THE VAMPIRE DIARIES ROLLSPEL!

alltså ska vi börja med säsong 5? isåfall är väl Tyler tillbaka och Klaus är dit i New Orleans väl?

Ja, precis!

Naiis då ska vi börja snart, är taggad på ti börja nu så!

^Jag tror vi skulle kunna börja snart, men jag är inte särskilt insatt i det här, så jag vågar inte dra igång något :3

vill inte heller börja .. xD

(( Bered er på awkwardness! ))

Caroline vankade av och an uppe på sitt rum, i väntan på att klockan skulle förflytta sig det minimala steget från 15.59 till 16.00. Inte för att Caroline egentligen var en sådan tidspessimist, men när det gällde Tyler blev saker och ting genast förändrade.
Tyler, själva tanken av att han nu skulle bli fri att bara vara, och återvända till Mystic Falls gjorde henne alldeles varm inombords. När klockan slagit fyra hördes inga ljud från däck som stötte emot grusgången, vilket hon egentligen inte förväntat sig.

(( det var länge sen jag rollade Klaus så bedöm mig inte än, jag måste få komma in i rollet förrän ja kan rolla han som jag brukar.. ))

Klaus hade åkt tillbaka till New Orleans genast som han sagt farväl till Caroline, det hade varit ett ögonblick som nästan tagit kål på honom. Vilket i stort sätt var konstigt, han var inte kapabel av känslor, i alla fall inte sådana som andra individer påstod sig att betydde något.
Han hade lovat att vänta på henne, vilket han tålmodigt skulle göra medan han tog hand om sina egna problem i New Orleans. Inte nog med att Marcel hade tagit över hans stad, Hayley hade även kommit med problem, vilket han kunde använda till sin fördel i rätt situation.
"Ni är tillbaka mr Mikaelson", konstaterade hans kvinnliga tjänare som var under hans kontroll.
"För tillfället", svarade han kort utan att titta på henne innan han stegade förbi henne och in i sitt arbetsrum.

(( okej det där sög men joo... han kommer snart tillbaka till mystic falls.. ))

[ Now this little green bunny will try. ]

Katherine var riktigt förvirrad och arg. Hon var sårbar. Katherine hade en stor lust att slita upp sin dubbelgångares strupe, om hon bara kunnat. Hon var ingen vampyr längre hon var en människa. En ynklig liten människa. Katherine behövde någonstans att sova, hon kunde ju alltid gå till bröderna, Stefan och Damon. Men hon mindes mycket väl att dem nog gärna skulle vilja skada henne.
Katherine fick hitta något annat ställe att 'bo' i.

[ sorry short and bad ]

((And then there is this little blue pig who thinks everyone wrote awesome and now gonna ruin this totally))

Tårarna rann längs Jeremys kinder. Han försökte torka bort dem med handryggen, men det var hopplöst, de bara fortsatte att rinna. Han ville vara stark, men han visste inte hur han någonsin skulle kunna lyckas. Det var hopplöst. Bonnie var borta. Ett liv för ett liv.
Det värsta var att ingen fick veta att Bonnie verkligen var borta. Hennes sista önskan var att Caroline och Elena skulle få en bra sommar i tron om att allt var som det skulle. Jeremy skulle bli tvungen att ljuga för dem.
Han låste upp dörren till toalettbåset och gick fram till en utav speglarna. Han slöt ögonen och tänkte på Bonnie. Så intensivt att hon var tvungen att uppenbara sig framför honom - men det gjorde hon inte. Han knöt plötsligt näven och boxade med all sin kraft mot spegelbilden.
Glassplittret ekade mot det hårda klinkersgolvet.

(Okej nu har Cara läst på lite så hon kan det mesta som händer men om jag gör fel så får ni säga till xD Har Elena och Demon ett förhållande här?)

Elena satt i fönstret. Hon snurrade håret runt ett av sina fingrar. Hon satt och tänkte över allt som hänt på så kort tid. Hon kunde knappt minnas tiden när hon bara var en vanlig tonårs tjej som mist sina föräldrar. Sen den tiden hade hon förlorat Jenna, Alaric, och hon var själv död, Och nu var Bonnie borta med. Hon undrade vart hennes vän tagit vägen? Ibland undrade Elena om allt detta hade hänt om hon inte träffat Stefan på kyrkogården? Hon tänkte på Katherine som nu var mänsklig igen. Elena lutade huvudet bakåt och håret hamnade i hennes ansikte. Ibland undrade hon om livet inte varit lättare om hon dött den dagen de kört av bron? Men sen log hon svagt, då hade hon inte varit här nu. Trotts att allt ibland kändes hopplöst och förlusterna varit stora, var hon ändå glad att hon var här.