jag åter bort mot den gråa byrån och drar upp en låda. Jag hittar ett urval av flera kläder men en speciell röd blus fångar min uppmärksamhet. Jag drar den över huvudet och komponerar med ett par vita tre-kvarts-byxor. I lådan under hittar jag flera olika smycken och accessoarer. Jag drar på mig två guld-färgad armband. Jag hittar även ett urval av designskor, men dem struntar jag i eftersom jag föredrar att vara barfota. Jag är alltid barfota hemma. Inte för att jag inte har råd med skor, utan för att jag tycker att det är skönt. Igår var ett av dem tillfällena då moster ändå tvingade mig att dra på mig ett par sandaler.

Jag drar snabbt en borste igenom mitt smutsblonda hår och går ut till restaurangvagnen. I korridoren känner jag något vasst krasa till under min fot. Ett nötskal. Varför ligger det nötskal här ute? Jag fortsätter min vandring förbi lite fler dörrar och tillslut når jag matsalen där de andra redan sitter och äter. På vägen hittar jag flera nötskal. Trissy är där, likaså handledarna och Seamus.
”God morgon.” säger Trissy. Idag är hon klädd i en rosa, minst lika tajt klänning som igår och det rödfärgade håret är uppuffat i en knut på huvudet.
”Vi har väldigt mycket att hinna med idag, vi anländer till huvudstaden om sex timmar.” sedan börjar hon dividera om en massa saker som måste göras. Vi måste möta våra styling team och bli utsmyckade inför paradvagnarna, vi ska presenteras för huvudstaden och president Snow ska hålla tal. Sedan ska vi bli ledda till våra lägenheter där vi ska bo i några dagar. Jag suckar.

Frukosten måste ha varit det godaste jag någonsin ätit. Päronyoghurt med hallon och spröda frukostflingor. Bakelser och rostat bröd, jordgubbar doppade i choklad, bacon och ägg. Jag tror jag äter lite av varje, för när jag är klar känns det som jag skulle kunna stå mig hela dagen. Jag kan se ett till skal under bordet. Jag bestämmer mig för att fråga Trissy.
”Vad är grejen med nötskalen?”
”Åh, det är bara Finnick. Han har utvecklat en förkärlek för valnötter.” svarar hon och knycker på huvudet. Hon piper till när hon ser mina fötter.
”Men kära lilla vän, vad har hänt med dina skor?” Jag förklarar varför jag inte satte på mig några.
”Det går inte för sig! Gå och ta på dig ett par ögona böj!” Hon låter som min moster. Jag lyder motvilligt och går bort för att hämta mina skor. Någon har städat upp Finnicks nötskal som tidigare låg och skräpade. Ganska snart kommer jag tillbaka med ett par blåa plattåsandaler som är väldigt obekväma. Trissy ser nöjdare ut nu.

Sex timmar senare anländer tåget äntligen till stationen. Utanför trängs folk i massor för att få en titt på distrikt fyras tributer. Seamus vinkar med ett flin genom fönstret. Finnick råder mig till att följa hans exempel men jag förstår inte riktigt varför. Jag ler det bredaste jag kan och vinkar glatt och fejkat. Ett par fredsväktare gör plats åt oss att komma fram igenom folkmassorna. Människor försöker sträcka fram sina händer mot oss i hoppet om att få röra vid oss.
Vi blir inledda i en stor byggnad och ledda genom en korridor med ett spöklikt, blått ljus. Tystnaden sprider sig härinne till skillnad från där ute. Temperaturen är kylig och uppfriskande. Är det bara jag eller är det extra mycket syre här inne? Man blir liksom, lugn. Seamus och jag blir ledda till två olika rum. Trissy säger att de ska göra i ordning oss och att vi ska få träffa våra styling team. Direkt när jag kommer in genom dörren ser jag en bårliknande brits och en himla massa verktyg och produkter vi sidan om. Vid ett skynke står det tre människor. Mannen till höger har en olivfärgad hud, lite så som folket i distrikt tolv har, mörkt hår som är stylat uppåt och en massa små runda ringar i öronen. Han presenterar sig som Stephano. Kvinnan i mitten har vita kattöron på huvudet under sitt rosa lockiga hår och en len svans därbak. Hon ser väldigt ung och söt ut, fast med trötta och utmattade ögon. Hon heter Lizette. Till sist presenteras Sadia, en kvinna i medelårs ålder och blått, silkesrakt hår med illröda läppar och kanske lite för mycket mascara. Trots sina utseenden verkar de alla snälla. De klär av mig – vilket jag inte var helt med på – och lägger mig på en bår. Jag känner mig rätt utsatt, sånt här är man inte med om varje dag. Men jag måste hålla masken.

Sadia smörjer in mig i krämer och drar bort hår på mina ben och under mina armar med en tejp som gör väldigt ont, hon nyper bort hår från mina ögonbryn till de ser perfekta ut och sköljer av min ömma kropp. Stephano tänker ut vad han ska göra med mitt hår. Han får prova flera olika frisyrer innan han bestämmer sig för att locka det och lägga in små, tunna, silverfärgade slingor. Till sist slipar Lizette mina naglar till en perfekt oval form och målar dem i en kritvit färg. Hon gör ett underbart jobb, faktiskt. När de är klara känner jag inte igen mig själv. Det här är inte jag. Det här är inte Kylee Lynwood.

Underbart kapitel!!!

Wow, fantastiskt! Du beskriver jättebra ♥ Kan man få veta mer om Kylee's utseende?

Awesome!

Godrica Hon är ca 170 cm lång, har vit solbränd hy, smutsblondt hår( alltså med lite mörkare slingor, kan man säga), hon är varken tjock eller smal eftersom hon alltid haft mat på bordet. I ansiktet har hon några få väldigt ljusa fräknar som gömmer sig runt den raka näsan. Hennes ögon är vackert mörkbruna. Munnen är stor och ögonbrynen smala och mörka. Hon bär oftast bara ett linne och en tjol eller skorts, inga skor som tidigare nämnt.

TyP sådär?

JAG SKULLE OCKSÅ VILJA MEDDELA ATT DET NU FINNS EN INNEHÅLLSFÖRTECKNING PÅ FÖRSTA SIDAN SOM FYLLS PÅ ALLT EFTERÅT KAPITLEN LÄGGS UPP :3 DEN HITTAR NI UNDER 'SPOILERN'

Awesome!