Scorpius & Rose, förbjuden kärlek (Next Generation)

Awesome

Super! Mer!

Superbra!

Ett till kapitel!!!!

Äntligen var hon hos honom. Scorpius försökte att inte le när han tänkte på henne, han kunde inte gå runt och flina fånigt hela dagarna så här.
Minusgraderna har sjunkit ännu lägre dom senaste dagarna och det kommer ånga ur deras munnar när dom går mot växthusen.
”Asså vad är det med dig? Lyssnar du ens på mig Scorpius?”
Fredric Zabini ruskar på huvudet och petar till honom i sidan, sen flinar han lite.
”Vem tänker du på Scorp?”
Scorpius himlar med ögonen och försöker att inte se skyldig ut.
”erhm, ingen?”
Han ser på Fredrics tvivlande blick och försöker byta ämne snabbt.
”Vad var det du pratade om?”
Fredric tittar fortfarande misstänksamt på honom men beslutar att inte fråga igen och svarar istället:
”Det är Valentin-festen som kommer hållas på alla hjärtans dag, har du hittat någon att gå med än?”
Dom vandrade över skolområdet och Scorpius svor tyst för alla hjärtans dag. Rose hade rätt, det var överskattat. Hur skulle han kunna säga att han inte kan bjuda någon?
”Ermh, jag vet inte riktigt om jag ska gå…” säger han svävande.
”Ska du inte? Inte ens om någon frågade dig?”
Fredrick ger Scorpius ett snett leende och blinkar lite retsamt.
”Jag hörde att Sarah Fletcher gillar dig”, fortsätter han medans dom går in i växthuset och tar fram sina saker. Han petar till Scorpius och pekar på en söt, blond tjej i andra sidan av rummet.
Scorpius bara flinar och skakar på huvudet.
”Ledsen kompis, det kommer aldrig att hända”, säger han och skrattar medans
Fredric bara himlar med ögonen.


Rose går med snabba steg mot lektionen, trollkonsthistoria, tyvärr. Böckerna tynger ner hennes axlar och hon har mörka ringar under ögonen, hon smög ut och gick på en månskenspromenad med Scorpius den natten och hade inte kommigt i säng förrän klockan 4 nästan.
”Miss Weasley!”
Rose vände sig om och såg Mcgonnagal kom gående genom den fyllda korridoren och kom fram till henne, medans många sneglade åt deras håll, som för att se om Rose skulle få en utskällning.
”Jag skulle påminna dig om Valentindansen, eftersom du är en av Gryffindors prefekter så ska du och Mr Potter vara med och hålla uppsikt.”
”Okej professor McGonnagal, jag ska säga till Albus”,
”Bra, skynda dig nu till din lektion”.
Rose fortsatte och det knöt sig i magen på henne. hon ville så gärna gå med Scorpius, men dom hade inte sagt till någon att dom var tillsammans.
Han ville berätta för alla, men Rose var rädd hur det skulle bli om deras föräldrar fick reda på det. Scorpius sa hela tiden att han inte brydde sig, men Rose var fortfarande rädd för att folk ska få reda på det.

Dagen segar sig fram som vanligt, men till slut så sitter hon i uppehållsrummet och väntar på att klockan ska bli fyra, när den blir det så sliter hon till sig sin jacka och reser sig upp ur fåtöljen och börjar gå mot porträtthålet.
Scorpius och Rose träffades ganska ofta, nästan varje dag faktiskt.
Dom träffades i hemlighet, ofta i tomma klassrum eller någonstans på skolområdet, och dom hade inte berättat för någon, även fast Roxanne fattar att det är något på gång.
”Vem är det du träffar hela tiden?!” Ropar hon tvärs över uppehållsrummet när hon ser Rose smyga ut igen.
”Ingen!” ropar hon tillbaka.
”Lögnare! Du är tillsammans med någon, eller hur?” Hon flinar triumferande när hon ser Rose hettande kinder.
Vid hennes ord så har många tittat upp, några roade och några förvånade.
Hon ser Albus bistra blick när han plöjer sig fram genom folksamlingen fram till Rose.
”Rose, vart ska du?”
”erhm… jag ska… gå ut lite.”
”Du vet att du kan berätta allt för mig, eller hur?” Hon ser hans gröna ögon och önskar att hon kunde berätta allt för honom, med funkar inte.
”Du… du förstår inte”, säger Rose bara och försvinner ut genom porträtthålet.


Jag är jätteledsen att jag råkade posta samma kapitel två gånger!
Det var inte meningen, det här är det rätta!!
Förlåt!

Är inte det här samma kapitel som det förra förutom slutet? Det är bra, men jag tror att det blev nåt fel här. Kanske kan ändra det sista här som inte fanns med i det förra och klistra in det där istället, för det här blev lite förvirrande. Men om man läser det som att man ska lägga till det här(krånglig förklaring jag vet, hoppas folk fattar vad jag menar över huvud taget nu) så är det väldigt bra. Förutom den lilla detalj att Albus har gröna ögon. Men det är en småsak. Annars:jättebra!

Sofia Albuslover
HERREGUD FÖRLÅT att det blev så fel förlåt!!!
Jag skriver in min ff på ett Word dokument och sen kopierar jag in det här, ibland så läser jag igenom och förbättrar det jag inte har lagt ut och jag måste ha missat att jag redan postat den här!
Jag är JÄTTELEDSEN och ska posta det NYA kapitlet snart!
Förlåt

Bra antog att det var så
Skriver också på word det sparas ju inte om man inte postar det här. Men shit happens, och jag längtar efter det nya

Kapitlet var ialla fall jättebra! AWESOME!!!

Ny läsare här. Vilken sjukt bra Fanfiction!
Längtar så himla mycket tills nästa kapitel

Hej!!!
Förlåt för att ni har fått vänta, men här kommer nästa avsnittet!
Ps. Nästa kapitel kommer vara ganska långt!


Snön hade börjat falla nu och allt eftersom kylan i slottet ökade så kommer julstämningen närmare. Jullovet började imorgon, och Rose hade skrivigt upp sig på listan av dom som åkte hem på lovet.
Det skulle bli skönt att åka hem, hon saknar dom där hemma.
Hon svänger runt ett hörn ser dörren till det tomma klassrum som dom ska mötas i. är han redan där? Rose hör fotsteg därifrån och hör ett tyst hummande, det måste vara Scorpius.
Hon öppnar dörren och går in. Men ingen är ju där? Klassrummet är helt tomt.
”Scorpius?”
Just då lägger någon armarna omkring hennes midja och vänder henne om.
Scorpius kysser henne och ler sedan.
”Blev du rädd?”
Rose tittar ner på marken och flinar lite.
”Kanske lite…”
”Förlåt, det var inte meningen. Förlåter du mig?” Han tar ta i hennes haka och tvingar upp hennes ansikte så att hon möter hans blick.
”Såklart jag gör!” Skrattar hon och kysser honom.
Han ler men suckar sen.
”Jag önskar att vi inte behövde gömma oss så här.”
”Jag vet Scorp, men kan du stå ut ett tag för min skull?”
”Såklart jag kan”, säger han och ger henne en puss på kinden och sätter sig sen på golvet. Rose sjunker ner bredvid honom och lägger sitt huvud i hans knä.
Scorpius stryker henne över håret och tänker på vilken tur han har.
För ett par månader sedan hade han stått och spionerat på Rose, och nu är hon här, med honom. Han ler och börjar humma igen.
”Har du varigt tillsammans med någon förut?” frågar han obekymrat.
Det är tyst en stund, men stämningen är spänd och jobbig.
”Ja… jag har haft en”, säger Rose, och Scorpius hör hur besvärad hon låter.
”vad… vad hände?” frågar han och ångrar sig direkt. Vill han verkligen veta?
”Det var förra året, alla visste att vi var tillsammans för han var väldigt populär. För populär.” tillägger hon tyst, nästan för sig själv. Scorpius hör att hon har börjat gråta, hennes röst är grumlig och hes.
Hon torkar sina tårar på ärmen och drar ett djupt andetag. Sedan fortsätter hon.
”Han slog mig, en gång, när vi bråkade”.
Scorpius flämtar till och kramar Rose hand ännu hårdare.
”Rose, du behöver inte-”
”Sen fick jag reda på att han hade varigt otrogen under nästan hela vårt förhållande.”
Det blir tyst. Ingen säger någonting, och efter ett tag så vänder Rose på huvudet och möter hans blick.
Han tårkar hennes tårar med hans tumme och drar in henne i en beskyddande kram, som får henne att känna sig säker igen.
Sen lägger hon sitt huvud i hans knä igen. Ingen säger någonting, det behövs inte.

”Jag kommer att sakna dig på lovet.” säger han tyst, hon tittar upp på honom och ler.
”Jag kommer sakna dig. Det kommer att bli jobbigt, eller hur?”
Han svarar inte.
”Övertalade du din pappa om att få stanna på lovet?”
Han nickar sakta men ser ändå sorgsen ut.
”Det kommer ändå inte vara samma sak utan dig.”
Det blir tyst och båda förstår att dom måste gå. Dom reser sig upp och Rose fattar tag i hans fingrar och flätar ihop dom.
Sen kysser dom varandra, länge. Han känner hur hon smakar salta tårar och börjar gråta också, han kommer att sakna henne så mycket.
När dom till slut bryter kyssen så kollar dom in i varandras ögon.
”Jag älskar dig Rose”, Viskar Scorpius och hon blir alldeles varm inom sig. Han sa det.
”Jag älskar dig också Scorpius”,
Han ler, men hon ser ändå besvärad ut. Hon öppnar munnen, stänger den igen och sen öppnar hon den igen.
”stannar du hos mig?” frågar hon tillslut.
Han tänker på hennes historia, hur hennes pojkvän hade krossat hennes hjärta gång på gång. Hur mycket smärta han orsakat Rose.
Han ler och tar fram sitt lillfinger och krokar det med hennes.
”Vi är ju förevigt, eller hur?”
“Förevigt”; håller hon med.



Puss puss