AMU (Rollspel för erfarna)

Will nickade lite åt tjejen som slog sig ned jämte honom, mest för att hon log så sött emot honom. Sedan stängde han av öronen eller rättare sagt drog på sig hörlurarna och lät sina tankar dränkas i musiken. Han visste att Mr.Friths ändå inte var den typen av lärare som skulle säga till honom, skälla ut honom eller skicka honom till rektorn som han på senare tiden besökt lite för ofta för hans föräldrars smak. Dåligt ryckte för familjen hade hans far sagt, familjen svarta får. Som om Derek eller Theresa var så mycket bättre. Visst hade de haft utmärkta betyg men Derek som hade fått den där tjejen gravid och sedan Theresa som hade sin något speciella hobby. Will visste att deras föräldrar visste om det, de hade ju ändå betalt en slant för att behålla familjens rykte så hur skulle han vara familjens svarta får?
Då flera personer reste sig upp gjorde Will likaså en ansträngning för att bege sig så hörde han orden som musikens ljuva toner dränkt. Grupparbete!
Han såg Evangeline och hörde hennes ord. Toppen.
Will slog sig åter ned i sin stol och drog lite på munnen då han såg vilken skara människor som var med i hans grupp, kanske skulle detta bli underhållande ändå.

"Kör hårt." Säger Heather som inte har ett enorm lust till det här. Hon har liksom nog med saker att bry sig om. Det här kommer ju dessutom gå så underbart bra, Heather vet ungefär vem alla är på grund av att de går i samma musikklass, hon vet att Will har gjort någonting som tydligen satt honom i fängelse. Heather har inte riktigt velat veta mer än det. Colin verkar inte göra speciellt mycket väsen av sig, åtminstone inte så att Heather märker det. Evangeline är ingen som hänger i hennes kretsar, så vitt hon vet iallafall. Rose känner hon inte speciellt bra, men hon borde inte det heller. Emily är också hon bara sisådär halvt om halvt att hon vet vem det är... gud vad osocial hon är. "Japp, det här kommer bli riktigt intressant." Mumlar hon mest för sig själv.

Hade Colin verkligen hört rätt? Ett grupparbete? Och dessutom så hamnade han i den största gruppen... Ingen direkt glädje dök upp hos honom. Han var verkligen inte mycket för grupparbete. Han gillade mest självständigt arbete.
Utan att säga något så vred han lite på stolen så han fick syn på dem han skulle arbeta med och han upptäckte att det var bara han och en till,resten var tjejer. Hur skulle det här gå? Alla var så olika och han själv var verkligen ingen pratkvarn så Colin satt bara tyst och lyssnade på vad resten av gruppen sade. Ljudlöst lade han undan sin penna och stoppade ner sitt papper med toner i byxfickan.

Rose


Jag vet inte om jag ska sjunka ännu längre ner i stolen eller bara ge upp och acceptera.
Resten av eleverna försvinner och det är bara vi kvar i klassrummet.
Verkligen svårt att gissa vilka som hamnade i min grupp.
Jag inser precis hur lite jag vet om personerna i vår klass.
En liten suck slinker ur mig då jag känner mig värdelös. Jag svär på att alla kan spela något instrument de är på. Det enda jag har att "skryta" med är min röst, och det värsta är att jag inte kan sjunga inför någon annan än Sarah.
"Så... Jag antar att vi stannar i klassrummet, eller?" frågar jag och ler.
Jag tänker acceptera detta och hoppas på att det blir bra.

"Det blir väl bäst." Svarar Heather och slår sig ned på en av stolarna och lutar gitarren mot ryggstödet. Friths tar sina saker från katedern - vilket är en enorm bunt papper ser det ut som - och ser på dem.
"Ha så kul." Säger han med ett leende som Heather just nu bara tolkar som negativt. Egentligen har hon inget emot gruppuppgifter... om hon får välja gruppen själv. Eller vara ett enmansband, åh! Det funkar! Men självklart inte.
"Så vad ska vi göra? Jag antar att alla vet vem de andra är..." Säger Heather frågande och en smula dröjande. "Annars kan vi köra småbarnspresentation." Fortsätter hon som på skämt. Småbarnspresentation är liksom säga sitt namn och vad man gillar... så hon hoppas på att de inte nappar på det för Heather har inget riktigt bra faktiskt intressant svar på vad hon gillar.

Rose

"Namn och vad man spelar?" frågar jag istället. Att säga vad jag gillar och vad jag är bra på är något jag inte skulle vilja hålla på med just nu. "Bara lite snabbt. Vi måste ju trots allt samarbeta och låtsas vara ett band under en kort period, lika bra att veta vad vi andra gör, right?" undrar jag och känner mig sjukt löjlig. Mitt leende för ut och jag vet inte hur detta kommer gå.
Det här kommer bli katastrofalt, tänker jag men är mycket noga med att inte visa vad jag tänker.
Ännu en gång känner jag mig oduglig och vet inte vad jag ska göra. Jag kan bara sjunga. Det är allt.
Och så är jag hemskt blyg av mig om jag ska ens försöka sjunga för någon annan än Sarah.
Åh, Gud, de kommer döda mig innan vi ens försöker på oss att spela något.

"Sure" säger Emily och ler.
"Jag heter Emily och spelar gitarr och sjunger" fortsätter hon. "Vad gillar ni för typ av musik? Pop? Rap? Rock?" Undrar hon. Emily gillar mest pop men hon säger inget mer förän de andra har svarat. Hon rättar till gitarren på stolsryggen och rätar sig på stolen. Emily tänker att detta ska bli ett bra band, men Colin verkar inte vilja få ur sig något, hoppas att pratar mer sen.

Will började skratta lite smått åt de andras tafatthet. Deras beteenden kändes så sterilt och helt enkelt pinsamt. Han kastade en längtande blick ut emot fönstret där solen fortfarande sken som om den inte gjort annat. Det var fortfarande kvar en hel del av lektionen men Will ville inget hellre än ut på vågorna igen. Även ifall stranden nere vid stranden visste han andra ställen där oftast endast de mest inbitna surfare höll till. Han vände åter blicken emot tjejerna som försökte komma på något, hur svårt kunde det vara? Will kände inte direkt till någon av dem, varför skulle han ta energin och göra det? De var ju inte direkt värda hans uppmärksamhet och dessutom behövdes det endast en blick på dem för att se vad de var för typer. Den enda andra av det manliga könet hade Will aldrig lagt märke till innan även om han såg cool ut så satt han där patetiskt hoptryckt och sade inte ett knyst. Evangeline som han faktiskt kunde namnet på och som inte bodde så långt ifrån honom var inget annat än en plugghäst, inget rolig över huvud taget. De andra tre verkade precis som alla andra även om en av dem hade sådana lysande blåa ögon men det var väl det enda. Dessutom hade han inget intresse av att lära känna ett gäng med ungar ifrån skolan, snart skulle han ändå flyttat precis som Derek.
”Säg till mig då ni bestämt er, ni vet var ni kan hitta mig”, sade Will blinkade med ena ögat, reste sig upp och började gå ut ur klassrummet.

Oh jösses Amalia! Nu var han tvungen att prata också,kunde det bli mycket värre? Nåja,det var lika bra att få det gjort. '' Jag heter Clon och spelar fiol,basfiol samt saxofon.'' Skulle han också nämna att han brukade spela fiol med dubstep? Det verkade ändå som dem inte skulle lyckas för nu gick även den där snobben Will från klassrummet vilket irriterade smått honom men det var inget han visade.
'' Och så spelar jag....fiol med dupsteb..'' Så nu hade han fått det ur sig! Nu behövde han inte prata mer enligt honom. Ljudlöst lade han sin fiol med som låg i det slitna fodralet upp på hans bänk.

"Heather, alla sorters gitarrer även bas. Metal och Rock är det vanligaste." Säger Heather med en suck. Hon vänder sig dock om mot Will, som alltså är på väg ut ur klassrummet. "Och uppenbarligen är fängelsepojken en aning vilse när det gäller att samarbeta." Säger Heather, egentligen i till honom men hon bryr sig fan i om han faktiskt hör eller inte. Heather bryr sig heller inte i den här uppgiften men hon är rätt säker påAtt Friths inte kommer bli förbannat glad om han får reda på att gruppen i princip splittrats de första, vad kan det vara? Tio minuter? De första tio minuterna har gruppen redan splittrats.
"Fast det är ju starkt gjort att stå ut i tio minuter, antar jag." Fortsätter hon, rösten dryper av sarkasm och än en gång är det inte egentligen riktat mot någon men det borde vara tillräckligt provocerande som det är.