Rose and Scorpius -No matter what (SV)

Awe, tack alla! Jo, för Rose gick det bra men jag har lite problem med nästa kapitel om Scorp... Sitter o klurar på det just nu men tack för era ideér! ♥


Okej,förlåt för ett kort och ganska fantasilöst kapitel. Jag har slut på ideér! Måste komma på något bra Tack igen för era peppande comments! ♥

18. Scorpius hade aldrig genomlidit en hemskare natt. Självklart kunde han inte sova, utan han satt mest och stirrade ut genom fönstret i sitt rum. Det här var precis vad han hade väntat sig. Varit rädd för. Förberett sig på. Och ändå kändes det såhär.
Plötsligt hördes en lätt knackning på fönstret. När Scorpius tittade ut fick han syn på en vit uggla som knackade med näbben mot rutan. Han öppnade hastigt fönstret, och ugglan flög in. Den sträckte genast ut benet, så att Scorpius kunde knyta loss det lilla brevet som var fastbundet där. Det var från Rose.

Hej Scorp, och god jul!
Ja, det borde ju vara julmorgon när du får det här. Jag har precis berättad för mina föräldrar om oss. Jag var jättenervös först, men det gick faktiskt bra! De trodde inte på mig först, pappa trodde att jag skämtade, men när han fick veta att det var sant så skrek han inte eller någonting! Fattar du Scorp, de accepterade det!! Hur har det gått för dig? Har du pratat med dina föräldrar än? Jag har det bra annars, är hemma hos familjen Potter för tillfället.
Älskar och saknar dig!
Rose

Scorpius läste igenom brevet flera gånger. Sen knycklade han ihop det i handen. Det var genant att erkänna det för sig själv, men han hade faktiskt hoppats att det hade gått likadant för henne som för honom. Då hade de varit utstötta tillsammans och befunnit sig i samma situation. Och nu var Rose hemma hos sina vänner och hade det roligt, medan han själv satt här och kände sig ensammare än någonsin.

Scorpius öppnade inga julklappar den morgonen. Han åt ingen frukost. Han lämnade inte ens sitt rum för att gå på toaletten, eftersom att han inte ville riskera att möta någon. Han hade skickat tillbaka Roses uggla utan något svarsbrev.

Så småningom somnade han till. Han drömde att han befann sig på en mörk, fuktig plats. Det verkade vara en dystrare version av Hogwarts fängelsehålor. Rose var där. Hon kom närmare honom och sträckte ut handen. Han tog ett steg mot henne också. Men plötsligt dök en stor orm upp. Det var samma orm som varit med i drömmen han haft i höstas, första natten tillbaka på Hogwarts. Grön och jättelik var den, och med stora huggtänder. Men denna gång angrep den inte Rose, utan Scorpius själv. Den högg honom i armen, och han kände hur giftet började sprida sig. Rose skrek högt och gällt när Scorpius signade ner till marken – och vaknade.
I samma sekund som han slog upp ögonen insåg han att han måste rymma. Fort. Han stod inte ut med att vara kvar här en sekund till. Han måste bort från det här vidriga huset med de vidriga människorna. Men vart skulle han ta vägen? Det fanns två självklara val: till Hogwarts eller hem till Rose. Scorpius ville ingetdera. Han visste inte vad han ville, utan kände sig totalt lost. Och utan vidare funderingar plockade han fram sin kvast, öppnade fönstret och flög ut i den kalla vinden.

Ånej, stackars Scorp :'( jag kan forstå att han ville att Rose och han skulle vara utstötta tsm, men kan han nt glädjas för henne? OCH VARFÖR ÅKER HAN NT HEM T ROSE??!! FYY!!
Men visst, ta din kvast och åk ifrån din flickvän!! *angry*
But still; jag förstår dig och det är synd om dig, men tänk på att du alltid har en wonderful girlfriend besudla u Scorp!! ♥

Jättebra skrivet som alltid, älskar det ♥

Varför svarade du inte att dina föräldrar reagerat som de gjorde, då kunde Rose ha stöttat dig! Och hennes föräldrar accepterade det, så du kan fly dit! Förstår hur du känner, men skärp dig!

Nu har jag skällt lite på Scorp, så nu får jag väl säga hur bra det är skrivet. Så målande! Önskar jag kunde skriva som du!

En än gång tack för era komplimanger! Och ja, man kan bli lite arg där på Scorp, men döm honom inte för hårt än... Ett till kapitel kommer förhoppningsvis senare i kväll

Jaa!! ♥ nu har jg kommenterat så nu kan du lägga ut *hint hint*, men stressa aldrig, den som väntar på något gott väntar aldrig förlänge ♥

Superbra!!

Jätte bra♥♥♥

Åh tack! Och förlåååt för att det tar så lång tid! Jag har varit väldigt upptagen osv men jag lovar att det kommer ett kapitel så snart som möjligt! ♥


Japp, slänger in ett litet kapitel där hälften är ur Roses perspektiv och hälften ur Scorpius.

19. Rose hade på det hela taget en trevlig juldag. De åt en fantastiskt god middag, tillagad av Ginny och Hermione, och sen drog Rose, Fred, James, och Lily igång ett parti knallkort. Albus och Hugo spelade trollkarlsschack, Roxanne läste och de vuxna pratade. Utomhus snöade det på för fullt.
”Rose, är inte det där Coconut?” sa Albus plötsligt och tittade mot fönstret. De sekunder som hans ögon inte var fästa på schackbrädet kostade honom en löpare.
”Jo,” svarade Rose och gick för att släppa in sin uggla. Coconut skakade av snön från vingarna och flög och satte sig på Roses utsträckta arm. Men hon hade inget brev med sig.
”Va? Fick Scorpius inte mitt meddelande?” viskade hon. Coconut hoade lågt.
”Men varför svarade han inte då?” Det var verkligen inte likt Scorpius.
Först tänkte hon genast skicka tillbaka Coconut med ett nytt brev, men det känade ju inget till. Han skulle lika gärna kunna strunta i att svara på det här brevet också. Rose kände sig så besviken, för hon hade verkligen sett fram emot ett brev fån Scorpius. Nu kändes plötsligt hela julen förstörd.



Scorpius hade landat vid foten av ett stort träd. Han hade ingen aning om var han var. Bakom sig hade han en stor skog och framför sig en liten damm. Ingen människa förutom han själv var i sikte. Det var mörkt nu, och stjärnor började träda fram på himlen. Och det var kallt. Bitande kallt. Scorpius frammanade en liten brasa med sin trollstav och värmde händerna.
Medan han satt där och såg ut i natten funderade han. Det fanns två alternativ: antingen så kunde han fortsätta vara tillsammans med Rose. Men då skulle han vara tvungen att lämna resten av sitt liv bakom sig. Klippa alla band med sin familj, sina vänner, ja hela sitt förflutna. Men vågade han det? Och tänk om det tog slut mellan honom och Rose sen? Vad skulle han då ha kvar? Inte ett skit. Men han hade ännu ett alternativ. Att backa tillbaka till det liv han levt i femton år, innan Rose kom in i det och förändrade allt. Scorpius gav ifrån sig en djup suck. I böckerna ställdes ofta huvudpersonerna för såna här val. Och självklart valde de alltid kärleken och blev sedan betraktade som hjältar. Men Scorpius hade aldrig känt sig mindre som en hjälte. Han kände sig som ett ynkligt kryp.
Han reste sig upp och besteg kvasten igen, och började flyga tillbaka samma väg som han kommit.

Super!!!