Gladiatorskolan (Privat)

Hon himlar nästan roat med ögonen åt honom, "Ja, det är ju verkligen konstigt, du är snygg, vältränad, het, bland de bästa gladiatorerna och trevlig med. Det faktum att du säger nej gör dig bara än mer attraktiv och onåbar, var enda tjejs dröm är att de kan besegra den långe snygge Gaius och vinna hans hjärta, få honom i säng eller i alla fall stjäla en kyss." sa hon med ett ironiskt tonfall och såg på honom. "Minns att jag följt detta på TV sen jag var liten, och jag vet hur kvinnor fungerar." sa hon och såg på honom och log lätt mot honom. Han var det allt hon sagt och mer därtill, hon kände allt det hon sagt.

Gaius rullade sarkastiskt, men något roat, på ögonen och lät Bellona tala till slut med ett roat leende. Han hade hört det allt förr, det var få som inte visste hur de visades för världen.
"Men du är ju en kvinna. Hur kommer det sig att vi för en normal konversation just nu. Jag har inte märkt att du skulle ha viftat på ögonfransarna mer än normalt." Å andra sidan hade han inte märkt de undrande och avundsjuka blickarna som riktades mot dem, eller kvinnan som stod en bit bakom Bellona, och lutade sig lätt framåt för att tydligt visa sina bröst åt honom. Sanningen att säga var han rätt dålig på att märka subtilare närmningsförsök, det var först då någons läppar var mot hans som han märkte det, speciellt då han var full.

"Åh, du märker att jag är kvinna." kvittrade hon lätt och viftade med ögonfransarna frenetiskt och tillgjort. Sedan blev hon sitt normala jag igen och skrattade roat, "Just därför, det ser så fejkat och tillgjort ut, som om man fått något i ögat." flinar hon och kliar sig på armen, "Sen verkar du inte lägga märke till sådant ändå och kvinnor som blottar mer av sig själva med avsikt verkar enbart patetiska." sa hon med lite höjd röst, mest åt kvinnan bakom sig som hon sett i ögonvrån. Visst Bellona gick utmanande och lättklätt, men hon gjorde inte sken av att blotta sig än mer bara för sakens skull. Hon visste att han kunde se hennes bröst och kvinnliga former utan för den sakens skull behöva trycka upp brösten framför hans ansikte.

Gaius kunde inte sluta skratta då Bellona gjorde sin imitation av de flesta kvinnorna. Då hon tystnade hade han omedvetet lutat sig mot henne, för en gångs skull engagerad i en diskussion.
"Jag kan dock inte säga att du klär dig värst blygsamt heller", anmärkte han, för visst hade han lagt märke till Bellonas tajt utstyrelse, Hon såg onekneligen väldigt het ut också, något Gaius försökte låta bli att tänka på. Hon var ju Mars lillasyster, och dessutom hade han Cornelia. Och det var aldrig en bra idé att bli för nära med någon, speciellt inte med en nybörjare, som hade marginalt större chans att dö än en erfarnare kämpe.

Hon log då han var närmre och nickade, "Nej, det gör jag inte men jag vet att jag ser snygg ut i det utan att behöva böja mig fram och visa halva brösten, inte sant?" säger hon och ler snett och ser på honom med ögon som sa mer än hon sa. "Dessutom så blir man mer intressant än om man bjuder ut sig till vem som helst." sa hon lutade sig lätt fram och såg in i hans ögon. Hennes hand for genom det eldröda håret en gest som var omedveten och som påminde mycket om Mars, syskonen överhuvudtaget påminde mycket om varandra.

"Det håller jag med om", svarade Gaius med ett lätt skratt. "På båda punkterna." Han sträckte sig efter sin ölflaska och fick syn på tre killar, några år äldre än han, som var på väg över terassen ut mot skogen intill. En av dem mötte hans blick och log okynnigt mot Gaius. Gaius lyfte lätt på ögonbrynen, och killen nickade innan han knyckte med huvudet mot skogen. Sedan fortsatte han efter sina vänner, och Gaius tömde ölflaskan.
Med ett ursäktande leende vände han sig mot Bellona.
"Men jag har hållit dig från festen alldeles för länge. Det var... underhållande att tala med dig", sade han och reste sig. "Vi ses kanske senare", sade han som farväl utan vidare förklaring, och skyndade efter de tre killarna som redan försvunnit in i skogen. Då han nådde skogsbrynet fick han syn på killen som bett honom följa med. Devon hälsade honom med en handskakning och ledde sedan vägen en bit in i skogen.
De två andra killarna hade redan börjat förbereda verktygen, och höll på att värma pulvret i en sked. De såg upp med ett brett flin, och Devon räckte en sked åt Gaius, som placerade en tändare under den och väntade på drogern skulle kokas.

Bellona ser efter honom och svor till, fan hon hade honom och sen försvann han bara. Hon drar handen genom håret och känner blickarna på sig, de skadeglada blickarna från kvinnorna och männens blickar som slickade girigt efter hennes kropp. Hon ställde sig upp, fan varför skulle han försvinna? Han skulle vara den perfekta, onåbar och kanske skulle hon vinna honom för en natt? Säkert enligt statistiken skulle han vara mer värd än alla andra killar tillsammans.
Allt detta intalade hon sig när hon egentligen kände att det var något extra med honom, han var både snygg och trevlig.
Hon såg efter killarnas försvinnande siluetter i mörkret, vad skulle de göra? Hon kastar en blick bak på de andra kvinnorna och svingar sig över räcket och landade tungt på marken, att hoppa, springa och göra saker i klackskor var något hon lärt sig sedan hon var liten.
Hon smyger in i skogen efter dem, tyst och stannar sedan upp då de stannar, hon ser dem men det de gör är knappast en nyhet för henne, hon hade sett och gjort det förr, inte för att hon tyckte att de eller hon borde göra det, men det var bra.

Då pulvret smultit tog Gaius en av sprutorna, och då den var full tog han bältet Devon kastat ifrån sig och spände den runt sin arm, efter att ha dragit upp ärmen. Då drogern funnit sin väg in i hans blod kastade han undan sprutan och lossade på bältet.
Det tog inte länge för drogern att ta sin verkan. Det var som om all oro, alla problem Gaius haft plötsligt försvann, inte hade någon betydelse längre. Det enda som fanns var han och den rofyllda känslan, glädjen som sakta började ta över honom.
Dvon skrattade med de två andra killarna åt något, och Gaius skulle gärna ha tagit del i det. Vad hade han att bry sig om? Han hade ett hem här, han var beundrad, även avundad. Nog var väl litet blod och liven av totala skitstövlar ett litet pris att betala för det.

Bellona stod på samma plats och undrade vad hon skulle göra. Det fanns två allternativ, den ena var att tyst och fegt gå tillbaka utan att säga något. Troligtvis filmades detta och det skulle knappast vara ett bra allternativ för hennes sponsorer och poäng. Den andra var att kliva fram ur buskarna, att visa sig och se vad som hände. De var alla stora starka killar och vad kunde de göra? Ja, mycket, hon biter sig i läppen. Men hon litade på Gaius, men varför var hon ens här? För hans skull, ja så var det. Bellona tar ett djupt andetag och kliver fram synligt ur buskarna och ser på dem, tyst och på spänn för att se vad som skulle ske.

Gaius, som suttit med ryggen mot Bellonas gömställe, var den sista att märka henne. Devon och de andra såg med breda leenden på henne, och började resa sig, något ostadiga på benen, mer på grund av alkoholen än drogern. Gaius tippade huvudet bakåt för att se orsaken, och förvånades över att se Bellona.
"Hej! Vad gör du här?" undrade han förvånat och lyckades ta sig på fötterna. Det verkade som om vodkan äntligen slog till, för han kände sig inte alls säker på sin balans. Och god balans hade alltid varit hans starkhet i kamper.
"Hon ska ha det roligt med oss!" utbrast en av killarna vars namn Gaius inte kom ihåg, och de två andra nickade entusiastiskt. Någonstans bland euforian kom en tanke att detta inte var en bra sak. Det var svårt att tänka på konsekvenser i det stadiet man var i, så glad och till ro med livet.
"Nej, jag tycker Bellona ska gå tillbaka", sade han prövande och ställde sig närmare henne. Allt skulle säkert ordna sig, och han kunde gå tillbaka till att njuta av den vackra natten.