"Din Rose..."

Super!

Kapitel 6.

Även den långa flickan med vackert hår hamnade i Ravenclaw. Då log hon faktiskt, vilket hon absolut inte gjorde i båten. Men hon kanske var så nervös då.

Prefekterna ledde oss upp till vårt sällskapsrum i Ravenclaw-tornet. En av prefekterna fick svara på en gåta innan vi fick komma in. Det var inte en speciellt svår gåta så jag behövde inte oroa mig för att bli utelåst i alla fall. När alla kommit in i rummet så fick vi ställa upp oss framför en kort rödhårig flicka som förklarade vart flickornas och pojkarnas sovsalar låg, när sovtiden var, vad som fanns att göra i sällskapsrummet och så vidare. Jag betraktade det vackra rummet. Det stod mörkblåa fåtöljer och en bred soffa i samma mjuka färg i rummet. Trägolvet hade en ljusbrun nyans och tapeterna var blå med silvrigt vackert mönster. Mängder av tavlor hängde på väggarna, dom flesta föreställde olika trollkarlar och häxor, och framför fåtöljerna och soffan stod en präktig, vit öppen spis med stora lågor. Den rödhåriga flickan såg nästan ut att komma från min egen familj, ja, hon hade samma eldröda hår och fräknar över hela kroppen. Jag kunde slå vad om att det var några stycken som till och med frågat om hon var en Weasley eller kanske rentutav antagit det. Jag såg Scorpius stå en bit bort men Tor kunde jag inte se alls. Sen fick vi i alla fall dela på oss och gå till varsina sovsalar där vi fick lov att packa upp våra koffertar som förvånande nog redan stod och väntade på oss vid sängarna. Sovsalen hade en vit tapet med ljusblå, lodräta ränder och på en av väggarna var det en gigantisk örn. Alla sängar såg lika dana ut, ljusbruna himmelssängar med vita sängkläder och ett djupblått sidenöverkast. Jag satte mig i sängen som min koffert stod vid och sjönk ner i den mjuka madrassen. Flickan med vackert hår satte sig ner i sängen till vänster om mig och i den till höger låg det en stor flicka med långt, lockigt, mörkt hår och stora glasögon. Hon var blek, nästan vit, och log ett stort leende mot mig som avslöjade en skrattgrop vid ena ögat. Flickan med vackert hår hade blivit uppropat som Daniella Wasp och var alltså William Wasps tvillingsyster och den stora flickan var ett år äldre och presenterade sig som Bonnie Barker.
"Jag är Rose Weasley som du kanske hörde i Stora salen.." säger jag och ler snett mot Bonnie.
"Jag vet allt om din pappa, han är den modigaste mannen i hela vår historia! Fy, vad häftigt, här sitter hans dotter mitt framför mina ögon!" hon lät helt plötsligt fasligt upphetsad och hon fick mig att skratta till.
"En Weasley? Shit, häftigt." instämmer Daniella.
En av dom andra flickorna i rummet var så lik Neville att jag höll på att ramla baklänges när jag såg henne. Neville och Luna brukade komma till oss på julen och fira men jag hade aldrig sett den här flickan förut, men jag fick så gott som utgå ifrån att det var deras dotter i alla fall.
"Vem är det?" frågade jag tyst Bonnie och gjorde en någorlunda diskret gest mot flickan.
"Åh, Erica Longbottom? Eller Jennie Clark?" frågar hon.
"Ja, men hon som är en kopia av sin pappa typ." antar Daniella innan jag hinner svara Bonnie så nu nickar jag bara.
"Det är ju Longbottoms dotter ." förklarar Bonnie som om alla visste det. "Hon går i samma årskurs som mig." fortsätter hon med ett leende. Erica hade mellanbrunt hår uppsatt i en ganska lång hästsvans och ett ansikte som bara kunde beskrivas med ett ord, Neville. Hon satt i den sängen som var närmast utgången och pratade med en smutsblond flicka med fyrkantigt ansikte som jag antog var Jennie Clark.

När jag packat upp mina saker gick jag ner i sällskapsrummet med Bonnie för att göra mig bekväm i tornet. Jag satte mig i soffan framför elden och Bonnie satte sig i fåtöljen bredvid. Sen började hon småprata om sin 'urgulliga' pojkvän i Hufflepuff. Han gick i årskurs 3 och hette Vladimir Carter. Jag lyssnade halvintresserat på henne medan jag även betraktade två pojkar spelade trollkarlsschack. Den ena var ljusblond och den andra hade axellång svart hår och mörk hud. Dom påminde om Jing och Jang där dom satt och spelade. Vit och svart. Jag började fråga lite om Tor Elwing men Bonnie visste inte mer en mig om honom.
"Fast han är rätt söt." erkänner hon och jag nickar med ett snett leende. Just då kom han ner från pojkarnas sovsal och gick fram till oss.

Mer?

*bevaka*


JÄTTEBRA DDD

super!

bra!

Kapitel 7.

Jag blev genast tyst och tittade upp mot honom. Han log sitt söta leende mot mig så jag kunde inte låta bli att ge honom ett stort tillbaka.
"Vill du följa med till biblioteket?" frågade han. "Tänkte visa dig runt lite." Jag ryckte på axlarna.
"Ja, visst." svarade jag och reste mig. Jag tittade på Bonnie.
"Gå ni, jag klarar mig!" uppmuntrar hon oss så vi går ut ur sällskapsrummet och Tor började guida mig om alla trappor och vart dom brukade leda.

Tillslut var vi nere i biblioteket där vi möttes av en oroväckande smal häxa med brunt kort hår med gråa inslag. Hon såg sträng ut men när hon öppnade munnen så lät hon väldigt trevlig.
"Kan jag hjälpa er?" frågade hon direkt med en entusiastisk stämma. Tor skakade på huvudet så jag gjorde likadant bara. Hon gav oss ett lustigt leende.
"Ropa om det är något." visslade hon innan vi gick åt varsitt håll. Tor bad mig sätta mig ned och gick sen mot en hylla med mängder av böcker. Dom flesta hade röda pärmar och såg ut att vara minst 500 sidor. Tor strök med fingret utmed alla spröda bokryggar innan han tillslut tog ut en av dom och log. Han gick mot mig och satte sig bredvid mig. Tor slog upp första sidan i boken och pekade på bokens titel. Weasley stod det med svarta bokstäver. Jag blev chockad över att vi hade en helt egen bok.
"Jag hittade den här häromdagen när jag letade efter en bok om Godric Gryffindor. Vi skulle skriva en uppsats om hans historia. Jag frågade Olga om hon visste något om boken och hon berättade att dom var ganska nya och det fanns tre stycken olika i samma serie. Det är Potter, Granger och Weasley, såklart!" rabblar Tor och jag lyssnar intresserat. En egen bok? Den måste jag verkligen läsa!
"Vad heter författaren?" frågade jag.
"Det är Professor McGonagall som har skrivit den under alla deras år på Hogwarts." svarar Tor imponerat.

Jag tog med boken tillbaka till sällskapsrummet sent på kvällen efter att jag suttit med Tor en lång stund och berättat om mig själv och lyssnat på hans historier. Jag visade den för Bonnie och Daniella också och dom sa att dom inte hade en aning om den. Det var bara en person som faktiskt visste om den och det var Scorpius. När vi satt tätt intill varandra i soffan på kvällen så berättade han att han hade varit på biblioteket och lånat hit boken om Harry Potter och att han ville läsa alla. Jag kände en isande lycka sprida sig genom kroppen när han erkänner att Weasley skulle bli den mest spännande boken att läsa. Vi satt i sällskapsrummet hela kvällen. Alla hade gått och lagt sig när vi satt uppe och pratade om allt mellan himmel och jord.

Mer? Förlåt om det blev kort

Jättebra!

Åzum

Ny bevakare! jättebra!

jättejätte bra! bra att du skirver ofta love you ♥