PRS Jag och Nessie Black

Han säger inte något.
Inte med munnen.
Men hans ögon säger nog det mesta hon behöver veta nu...

Nicholas drar handen genom håret och släpper henne med blicken. Han kollar upp mot slottet. Han kollar på henne och börjar sedan sakta att gå upp mot slottet.

Jag såg honom gå ifrån.
Nej, inte nu, det som bara varit perfekt.
Jaja..
Jag vände mig om och började gå mot uppehållsrummet.
Men så vände jag mig om igen.
"Hejdå. Nicholas Carrow. Vi ses väl?"
Det lät konstigt, men jag kände för att säga så.

Nicholas vände sig om och log mot henne.
Han nickade.

Jag kände att glädjen spred sig inom mig.
Jag gick med glada steg mot uppehållsrummet.

Nicholas gick ner till fängelsehållorna. Han gick in och sa lösenordet. Han slog sig ner i en fotölj.

När jag kom till uppehålls rummet satt Hermione, Ron och Harry där och väntade.
"Förlåt för att det tog lång tid", sa jag och slog mig ner i fotöljen bredvid Harry.
"Vad är vår nästa lektion", frågade jag när jag satt mig.

Nicholas såg sig omkring på allt som hände omkring honom. Några spelade trollkarlschack, andra satt och snackade.

"Försvar mot svartkonster", sa Hermione med den rösten där man förstod att det var hon som kunde allt. "Också med Slytherin."
"Okej, då vet jag. Hur långt är det kvar."
"Två timmar. Vi kanske borde göra något? Gå till biblioteket? Eller bara sitta i Stora salen och ta det lugnt?", sa Hermione.
"Stora salen blir bra", sa jag och reste mig upp.

Nicholas ställde sig upp ur fotöljen. Han kliade sig lite i nacken och gick upp till Stora Salén.