Ett plus ett är lika med fyra

Zuko tittade på henne men nickade bara, han reagerade inte ens på att hon rörde honom.
"Jag beklagar jag med." sa han och gjorde elden lite större så att hon slapp frysa. Zuko tittade upp när en man plötsligt stod i grottöppningen.

Hon ryckte på axlarna, men sa inget om det och såg upp på mannen, "Det här med uppdykande börjar bli mycket irriterande." Muttrade Aravis som hade lagt sin hand på svärdet och kommit upp på fötter. Men mannen bara stod och betraktade dem lugnt, inte ens hotfullt och detta gjorde Aravis nervös då han inte gjorde något utfall mot dem.

Zuko satt fortfarande på golvet, eller snarare marken. Han hade lärt sig att inte göra plötsliga utfall emot folk, inte så som han var förr.
"Jag ser att jag inte är ensam i grottan" sa mannen och satte sig ner. Zuko såg på honom, han var inte säker på vad han skulle tycka om mannen. Han var inte säker på vad han skulle tycka om det här alls, något av det här.

Aravis satte sig ner vid elden, med benen i kors synligt avslappnad men kroppen på spänn mot mannen som kommit in i grottan. "Vi ber om ursäkt fader om detta var din grotta." Sa Aravis på artigt Calormenskt vis och gjorde en gest mot haren om han ville ha som kompensation. Hon utbytte en snabb blick med Zuko för vad de skulle göra och såg åter på mannen som börjat ta av haren.

Zuko tittade förvånat på Aravis, varför bjuda in honom? De hade kunnat avfärda honom, men det var svårt nu när de välkomnat honom.
"Din vän verkade inte särskilt glad över att ha mig här. Tar scarface illa upp?" sa han och skrattade och Zukos blick mörknade, precis som Zuzu var scarface något han hatade att kalls. Han såg argt på mannen.
"Vad vill du?" sa han lågt men hotfullt.

"Tro mig har inte sagt att jag uppskattar din närvaro heller, och kalla honom inte för det, han har ett namn." Sa hon skarpt och såg på mannen, inte längre allt för uppskattande. Han verkade inte var trevlig om han inte helt tyckte om att mobba folk. "Det är enkelt att avfärda någon som kommer, tro mig. Men man ska heller inte kalla folk till fiende innan man ser att de bevisar det." Sa hon och mannen såg på Zuko, "Mat, värme och en grotta, vad trodde du?" Sa han roat och verkade dölja något.

Zuko var förvånad över att hon försvarade honom, folk brukade inte göra det.
"Jag vet att hans namn är Zuko, du förrymda brud" skrattade mannen och åt lite till. Zuko tittade förvånat på Aravis, han var förvånad. Hade hon rymt för att slippa gifta sig?
"Det här har du lagat bra Aravis" sa mannen och log åt henne.
"Hur vet du allt det här om oss?" sa Zuko och stirrade stint på mannen.

Aravis morrade då han nämnde hennes giftermål, det var inget hon ville att folk skulle veta något om eftersom att det säkert skulle låta patetiskt i deras öron. Hon mötte Zukos blick men ögonen hennes var fyllda med ilska mot mannen och inte alls längre mjuka och vänliga som de brukade vara. Hon ignorerade mannen då han pratade om maten och ville helst bara få honom utslängd, visste han det om dem så visste han säkert mer. "Det står skrivet i stjärnorna att ni skulle komma." Svarade han vist och fortsatte att äta.

Zuko knöt nävarna för att inte tappa tålamodet, han ville inget annat än att slå till mannen.
"Vem är du?" sa han endast.
"Mitt namn är Moregrus" sa han enkelt och Zuko såg på honom. "Det är jag som skall ge er ert uppdrag, om ni är värdiga så klart"
"Du har fört oss hit, du måste veta om vi är värdiga eller inte" sa Zuko.
"Nej ni fördes hit av en slump, det kunde varit vilken annan tjej och kille som helst. Men om ni vill få eran högsta önskan uppfylld så måste ni utföra uppdraget, om ni klarar av det vill säga" sa mannen och skrattade.

Aravis stelnade till hennes högsta önskan för tillfället var att dö och återförenas med sina kära. Men den saken kunde hon faktiskt ordna själv, om det inte var att få någon av dem tillbaka, få Cor tillbaka. Och Zuko kunde få sin fru tillbaka, det var nog vad han ville. "Vad är uppdraget? Vad skall vi göra?" Frågade Aravis och slängde en frågande blick på Zuko, visst ville han det med?