Rolla privat?

"Vad är det med dig? Orkar du inte festa längre?"
Mickan har stannat framför mig och de andra tjejerna står någon meter bakom och fnittrar.
"Kom!" säger Mickan och tar ett fast tag om min handled. "Du tycker väl att det är kul att dansa?"
Hon drar med mig mot huset, fast jag stretar emot, och tjejerna går bakom, vilket gör det omöjligt att fly därifrån. Vi går in i vardagsrummet och Mickan drar med mig till mitten av dansgolvet. Där släpper hon mig och backar fnissande därifrån, medans hon ropar:
"Kolla på Ellas dansuppvisning!"
Tusen ögon riktas mot mig och mitt ansikte blir rött som en tomat. Varför kan man inte sjunka genom golvet om man vill?

Både jag och Isaac vänder oss om mot Ella. Mickan flinar nöjt.
"Ella har sagt att hon är skit bra på att dansa!" säger hon till alla andra. Jag tittar lite surt på Mickan eftersom att man uppenbarligen ser att Ella inte vill. Men jag vågar inte säga något. Hur som helst så är det kanske bra om Ella blir mer öppen och vågar mer. Hon är ju alltid så blyg tänker jag.
Alla stirrar på Ella.
"Vad fan gör hon?" frågar Isaac och nickar mot Mickan.
"Vi måste ju göra något, Bea! Hon där tjejen är ju skit taskig", viskar han i mitt öra. Jag fnyser och är nära på att slå till honom i ansiktet men jag står emot frestelsen och backar bak ett steg. Jag springer fram till Mickan och skrattar lite. Nu lämnar jag honom så som han gjorde med mig. För han ska inte kalla min bästis för skit taskig. Jag börjar klappa med händerna i takt till musiken.
"Dansa, Ella, dansa!" tjuter jag högt. Mickan skrattar högt och Nessa ler. Jag undviker Isaacs blickar. Men jag förstår att han är sårad och det känns jätte bra att äntligen få hämnas lite. Jag är elak mot Ella för att jag vet att det gör Isaac besviken.

Plötsligt går Isaac in i mitten, fram till Ella.
"Vill du dansa med mig?" frågar han och sträcker ut en hand mot Ella. Han står med ryggen vänd mot mig. Nu hade han gjort det igen. Han hade sårat mig.

Jag rodnar när killen räcker mig sin hand. Över hans axel ser jag att Mickans kompis, Bea, blir alldeles paff. Det är nog därför jag tar hans hand. Han gör så att jag snurrar runt och jag skrattar generat.
"Du går i Beas klass, va?" frågar han medan vi dansar och jag nickar. "Jag tror inte att jag uppfattade ditt namn..."
Han skojar. Vem gjorde inte det efter Mickans och Beas gastande?
"Ella." svarar jag kort. "Och du är...?"
"Isaac." svarar han.
Isaac. Det är ett fint namn. Jag kanske borde släppa hela den här grejen med Eric, för det verkar som Mickan aldrig kommer att släppa honom.

[Pinkie Pie, det känns som vi rollar bort dig. Sorry!]

Jag tittade på när en kille som jag inte minns namnet på gick in till Ella, som Mickan hade släpat upp på dansgolvet. Killen tog hennes hand och snurrade runt henne så att hon skrattade. Jag hade velat vara den som räddat henne, om jag hade vågat. Jag gick till snacks bordet och hällde upp mer cola i mitt röda plastglas och sedan tillbaka till min plats vid väggen.

Efter att ha dansat konstant i typ en kvart tackar jag Isaac för dansen och han bugar komiskt för mig. Vi skiljs åt och jag beställer en cola i baren. Med colan i handen lutar jag mig mot en vägg, eftersom det inte finns någon stol eller soffa ledig. Lite längre bort står Eric. Jag vill gå fram till honom, men vad skulle jag säga? "Hej, såg du när din flickvän tvingade mig att dansa och hennes bästis pojkvän bjöd upp mig?" Nej, det skulle bara bli stelt. Jag sippar sakta på min cola och tittar diskret på Eric, som också har ett plastglas i handen. Ska jag gå fram till honom eller inte?

Jag tittade på när Ella och killen som bjöd upp henne när dom dansade på golvet. Jag stod på samma sätt och betraktade Ella i smyg efter att hon hade tagit någonting att dricka och stod nu en bit ifrån mig.

När jag gick i tvåan så var jag kär i Ella, men jag sa ingenting till henne och nu är det försent. Om jag hade varit modigare då så hade det kanske varit vi nu.

Jag börjar sakta att gå mot Eric, orolig för att Mickan ska komma och förstöra allting.
"Öh, hej!" säger jag när jag står bara någon meter eller två ifrån honom. "Smakar colan bra?"
Åh, jag är en idiot! Jag är nära att slå till mig själv för den korkade frågan. Generat tittar jag ner i golvet och jag känner hur kinderna blossar upp igen. Säg någonting, säg någonting, tänker jag i panik. Vad som helst som kan få honom att glömma frågan.
"Såå... Har du det kul här?" frågar jag. Det var bättre, en vanlig normal fråga.

[Nu rollar vi ju bort dig Trädkatten... ]

(Trädkatten jag tycker att du borde skriva ett inlägg nu så att vi inte rollar bort dig )

Åh förlåt! Skriver imorgon. Jag är ledsen, sorry :c

(Trädkatten ska du skriva)