PRS Juilett Waterfall och cikki

Vi kommer fram till en sjö. Jag stoppar försiktigt ner ett finger i vattnet och känner att det är iskallt.
Jag fyller en vattenflaska med vatten och vi sätter oss ner för att äta.

"Vad har du?", frågar jag henne och visar det jag har i min ryggsäck. "Rep, kniv och limpa. Inte mycket."
Jag tittar på den svarta, stora ryggsäcken.
Den jag ville ha.
Fast nu har jag den.

Jag visar henne innehållet i min ryggsäck.
"En mörkbrun filt i fleece, en burk med tomatsoppa, en skål, lite rep, ett paket med torkat kött, en ficklampa och en burk jod. Just det, vattenflaskan också," tillägger jag och tittar på den nu fyllda vattenflaskan.

"Då har vi mycket.", säger jag.
Efter en stund öppnar jag munnen igen.
"Kan vi lita på varandra?"

"Ingen aning," säger jag nonchalant. Sedan fortsäter jag:
"Jag skulle kunna döda dig i sömnen om jag vill. Men jag tror inte jag kommer det, även om du är irriterande."
Jag ler elakt. Det är jag bra på.

(( DU KUNDE VISST STAVA DET DIN KORV!! XDDD ))

Jag tänker precis öppnar munnen för att säga att jag kan göra detsamma. Men det vet jag ju att jag inte kan.
Jag kan inte döda någon.
"Vad ska vi äta nu?", säger jag istället.

(( Här pågår ett seriöst roll mellan ett öga och Rue xDDD ))

(( Jag har stavnings-redigerare på min dator ju. XDDDD))

"Kanske... Lite limpa. Och vatten. Sedan tycker jag att vi går och lägger oss. Jag håller första vaken, "tillägger jag elakt. Det är kul att skrämma henne.

(( Jaha xDD ))

Jag nickar och räcker över en del av limpan till henne.
Jag blir faktiskt inte skrämd när hon säger att hon ska ta första vakten. Jag litar på henne.
Men det är ju typiskt mig att lita på folk som man egentligen inte ska lita på.

Jag tar limpbiten och vi äter under tystnad.
Vattnet i sjön är svalt när jag doppar fötterna från strandkanten. Det ser så fridfullt ut.
Men jag vet,
Jag vet att mord har begåtts här, alldeles nära.
Är jag nästa offer?

"Hur var din familj?", frågar jag tyst.
Jag gillar inte tystnad.
Det känns läskigt. Speciellt här där vi är nu.